Skaffa barn innan eller efter examen. Fyller 30 nästa år.

Vi har en son som är sex månader. Pappa har just börjat plugga och jag pluggar på halvtid.

Måste säga att det är väldigt krävande! Svårt att få tid till plugget, för det är alltid något annat som pockar på uppmärksamhet.

Rent tidsmässigt är det nog smidigt att satsa på att du är gravid sista terminen, det ska iaf vi göra :p

Här är det känslan av att vi lever en gång som faktiskt styr. Jag är fortfarande ung (22 år), pluggar tredje året på juristprogrammet. Vi har pratat om barn i ett år, och väntat i nio månader på att vara helt säkra på att det känns rätt och även för att det ska passa med mina studier, dvs. så att jag hinner gå klart tredje året och få en kandidatexamen åtminstone. 

OM vi skulle vänta till jag var klar med studierna, vilket jag precis som du resonerar, är det bästa alternativet, handlar det om cirka 3 år innan vi kan börja försöka (2,5 års studier till + minst ett halvår på arbetsmarknaden). För mig är det visserligen ingen brådska på grund av åldern, men vi längtar så mycket. Varför vänta när man längtar så mycket att det gör ont i hjärtat av att tänka på det? Vi, precis som ni, vet inte hur förutsättningarna ser ut när jag väl är färdigutbildad. För min del handlar det nog mer om att jag bör arbeta en tid för att komma in på arbetsmarknaden. Att vara jurist är otroligt brett, vilket kan göra att jag får hoppa runt på olika arbetsplatser innan jag hittar något som passar mig. 

Jag skulle säga såhär: Ta en riktigt funderare på hur mycket ni vill ha barn, orkar ni vänta tills du är 32-33 år och har kommit in på arbetsmarknaden, eller skulle det vara väldigt jobbigt psykiskt? Om ni känner att ni vill börja nu, spara så mycket ni kan! Vi har redan börjar spara och den här månaden gör vi vårt första försök. Detta för att slippa pengastressen sedan, och båda kan vara hemma en tid om ni vill det. Vår plan är att jag ska vara hemma med bebis 1 år (kanske 1,5 beroende på hur läget ser ut), sambon är chef och kommer ha svårt med föräldraledighet, men har lovat ta så mycket som det krävs i alla fall, men planen är cirka 3-4 dgr i veckan i 3 månader, men att jag kan vara hemma 1-2 dagar samma vecka. Nu vet inte jag hur din utbildning ser ut, men på min är det inte så många obligatoriska moment, att jag har ändå tanken att börja plugga efter ett år. (Lyckas vi bli gravida direkt och får barn i juni blir jag hemma i 14 månader, så försök tänka på den bästa tiden också, även om det inte alltid går att styra). 

Tänkt även såhär, vad är det värsta som kan hända?

Att du får svårigheter att bli gravid när ni väl ska börja efter din examen? Antar att du då kommer ångra att ni inte började tidigare.  

Att du inte kan komma in på arbetsmarknaden efter bebis? Vi ska jobba tills vi är 65 år, och kommer ha tid att komma in på arbetsmarknaden, även om vi får ta ett jobb vi egentligen inte vill ha till att börja med. 

Kort och got i denna röriga textt: Vi lever här och nu. Vill ni, så kör! :) 

Jag pluggar just nu och har 2.5 år kvar av en 3.5årig utbildning. Vi har försökt sen jag började skolan i januari, och än så länge har vi bara ett missfall i ryggen och inga barn så det kan ju ta tid...

Jag föder gärna INNAN jag är klar i skolan, så att jag har, som några säger i tråden, en färsk examen med mig ut i arbetslivet istället för det långa glappet som det annars kan bli med mammaledighet.. och hur gör man om man hinner bli färdig och är gravid när man behöver jobb. inte så lätt att bli anställd med en stor mage i vädret... Vissa arbetsgivare kan vara fula också och säga upp dig innan du blivit provanställd när du begär mammaledighet. De kan alltid hitta på andra anledningar... har sett det på min förra arbetsplats.

Med lite tur så kan jag vara mammaledig ett halvår eller ett år och sen dela upp det med karln så att jag kan plugga och han ta över föräldraledigheten när jag måste vara i skolan. Min utbildning har få obligatoriska dagar, och få heldagar så ibland har jag hela dagar med "eget arbete" eller korta dagar på några timmar och då kan ju karln ta över, eller min mamma. Man får pussla, men som sagt: hellre det med en färsk examen än mammaledighet och en examen som har några år på nacken när jag väl ska ut och få jobb :)

Lycka till!

Det där sista är ju rent skitsnack. Det är alltid bättre rent fysiskt att skaffa barn så tidigt som möjligt. Varför måste du försvara ditt val att skaffa barn sent om du är så nöjd med det?

Det går inte att bara applicera generell statistik (på populationsnivå) på enskilda individer, men det förstår du säkert själv. :)

Jag pluggar tredje året på juristprogrammet och är 28 år, min sambo är 35 och jobbar. Satt också och funderade på om det var värt att vänta tills efter examen + minst 1 år på arbetsmarknaden. Som många andra sagt i tråden känns en färsk examen som mer attraktivt för en arbetsgivare. För det andra så vet man aldrig hur lång tid det tar att bli gravid, kanske en månad, ett år eller mer än så.

Med tanke på att jag var 28 och min kille ändå var 35 så valde vi att försöka under studietiden. Det är ju inte bara ens egen ålder som är avgörande även om kvinnors fertilitet minskar tidigare än mäns. Men det finns ju andra faktorer som kan påverkas av mäns ålder såsom risk för adhd, autism och vissa psykiska sjukdomar kolla: www.dn.se/nyheter/vetenskap/aldre-pappa-da-okar-risken-for-barnets-halsa/

Men jag var nog mest rädd för att vi skulle ha svårt för att bli gravida eftersom jag aldrig varit det förut och var därför beredd på att det skulle ta tid. Och då ville vi absolut inte vänta för länge om vi skulle behöva genomgå utredning och efterföljande behandlingar eller kanske försöka ta in siktet på adoption istället. 

Just nu är jag gravid i vecka 29 och har mått bra under hela min graviditet. Inte mått illa en enda gång, ingen märkbar foglossning och ingenting annat jobbigt heller. Det är ju tur det. Vissa har inte den turen och då kan det ju vara svårt med studier. Planen är att jag ska vara föräldraledig så att jag missar ungefär en mitten på denna termin + sommarlov. Sedan kommer min kille ta ut sin föräldraledighet och jag kommer kunna vara hemma ganska mycket ändå eftersom mina dagar är ganska korta. 

Skulle det kännas som om jag behöver vara hemma längre, så skulle jag försöka plugga in minst en kurs på distans samtidigt (det påverkar ju inte föräldrapenningen). 

Så, om ni vill ha barn och har en god ekonomi, varför vänta? Kör!

Hej! Jag arbetar som studierektor på universitet och jag tycker absolut att du ska skaffa barn innan examen. Ta föräldraledigt ett år och njut för att sen plugga och gå ut på arbetsmarknaden med färsk examen. Föräldraledighet ger studieuppehåll med garanterad studieplats efteråt. Om ekonomin är bra kan ni snåla med dagarna länge. Planera dock inte att försöka plugga samtidigt som du är hemma med barn. Det kan absolut gå men det är inte säkert att du får ett barn som är nöjt, glatt och tyst, sover hela nätter och två timmar på dan...

Om det är exceptionellt lätt att få jobb kanske inte ett års ledighet efter examen spelar så stor roll men ofta gör det det. En ny kull studenter med färsk examen ger ju en del konkurrens.

Vi skaffade vår tvåa mitt i min högskoleutbildning. Tanken var att när jag var klar med studierna så ville jag ut o jobba direkt och inte låter min examen bli ett år gammal. Man är liksom inte med i racet på samma sätt då. Så vi skaffade barn och jag läste halva utbildningen med 2 småbarn. Det var tufft men med en förstående make och disciplin så gick det. Viktigt för mig var att få in mina "arbetstimmar" under veckan så jag kunde ta det lugnt på helgerna. När det inte var tenta p förstås.

Nu har jag min examen, har jobbat ett par år och börjat jobba på 3an.

Lycka till!