min son klarar inte av längre förskoleverksamheten

Dagmamma finns tyvärr inte som alternativ. O vad det gäller skamvrån så är jag helt emot det. Han går självmant in i sitt rum när han känner att mitt tålamod är slut här hemma. Han vet oftast efteråt att hn har gjort fel. Men det händer saker i farten. Nu kommer han ju få bättre hjäp på fsk. Det jag är ute efter med denna tråd är familjer med liknande problem.

Jag vet en som tvättade munnen ned tvål på ett barn som bets, då genast efter att barnet bitit. Men det hjälpte inte. Jag tror barnet behöver stimuleras mer så barnet glömmer bort bitandet och lär sig fokusera.

Jag vet att barn idag ska klemas bort och curlas så de inte klarar av vuxenlivet alls. Det är ett problem att unga vuxna behöver hjälp av psykakuten för att deras pojk-/flickvän gjort slut. Jag tycker det är att göra barnet en björntjänst. Det finns ingen motsättning att ge barnet en trygg uppfostran, ett bra självförtroende och att faktiskt våga uppfostra sitt barn.

Ja, hur skulle det se ut om folk började uppfostra sina barn?! Och de barn som blir bitna och slagna ska bara acceptera. För visst skulle du tycka det var okej att bli slagen av en kollega upprepade gånger?!

Nej det jag pratar om är inte att curla eller klema bort. Det är ett stort missförstånd. Det handlar om att se behovet och orsaken bakom handlingen för att hjälpa på riktigt. DET är fostran i verkligheten. Ditt sätt är bara att sänka barnets värde och inte lära barnet nåt öht.

Var får du det ifrån att det ska accepteras och vara ok?!

Ja, det var ju EXAKT det jag skrev! Eller inte.

TS: Jag känner igen det från min äldsta, han har högfungerande Autism och ADD. När han blev för överaktiverad och trött i huvudet och inte fått klar struktur och visste exakt vad han skulle göra/vad som förväntades så eskalerade han genom att stimma och knuffas. Han fick en resurs som kunde plocka honom ur situationer innan han hann spåra ur, som kunde läsa av honom och förtydliga vardagen. För barn med diagnos (säger inte att ditt barn har det) tar de ofta in allt runtomkring, de kan inte sortera alla intryck på det vis vi kan vilket leder till att de blir stökiga istället. När sonen började lågstadiet fick han gå och vila huvudet när det blev för mycket eller vara inne på rasten, han kunde själv känna av i den åldern när det var dags att bryta och han inte orkade hålla ihop sig. Lite samma med kalas där det ju är mycket folk, vi fick ha strategier även där för att det inte skulle bli tråkigt för alla. Hoppas du kan få bra hjälp för din son och som någon skrev "barn som kan uppföra sig, gör det. Även om barnen verkar bråkiga och jobbiga vet de att de gör fel och vad reglerna är, men de behöver stöd i att klara av dem.

Litet my, allt du skrev var en trevlig kommentar utan förklaring.

Barn är inte färdigutvecklade vuxna, man måste sätta gränser och gränser sätter man inte bara genom att prata med barnet. Givetvis ska man försöka det först, men går det inte måste man testa något annat. Det behöver inte finnas något behov och orsak till det här beteedet, det kan lika gärna vara impuls eller ett sätt att testa gränser.

Av vad jag har sett så ska den som blir slagen bara acceptera. Visst det kanske sägs förlåt till barnet som blir utsatt, men upprepas det gång på gång hjälper det knappast. En vuxen person som hade gjort så på en arbetsplats hade inte fått vara kvar, tyvärr får barnet som slår vara kvar i skolan, på fritids eller förskolan. Det är tyvärr inte tillåtet att flytta på ett barn som misshandlar eller mobbar andra barn.

Denna tråden handlar inte om den som blir slagen öht. Om du sitter och är bitter över någon oförätt med ett slaget barn kanske du borde starta en egen tråd om det istället för att kapa andra trådar som inte handlar om något slaget barn.

Men vem har sagt nåt om att inte sätta gränser då? Nej barn är inte färdigutvecklade. Ska de straffas för det? Ska det inte mötas med förståelse och ett försök till att utveckla den förmågan istället? Det finns alltid en orsak och ett behov bakom ett beteende. Är det en impuls så har barnet en bristande förmåga. Säger återigen att straffa ett barn som inte kan är bara grymt. Ett barn dom inte kan hjälper man och stöttar i alla sociala situationer och naturligtvis markerar man när de gör någon annan illa samtidigt som man ger hen redskap för hur man ska göra istället. Det är en ständigt pågående process och mognad. Och ingen ska verkligen inte acceptera att bli slagen. Man hjälper barn att säga ifrån och stå upp för sig själva.
Anser du att man ska flytta på ett barn som slåss? Vart ska man flytta hen då? Till en annan grupp så hen kan slåss där? Eller ska man bannlysa dem helt? Alla som kan nåt om barnpsykologi vet att mobbing grundar sig i en dålig självkänsla så det är där man kan göra förändring. Barn med god självkänsla mobbar inte.

Tack för era svar igen. Jag har ju insett att mitt barn försöker så gott han kan. Vi väntar nu på om han kommer få resurs. Just nu går han väldigt korta dagar o kommer inte behöva gå långa dagar förren januari 2017. *phuuu* jag är glad för det. Ena förskoleläraren har själv en pojke med högfungerande autism hon ser många likheter. Vi får se vart det landar vartefter hann blir äldre. Skönt iaf att höra andras erfarenheter och visst man ska inte sätta diagnos men att vara förberett är inte fel.