Är kvinnor sjukskrivna för att de har fel jobb eller fel partner?

De blir aggressiva t.ex. Sexmissbruk har förekommit

Det räcker med en krasch. För övrigt kan du gärna läsa på lite om utbrändhet. Den kommer inte från en dag till en annan utan smygande. Der blir ett normaltillstånd där man vänjer sig vid måendet.

En av de som blev utbränd hade innan resonerar som du gör. Dvs att man borde se det sjäv.

När man är förbi så kan man se signalerna.

Måendet ja. Det finns en tråd där en ensamstående mamma frågade om insatsen i barnens aktiviteter och var rädd om sina helger. Jag såg inte ett enda svar där någon tyckte att hon skulle vara rädd om sig själv utan självklart offra sig.

Så de (framförallt kvinnor) som är rädda om sitt mående är egoistiska och borde inte ha barn. Man måste tydligen vara väldigt stark för att inte falla under alla krav.

"Din egen arbetstakt?"

När en trasig utrustning gör att en höghastighetslinje för packning står still för 100 lax i timmen och dina kontroller och din rapport är det som ska igenom för att den ska köra igen?

När en allvarlig avvikelse försenar allt och skeppningsdatumet för produkten fortfarande är detsamma och lastbilarna står med motorn igång vid lastkajen och väntar på frisläppning av produkten så att det inte ska vara tomt i hyllan på apoteket när sjuka människor kommer dit med sitt recept?

När testkörningen av utrustning i produktion har gått åt skogen och du snabbt som bara den måste byta tillbaka allt som gjorts igen så att linan kan gå tills du har hunnit analysera data och lösa problemet?

När uppgraderingen av datasystemet måste vara klar över helgen för att inte stoppa allt arbete för 60 personer tills du är klar?

Känns inte som om du vet mycket om privat näringsliv och kraven på ingenjörer.
I vår projektledargrupp har fem personer av tolv varit sjukskrivna pga stress under de senaste 2 åren.

Qualitas: Det verkar vara väldigt svårt med läsförståelsen här. För övrigt har jag redan svarat på en liknande kommentar som också var skriven i affekt precis dom din.

När menar du att jag påstod att man inte kan ha ett stressigt jobb som ingenjör? Det enda jag har skrivit är att man inte enbart kan se till arbetade timmar veckan för det säger egentligen ingenting om stressnivån.

Tagga ner.

Jag tror inte samhället, cheferna, eller någon annan, inom överskådlig tid kommer ta itu med situationen i den grad som krävs, utan vi som individer behöver nog ta det ansvaret för vårt mående, oavsett yrkesgrupp.

Man ser inte symptomen för att det är försent, skrev någon. Men det är väl för att man inte vet vad man ska titta efter. Får man information om varningssignalerna innan så borde man ju åtminstone vara bättre förberedd. Och jag vet själv personer som varit där, nära att bli utbrända men reagerat i tid.

Sen kanske mina teorier om utbrändhet och utbildning var fel, vilken tur att jag inte jobbar som forskare inom det området.

Sen ska väl våra kroppar vara bättre lämpade till att hantera fysisk stress. Så springa runt och utmatta sig fysiskt på en arbetsplats ska inte vara problemet (när det gäller utmattning och utbrändhet, det leder väl snarare till fysiska skador) utan det mentala är boven.

Och så märker jag att det är vanskligt att gå till sina egna erfarenheter för att utnämna sig till allvetare gällande utbrändhet.

De jag känner som blivit utbrända jobbar i privat sektor, har utbildning och en av dem har dessutom jobbat inom vården tidigare och där blev hon inte utbränd.

De jag känner som jobbar kommunalt , förskola och äldreomsorg trivs med sina jobb, tycker att det kan ha sina tuffa stunder, men är välmående individer som inte är utbrända. Vi har väl en 280 kommuner i Sverige och jag misstänker att jobba kommunalt inte alls är unisont.

Det blev mycket diskussioner om utbrändhet. Jag har inte sett någon statistik om vilka som är värst drabbade. Men jag hade nog trott att det är vanligare i akademikeryrken.
Sjukskrivningar är dock mycket mer än bara utbrändhet. Jag har jag sett statistik på korttidsfrånvaro och där är det tydligt att arbetsuppgifter, utbilndingsnivå och befattning har stor betydelse. Lägre befattningar har högre sjukfrånvaro, högre befattningar har lägre frånvaro. I samtliga befattningar ser man även en tydlig skillnad i korttidsfrånvara (ej vab) mellan män och kvinnor. Överlag ca 50% mer för kvinnor. En lågutbildad kvinna i ett lågkvalificerat yrek är alltså mest sjukfrånvarande. En man i högre befattning är minst frånvarande. Minns inte riktigt men har för mig att en manlig arbetare är ungfär lika sjuk som en kvinnlig tjänsteman.

Efter lite research (Google) kan jag konstatera att utbränd blir man om man utsätts för långvarig stress utan återhämtning. Och det är ju återhämtningen som är nyckeln till hälsan.

Så då drar jag slutsatsen om vi har en fritid och vad vi gör med vår fritid är oerhörd viktigt för måendet. Ett stressigt jobb kan vi alltså klara av om vi kan varva ner efteråt. att man inte behöver slita som ett djur hemma för att få vardagen att gå ihop. Så jag håller fast vid att det privata spelar en oerhört stor roll i utbrändhet.

Motsatt däremot om du har ett jobb som är lugnare tempo och du trivs där, då kan det vara återhämtningen och därmed orkar man med ett hårdare tempo och mer stress privat.

Det får bli min slutsats i denna diskussion, och nu utnämner jag mig själv till expert i ämnet ;)

Fast jag har ändå svårt att förstå det. För jag är jättenoga med att balansera mitt liv. Jag vet vad jag och mina barn och min man mår bra av och då ser vi till att få livet så. De som inte inser att de mår dåligt måste ju helt låta bli att reflektera över det. Vilka helger behöver vi, hur får vi en vardag som fungerar för just oss, vad behöver vi för typ av semester osv.

Och jag läste den tråden och jag har svårt att tycka till där. För jag förstår mamman men samtidigt tycker jag lagidrotter är oerhört bra för ett barn att delta i. Men jag tror ändå att man kan delta på en balanserad nivå så länge det handlar om en idrott.

Intressant att det blir så olika effekter! Men obegripligt ändå.

Precis det har jag läst och hört. Problemet med de som bränner ut sig är just att de prioriterar bort det som ger återhämtning, sömn, träning, sex kanske?, umgänge med vänner osv.

Jag vet då ingen som kör 60-timmarsvecka i Sverige för att det enbart är roligt så då är man som regel rätt stressad, skulle jag säga. Hur många personer känner du själv som jobbar 60-timmarsvecka och sprudlar av livsglädje?

Qualitas: Det säger fortfarande ingenting om stressgraden. Det finns säkert massor av människor som jobbar betydligt mer än 40 timmarsveckor men inte stressar för det. På samma sätt som det finns massor av människor som jobbar 40 timmarsveckor och stressar halvt ihjäl dig.

Du anser alltså att ju mer man jobbar desto mer stressad är man per automatik? En som jobbar 50 timmar i veckan är då alltså alltid mer stressad än en som jobbar 40?

Men hur klarar de att bli utbrända då? Är det inte lättare att byta jobb än att bli utbränd?

Eller är det så att de tjänar mer pengar på att vara utbrända än som arbetssökande?

Av någon anledning så dök denna artikel upp i mitt flöde. Läs och begrunda

http://kurera.se/experten-det-har-borde-alla-veta-om-utmattning/

1. Det är säkert inte alla som ser utbrändheten komma utan kör på ändå.

2. Alla kan inte bara byta jobb.

Vem är det du svarar när du skriver i tråden utan citat?

Du vet det är ganska lätt att citera här.

1. Så en genemsam faktor är att dessa personer saknar självinsikt?
2. Varför inte? 

Tack för tipset men i den app jag använder finns ingen citatfunktion och ditt namn orkar jag liksom inte riktigt lägga energi på.

Att tro att alla kan byta jobb är så naivt att jag inte ens orkar svara på det.

Aha. När de blir utbrända jobbar de ju inte. Det är ju som att säga att de inte kan bli utbrända.

Du menar alltså att när man bli utbränd så är det bara att söka ett nytt jobb och sen köra på?

Jag tror att du behöver läsa på lite mer om utbrändhet.

Kanske. Bättre än att fortsätta på ett jobb där man inte mår bra.Kanske det. Här verkar ingen riktigt kunna svara iaf.