Vilken oro

Usch vad ledsam historia du har i bagaget :( Jag är verkligen ledsen för din skull. 

Jag har aldrig trott att det inte är något därinne, däremot har jag jättesvårt att tro att det ska gå hela vägen. Jag är i v. 21 med vårt första barn som tillkommit efter IVF. Det tog tre år och fyra insättningar med IVF för att ens komma hit. I och med att vi fått hjälp att bli med barn har vi sett henne redan i v. 8 med VUL, sen har jag varit så orolig att jag fått göra flera UL efter det. 

Jag tror ofta att hon dött eller åtminstone kommer att göra det. Mycket märkligt egentligen med tanke på att allt hittills sett bra ut, men så är det. Jag började känna rörelser i princip dagligen redan i v. 17, så varje gång hon lägger sig annorlunda och jag inte längre känner tydliga rörelser får jag nästan panik. 

Jag tror att det kommer bli bättre för dig när du känner ditt lilla pyre röra sig. Och kanske efter att du sett det ordentligt på RUL och får höra att de inte ser några avvikelser. Rörelserna gör jättemycket, tycker jag. Har du känt något än? 

Hej!
Ja, det kändes lite för någon vecka sedan. Som om det kittlade eller simmande i magen men sen tog det slut. Därav min oro. Den kanske ligger "fel". Jag har alla förnuftiga tankar och förklaringar också men det hjälper ju inte när tvivlet slår till.

Min son som snart är 12 år är IVF. Han blev till på andra försöket. Där hade man på något vis mer koll. Det kändes som om besöken var mer täta då. 
Eller var det pga att jag var yngre och helt enkelt inte kunde se att något skulle gå fel då.

Jag är övertygad om att din lille bara ligger lite annorlunda. De flesta känner inte så mycket än. Sen kanske din moderkaka ligger framtill. Min ligger baktill, då känns det tidigare. Men det är ju ett superbra tecken att du redan känt rörelser!! Då mådde ju bebisen bra bevisligen!! Men jag vet precis vad du menar. Det finns ingen "logik" i rädslan, så det går inte att bara diskutera bort den. 

Det är skönt att kunna "ta för givet" att det ska gå bra, det upplever jag att många andra kan göra. Det där med information är inte alltid något bra...! Har inte du RUL snart? 

Hej

Jag är gravid i v 19 med mitt 3:e barn. Av någon anledning har jag kännt mycket större oro denna gång än tidigare och har haft just den luft känslan i magen du beskriver. Man ska ju dessutom känna rörelser mycket tidigare ju fler barn man får men det är först nu jag börjar känna av bebis mer. Ska på ul i dag men känner mig bara förväntansfull då det var full fart där inne i går kväll.

Du är inte ensam om dina känslor och det är ok att de finns där. Blir det för jobbigt för dig så prata med din barnmorska, det brukar lugna mig iaf:)

Igår var jag uppe hos Barnmorskan och lyssnade på hjärtljuden för att lugna min oro. Allt var ok. Hjärtat slog normalt.
Men oj vad liten man känner sig. Hann bara sätta mig ner så forsade tårarna.

Nu längtar jag till Ultraljudet nästa tisdag. Att verkligen få se den röra på sig och förhoppningsvis få det bekräftat att allt ser ok ut så här långt.

Men då hittar jag säkert något annat att oroa mig för.

Skönt att det lät bra :) Man är så fullständigt maktlös, så jag förstår dig verkligen. Det är skönt att se att alla organ finns, det är liksom en större garanti på att det kommer gå vägen. 

Jag tror att du har rätt i att man alltid hittar något nytt att oroa sig för. Det är inte så lätt att bara släppa det, för egentligen förstår vi nog inte vad det är som grundar oron. Usch... Det är svårt att jobba med oro. Svårt att bara släppa det. 

Men låter hjärtat bra ser jag inte alls vad som ska hända. Ditt barn mår just nu bra. Ta det en dag i taget. Nu vet du att barnet mådde fint igår, då har det säkert inte hänt något till idag heller.