Svärföräldrar med helt annan syn på måltider

Det finns människor som MÅSTE få mat på regelbundna tider, annars blir de odrägliga. Andra mår hur bra som helst trots oregelbundna mattider. Du och dina svärföräldrar är tydligen olika på den här punkten. Hurudant är ditt barn?

Jag har samma syn på mat som dina svärföräldrar. Mitt stackars barn har fått anpassa sig till det, men så verkar han ha ärvt mitt "matförhållande" också. Det har gjort att han redan som 3-4-åring lärde sig att ta ansvar för sitt ätande på så sätt att han säger till när han är hungrig, kan plocka fram matlådor ur frysen, är med och bestämmer när och vad vi äter osv.

Du borde göra som mitt barn, vill du att det ska serveras mat, jamen då ställer du dig och fixar fram den då. Jag skulle bli överlycklig om mina gäster tog över ansvaret för matlagningen! Eller har svärföräldrarna förbjudit dig att använda köket?

De verkar vara lärda annat och kanske inte kommer tycka det är nödvändigt med flera lagade mål/dag vilket en hel del kan tänkas tycka. De kanske har levt så länge, någon så hela sitt liv och då anser att även ditt barn klarar av att äta så medan ni är hos dem.

Jag skulle hellre ta med en matlåda eller något som du snabbt kan laga åt ditt barn när ni är där då de erbjuder barnet mat men det är du som anser det är fel sorts mat.

Vi har också lite olika matvanor i vår släkt. Men vi brukar ändå aldrig stöta på problem p.g.a. det. Vi ruckar lite på våra vanor från båda håll. Det kallas att kompromissa. Vill man varandra väl och tycker om varandra så brukar det sällan vara ett problem.
Min pappa och hans sambo äter t.ex. aldrig lunch, men när vi kommer så gör de det, eller så fixar vi det. Sambons bror med familj äter ofta väldigt sen middag, men då ger vi bara sonen en extra macka/fil/frukt så står han sig. etc.

Mina föräldrar äter inte heller lunch så jag lagar själv till barnen. De ska inte behöva stå vid spisen hela dan bara för att jag vill att mina barn ska få lunch.

Varför lagar du inte mat till ditt barn ? Får du inte använda deras kyl och kök?

Är det viktigt för dig eller för ditt barn med de här regelbundna tiderna? Om det bara är för din egen del så tycker jag att du ska försöka slappna av lite, det handlar om ett par dagar med annorlunda förutsättningar med mat, inget som kommer ge bestående men. Dessutom kommer du hamna i liknande situationer när mattiderna ruckas på och behöver inse att det faktiskt inte är "end of the world". Alla har inte samma rutiner som du och de överlever ändå. Sen har du ju alltid alternativet att själv fixa lunchen på det sättet du vill ha och problemet är löst. Jag har svårt att tro att dina svärföräldrar har synpunkter på det om det inte är för att du kräver att de ska laga lunch och ändra sina rutiner. Om det är för att ditt barn måste ha mat på exakta tider för att må bra (jag har en sådan son) så tror jag att det viktigaste är att barnet får ngt att äta, inte att det just är lagad mat. Men igen, du löser ju problemet gm att du lagar lunch själv så som du vill att den ska vara. Min familj är som dina svärföräldrar och jag skulle aldrig ställa mig och laga mat mer än en gång per dag. Jag hatar att laga mat. Däremot skulle jag inte ha några som helst problem med att ngn annan lagade mat i mitt kök och självklart skulle jag lösa lättare mat om ngn av våra gäster inte klarade våra mattider. Min son t ex har alltid tillgång till frukt, mackor, yoghurt och mikromat för att han ska klara resten av familjens mattider (han måste äta varannan timma för att må bra). Mitt råd är att inte problematisera mer än du måste. Relationen med dina svärföräldrar är ofantligt mkt viktigare än ditt tillfälliga matproblem.

Blir det något skillnad för barnet då? Mår hen dåligt av att äta på farmors och farfars vis? Om inte skulle jag nog släppt det, några dagar i sträck här och där känns inte som en biggie. Men om det är så viktigt för dig så kan du ju erbjuda dig att laga maten när ni är på besök.

Mina svärföräldrar är likadana så vi fixar mat till oss när vi är där. Om de är barnvakter så blir det mellamål hela dagen, men det är väl inte hela världen. Även om de inte delar vår syn på hur man skall äta så älskar de ju barnen, är barnen hungriga får de nåt att äta även om det blir mackor.

Svärföräldrarna har alltså uppnått den ålder de har trots att de äter fil och mackor till lunch..alltså är det inte farligt, och du kan slappna av.

Instämmer med alla ovanstående!!:) Ser inte problemet alls, inte alls. Du ska stå för lunchen till ditt barn!:)

håller med alla som säger: värm mat själva!

Vi hade stora problem vi med, men problemet var snarare att de ville väl - men allt blev fel! De körde med 2 varianter på samma tema:

Vi sade: lunch 11 - 11.30 och vi lagar gärna!

alt. 1) Men nej, nej - självklart skulle de laga maten.

Allt verkade bra, men VARJE gång så drog tiden iväg. Skulle bara till affären och köpa lite mjölk, sen fixa något och städa och plocka fram och.... så var klockan 14 och maten inte klar. När maten var klar ca 15 så grät barnen...

Alt. 2) : Vad bra! Det är bäst att ni fixar lunchen så det blir i rätt tid.

Så vi handlade lite och när vi kom tillbaka från affären ca 10.30 så satt barnen vid bordet och väntade på oss för "lite förmiddagsfika" som redan stod uppdukad och klar. Denna lilla fika som skulle intas 30 minuter före lunchen skulle vara klar bestod oftast av: rulltårta + ballerinakex + kanelbulle + glasspinne + liten småkaka + kaffe/saft/te.

Hur lätt är det att säga NEJ till 2 små barn som sitter lyckligt och tittar på detta gottebord som dukats upp framför dem? Med kaffe i alla koppar och saft i glasen...

Och även när vi slutade åka och handla för att kunna parera detta, och dessutom pratade om att nu skulle det inte förmiddagsfikas, så rätt som det var så ropade någon: vill ni ha glass/kaka/tårta? och det är inte så lätt att hantera detta...

till slut gav vi upp, lämnade barnen med dem över en långhelg och de fick ta konflikterna som uppstod när barnen var hungriga och sockertoppade!

Efter den helgen så får vi bestämma när och vad som ska ätas.

Jag lagar maten själv.

Jag kanske skulle ha sagt att jag själv fixar lunch till barnet, jag förväntar mig naturligtvis inte att någon annan ska göra det. Det känns bara så haltande. Jag kan ju tillägga att det är samma problem oavsett om vi hälsar på dem eller de oss. Lagar jag lunch till barnet och mig kl 11 så äter inte de. Utan de väntar några timmar och vill ha lagad mat mitt emellan våra måltider. De tvingar naturligtvis inte mig att göra dem. Det som uppstår är att det är svårt med planer för dagen, utflykter osv när alla ska äta så olika. 

Jag sa ju att det inte är ett stort problem, men det är ändå en stress för mig. En stress som vore skön att slippa. Men ja, jag kanske ska försöka släppa det helt och gå efter deras klocka som några föreslår. Kanske testar jag det nästa gång för att se skillnaden. Vore skönt om de kunde göra likadant när de är hos oss, men det kan man nog inte hoppas på. ;)