4-åring utan kompisar på förskolan

Alla är vi ju olika, men för mig blir allt så mycket lättare om jag gör något konstruktivt medan min man är typen som avvaktar tills det brinner på alla håll??

jag tycker för det första inte det låter som om ni behöver vara oroliga så länge er dotter fortfarande ser positivt på förskolan och gärna vill gå dit, kanske är hon som min flicka. Känslig och analyserande och tenderar att komma ihåg och återberätta just de situationer som känts jobbiga och svåra snarare än de positiva och bästa. För mig har det hjälpt att se med egna ögon och vara med ibland när hon verkat ha det tufft, kanske komma en stund tidigare och stanna kvar lite, eller ta en påhälsningsdag. Det har sedan varit lättare att förstå hur och varför hon upplevt en särskild situation på ett visst sätt och kunna råda henne framåt.

Visst är det viktigt med socialt samspel men det kan hända mycket på kort tid i den åldern och under många år framöver, så kanske är det viktigaste att du får en större inblick för att hitta ett eget lugn (precis som jag) samtidigt som det sänder signaler till personalen att du faktiskt har ögonen på läget. är jag själv orolig smittar det på dottern och hon analyserar allt mer kring just det negativa, är jag lugn och uppmuntrande blir det lättare för henne att efter lite pratande hitta en bra grej att tänka på och berätta om också!

Jag tror absolut att du har poänger här. Våra flickor är nog ganska lika, och jag har själv tänkt i liknande banor. Att hon kanske leker och har kul hela dagen men att ett nej på lek-fråga blir det som hon minns. 
Och att jag (vi, för min man är nog ganska lik mig i det här ) stressar upp oss en del över situationen vilket nog kan förstärka hennes egen oro. 
Har din dotter haft liknande problem som min? Har ni i sådana fall arbetat aktivt på något sätt med det och hur?

Jag tror med de är väldigt lika, just med känsligheten. Min flicka är 6 år nu och har alltid varit väldigt tidig, pratat tänkt och analyserat som mycket liten samt haft en stark integritet. Hon går sin väg och har alltid gjort vilket har försenat uppbyggandet av kompisar något. Nu i efterhand är jag bara glad och stolt. Som fyraåring hade hon ingen bästis och blev inte hembjuden på lekträffar vilket gjorde mig orolig, men personalen på fsk berättade om hur hon lekte och var kreativ och hur många barn som stod brevid och var nyfikna och gärna ville få vara med. Något min dotter kunde tycka var ok ibland men också bli besvärad av, hon ville ha saker på sitt sätt. Så hemma kunde hon berätta att hon lekt själv hela dagen och att någon förstört hennes lek, vilket ju mest handlade om att hon ville vara ifred. Sen kom hon på att hon ville ha med någon och då kanske inte de ville, vilket kunde göra henne upprörd trots att hon själv tackat nej ibland. ?? Från 5 år lossnade allt och hon lekte alltid med andra och blev riktigt saknad nu när hon började F-klass.

Nu är hon 6 år och har alltså precis börjat f-klass, det har varit upp och nedgångar i hur hon ser på denna omställning och jag har ringt och kollat av läget samt berättat vår historia för personalen. Som förstått att hon hakar upp sig på jobbiga situationer men intygade att det var övervägande bra med kompisar och lek. Jag märker hur många som kommer fram och pratar med henne när vi kommer och vi har fått flera samtal om lekträffar vilket hon gillar numera och till och med efterfrågar själv. Samt att hon alltid är med i en grupp när jag hämtar, men hon är fortfarande osäker i vissa lägen och behöver prata om saker hon sett eller varit med om. Vi pratar men jag håller mig lättsam och förklarar kort och enkelt varför barn ibland gör som de gör. Ser alltid till att det sista vi pratar om är något bra. Kanske sa hon ifrån när någon var dum, kanske gjorde hon något annat den dagen som vi kan lägga fokus på. Det märks att hon vänjer sig vid att alltid hitta något positivt också, vilket jag tror är nyttigt för döttrar som våra!??

Hon låter som en stark tjej, din dotter! Önskar att min dotter kunde vara mer tillfreds med att leka själv, som din, men känner att hon så starkt längtar efter samhörighet och bästisar. Får peppa henne i det tror jag, att det kan vara roligt att leka själv och hitta på sitt eget med och att som du beskriver andra barn ofta dras till det och vill vara med. 
Tror det är ett bra tips med att vara med nån dag på fsk för att få lite inblick och bilda sig en egen uppfattning.