startar en tråd för oss som kanske aldrig kan få barn eller har mycket svårt för att bli gravida.. här kan vi prata om våra känslor o tankar stötta o trösta varandra. ge varandra råd mm
vissa dagar får en att känna sig värdelös inte kunna få barn.
o alla dessa frågor man får. när ska ni ha? är det inte dags för er snart? nu får ni sätta igång ni blir inte yngre?.osv. vad ska man säga till dem hur har ni gjort?
ingen som vet typ vilken läkare man ska kontakta om man nu försökt ett år utan de hänt nåt? är det mvc eller?
penni jo ta kontakt med en barnmorska mvc eller gyn läkare lycka till
Minchi:
Nu förstår jag lite mer...
Får hoppas att de går bättre på nästa försök då...
Mizanz: Tack!!!!! 
Penni; du kan också ringa direkt till en fertilitetsklinik om du har någon i närheten.
Är det nån mer än jag här som är i själva IVF-svängen, ja alltså genomgår behandling?
Har denna dött???
Hej alla kämpare!
Vi har försökt länge och väl nu utan resultat...
Jag vart gravid år 2000 efter 8 månaders försök, men fick missfall i v 15.
Sen åt jag p-piller, men slutade med dessa för lite mer än 3 år sedan. Vi står nu i kö för en utredning, kommer att få en tid i höst. Vi har inte fått hjälp innan då vi inte bott ihop.
hej
jag ruvar efter ett IVF har testdag på fredag men har flyttat till lördag
bra tråd undra varför jag missat den förr
Jag har också missat denna tråd! Ruvar också efter ivf, testdag på måndag. Bara en halv evighet kvar, mao... 
hej
kusin knase: visst känns det långt bort? hur mår du då?
kram jenny
Hej svejs!
Jag hoppar också med här.
Vi har försökt få barn i 3 år, börjar få panik jag är ju faktiskt 35 år nu. Gjorde ett IVF precis innan jul, blev gravid. Var på ultraljud i v15, då hade barnet dött men min kropp viasade inga tecken på detta. Fick göra en skrapning 17/3. Väntar nu på min mens då jag ska börja medicinera inför ett FET ev i v23/24.
Fy vad allt känns trist o orättvist!
Härligt att se att denna tråd har återuppstått! Håller som bäst på att återhämta mig efter att ha opererats för cystor. Är det någon som vet hur mycket man måste ha kvar av äggstockarna för att kunna göra en IVF?
Vi har försökt få barn i 2 år nu. mannen fyllde 40 precis och jag fyller 32 snart så det känns inte som att vi har all tid i världen. Vi håller på med utredning just nu.
Minchi, vad jobbigt!
Behöver man verkligen ha något kvar alls av äggstockarna vid ivf, undrar jag? Hmmmm, det känns inte så, men jag kan ha fel.
Knase, jag hoppas att du har rätt. Efter den synerligen omilda behandling som min "äggisar" har varit utsatta för är det inte så mycket kvar att hänga i julgranen. Som tur är är det ju långt till jul :).
Är det nån mer än jag som går på HS i den här tråden?
Hej!
Vi har försökt i över 3 år nu. Jag har ju sedan tidigare 2 barn ,em somidag är 15,17 år med en annan kar.Blev gravid efter 2 månader försök men fick ma som upptäcktes vid vul och blev skrapad eftersom inte min kropp reagerade och stötade ut det själv. Sedan hände inget,gjorde utredning som visade lite slöa simmare samt en tätt äggledare hos mig. Har nu gjort 3 ivf/icsi varav det inte har lyckats....ska starta min 4:e beh. efter sommaren. Jag vet ju att jag kan bli med barn,men varför vill det inte. Jag vill ju så gärna få ge min nya man också ett barn eftersom han ingen har sen förut. men visst känns livet orättvist och man blir avunsjuk så fort någong nämner att man är med barn så känns det som om taggarna sticker fram. Inte minnst när min kompis kom och berättade att hennes son evnt skulle bli pappa....men sto med valet att göra abbort som även blev deras val. Båda har fast jobb och är 23-25 år..varför tänker jag. Tänk om Ni inte får en ny chans igen. Nej fy faen vad livet är orättvist. Hoppas bara på att vi alla lyckas tillslut! Kram