Vanligt MF efter v 9 med tickande hjärta?
Jag blir så frustrerad. En del påstår att det är väldigt ovanligt med MF efter vecka 9 om en sett hjärtat slå (1 %) medan vården menar att det är väldigt vanligt med MF fram till vecka 12 och cirka 20 % av alla registrerade graviditeter slutar med MF. Menar de då alla typer av MF, alltså de ofostriga, de där embryot dött tidigt, där hjärtat aldrig slagit, druvbörd etc? Med första barnet var vi på VUL i vecka 9, där gynekologen sa att det det är väldigt liten risk för MF eftersom hjärtat slår. Det blev heller inte MF.
Var nyss gravid men fick reda på i vecka 14 att fostret dött efter 11 fulla veckor. Vi såg hjärtat slå i vecka 10+5, allt såg bra ut. Fick göra ett medicinskt avbrytande och de två läkarna vi träffade sa att MF är vanligt innan vecka 12 och beror på att graviditeten inte kan fortsätta, oftast på grund av att det är fel på fostret. Jag känner mig som en i mängden, som en vara på löpande band. Jag känner ett behov av att få diskutera detta nu efteråt, är det verkligen så vanligt att fostret dör efter så många veckor? 
Har ingen återbesökstid heller. Om de sagt till mig att det faktiskt inte är så många procent som drabbas av samma sak som oss så hade det nånstans känts bättre. Nu känns det som att jag inte får sörja, bara acceptera att det är så vanligt. Som att de har 10 sådana här avbrytande dagligen på kliniken. Att jag ska räkna med att det kan bli så igen nästa graviditet.
Jag trodde faktiskt inte att det var så vanligt att fostret dog så sent.
. Gjorde vul när jag kom in och fick tabletter för att få ut moderkakan som tydligen var kvar. Detta tog hela dagen. Åkte in vid 9.30 och fick klartecken att allt var ute kl 20.00. En hemsk dag!! Fick åka hem dagen efter.
nej jag pratade inte då med någon bm, väljer alltid att trycka undan mina känslor, jag hatar att gråta. Och jag visste att om jag pratar om det så kommer jag gråta... Sån är jag.. Inte bra i alla lägen. Men sen när jag kom hem och träffade de andra barnen så blev det så svårt! Allt bara brast. Har varit jätteledsen nu i tre dagar. Men det börjar lätta nu. Känner mest sorg och tomhet! Hade ju en tid inbokad hos vår bm den 5 okt. Hon tyckte inte vi skulle avboka den utan komma och prata. Och nu när det lugnat sig lite tror jag det är en bra ide. Jag har flera som säger att det bara är att ringa om jag vill prata, men inte riktigt redo än. Men på fredag ska jag åka och hälsa på min allra bästa vän! Bor en timmes resväg bort men tror det är hon som kan göra allt lite bättre! (Åh nu får jag gråten i halsen...)