Vuxen hund kissar inne

Jag har inte hört talas om nån sorts Feliway för hundar faktiskt.

Hur länge har ni haft hunden? Låter som om den inte är ensamhetstränad alls, och det kanske är dags att göra det? Att lämna hunden i 30 sekunder. Och göra så flera gånger om dagen. Utöka efter hand.

Har ni gjort en veterinärkoll? Så den inte har urinvägsinfektion. Annars rekommenderar jag det.

Det finns! Och det funkar ganska bra om hunden "stresskissar" inne. Adaptil och Comfort Zone vet jag fungerar.

Är hunden ensamhetstränad? Av er? Det låter lite som inte, men det kan ju vara att det bara inte funkar pga hundens tidigare liv.

Han har varit ensam 7-10 timmar per dag hos förra ägaren, men då skällde han hela tiden (hon bodde i lägenhet och han skällde så fort han hörde nån i trapphuset. Vetkoll är gjord, han är frisk. 

Vi har haft honom i ett par månader nu. Är som sagt en superhärlig hund i vanliga fall och om det hade varit så att han kissade på golvet så hade vi nog inte brytt oss om det, men han hoppar upp i sängar och soffor och kissar och det är inte kul.

Som sagt, börja omedelbart om från början med ensamhetsträningen (har ni gjort någon sådan överhuvudtaget?) Och köp adaptil som hjälpmedel. Adaptil kan vara bra att ha om han stressar i andra situationer (bilen, på stan, på nyår.)

Om han lämnats så länge ensam hos förra ägaren och skällde konstant har han ju seperationsångest så skaffa hundvakt och börja om med ensamhetsträningen som om han vore en valp. Fortsätter ni lämna honom trots att han mår dåligt och känner sig otrygg kommer ni bara befästa ångesten mer och hunden kommer må sämre och sämre. Räkna med att det kommer ta tid så träna långsamt och ha tålamod.

Ska helt klart testa adaptil och börja ensamhetsträna.

Han har nog haft det ganska tufft. Jag vet inte hur många hem han varit i men han är förutom innekissande även väldigt strykrädd. Hur kan nån slå en hund.

Stackars liten. Mycket TLC, ensamhets- och passivitetsträning, mycket kul hjärngympa och lagom med motion. Vaktar han mat eller leksaker också? Det kan behöva tränas bort också isf. Hur går det med att handha honom? Får ni klippa klor och titta i munnen?

Sätt en pampers på honom när ni tränar att han ska kunna vara själv hemma.
Det gör jag när mina hanar är hemma på besök.
Dom kissar gärna inne bland mina tikar.
Dock inte där dom bor.
Sätt blöjan tvärsöver så svansen är fri och knäpp den på ryggen

Bättre att köpa hundblöja isf. Dock över huvud taget ingen vidare idé.

Inget vaktande och supersnäll vid all hantering. Han är inte mycket för att leka. Vill inte jaga pinnar eller bollar eller liknande. Tuggar inte på leksaker eller liknande. I allmänhet väldigt lugn inne, tycker om att ligga i sin korg och sova under sin filt (och under vårt täcke i vår säng när vi somnat) men desto piggare ute, då tycker han om att hänga med på alla möjliga saker. Snäll vid möte med andra hundar, tittar på dem men skäller inte och gör inga utfall.

Skäller när det kommer folk hem till oss och är då stressad, vi får gå i mellan och verkligen visa att det är ok människor.Då lugnar han ner sig och bryr sig sen inte om gästerna (om vi inte fikar) Skäller på ett av barnen när han kommer hem och skäller när jag kommer hem med MC-hjälm på huvudet och slutar skälla när jag tar av den. 

Jag skulle klassa honom som väldigt underlägsen, osäker men samtidigt otroligt snäll och tålamodig på allt vi hittar på. Ställer upp på allt även allt som femåringen kan tänkas hitta på.

Hade det inte varit för att han kissar i sängar och soffor så skulle han vara den perfekta hunden. <3 

Inget stress vid maten utan vi har mer eller mindre fri tillgång till honom och han slänger inte i sig den utan äter lite då och då. Och då står ändå hans mat- och vatteskålar i köket som ju alltid är lite livat.

Vilket betyder att någonstans har han fått grunden, både i trygghet och i uppfostran. Någon har gjort rätt, antagligen de allra första ägarna, när han var valp och unghund. Då har ni en grund att stå på. Alla hundar är inte lekgalna utan mer soffpotatisar =P Skällandet när vänner och barnet kommer hem, och du med hjälmen på, tyder på lite vakt, han vaktar hemmet, men så länge han inte går till attack och lyssnar när ni säger ifrån eller bara hälsar till och med är det helt ok. Han har trotts allt bara varit hemma hos er ett par månader och har väl inte hunnit lära känna alla som får komma in. Med barnet kommer det gå över om barnet bara är lugn och visar att "hej, det är bara jag som kommer"

Om ni vill få bukt med säng och soffkissandet måste ni nog ett tag skärma av. Inte så lätt med en liten hund, eftersom man helst vill att hunden ska kunna se, men inte komma in. Jag är helt för att hundar ska kunna röra sig i hela huset, men om ni absolut måste lämna hunden hemma någon gång, så försök i alla fall stänga sovrumsdörrar. Även under ensamhetsträningen. Om ni har hundsäng i sovrummet så skaffa en till, till vardagsrummet eller köket (jag hade en under köksbordet förut), så ni kan stänga till sovrummet utan dåligt samvete.

Problemet är att vi sover i vardagsrummet och har öppen planlösning. Finns med andra ord inga dörrar att stänga på bottenplan förutom toaletten. Drrarna till barnens rum på övervårningen är de numera noga med att stänga. Vi har funderat lite på att ställa in hans korg på toa och stänga dörren de få gånger vi måste lämna (även ensamhetsträna) just för att skydda säng och soffa, men det känns inte helt ok att låsa in honom på så liten yta även om det inte är pyttelitet och finns fönster osv. 

Nej, nej, nej, nej, nej. Stänga in en hund med separationsångest i badrummet är det värsta du kan göra, förutom att slänga ut hunden genom fönstret på 20e våningen.

Återstår att täcka säng och soffa med ett antal filtar..... *kommer inte på mer så här dags*