Väntar svar på moderkaksprov

När jag väntade min son hamnade jag exakt i samma situation som du är i nu, 1:2. Jag mådde så dåligt och trodde det värsta. Efter att läkaren hade tagit provet sa hon " ge inte upp än. Ge fostret/barnet lite kärlek och omtanke". Efter all väntan fick jag ett brev där det stod att fostret var friskt! Det var underbart och jag hoppas att det kommer gå lika bra för dig! Ge inte upp än :) kram!

åå vilken solskenshistoria. läkaren sa samma sak till mig, han var rätt hoppfull.
tack för pepp!
men själv är man ju negativiteten själv just nu.

Jag förstår verkligen att du känner så. Svårt att vara positiv i det läget. Jag ska hålla mina tummar för dig! Tror det är många som råkar ut för Kub-test som visar hög risk för att få ett barn med kromosomfel, men sen har allt gått bra. Har för mig att jag såg ett inslag av det på nyheterna för några månader sedan. Jag tror det kommer gå bra för dig :) hur mår pappan till barnet? Har ni stöd hos varandra?

kommer du ihåg vilken kanal de va på?

han är mer positiv än mig, vi pratar mycket om det nu. jag är dock sjukskriven, klarar inte att jobba, alla på jobbet vet att jag är gravid för de va svårt att dölja när man mådde skit. 
tänker på massa konstiga saker oxå, fick veta på kub testet att jag var 1 vecka kortare gången än vad jag trodde..alltså vecka 11 istället för vecka 12.
vilket betyder att jag tog blodproverna för kub testet 1 vecka för tidigt. kan de spela roll??

och sen blev barnmorskan väldigt frustrerad när hon skulle mäta nackspalten för fostret låg fel, fick ställa mig upp o hoppa 2 ggr, men hen ville ändå inte ändra position. 

och fy va hemsk hon va, vräckte ur sig resultatet och va superkall, vi var i chock och hon öppnade dörren åt oss bara och sa hej då.

på moderkaksprovet fick jag dock en riktig ångestattack och läkaren lugnande mig och var så himla bra.

hur lång tid tog de för dig att få svar? 

Har för mig att det var på kanal 4. Blev också illa bemött av barnmorskan som gjorde kub! Hon fick allting att kännas värre, otrevlig och sa i stil med att det nog inte kommer gå så bra för oss :/ sen så tror jag att det spelar roll att du bara var i vecka 11. Samma sak var det för mig också. Trodde jag var i vecka 12, men blev tillbaka flyttad. Jag och sambon trodde det spelade in, för det verkar ju vara så himla noga att pricka in rätt vecka att göra kub på. Låter som att vi har varit med om väldigt liknande saker.
Och går man hemma så blir man ännu mer tankspridd och tänker mer än vanligt, usch jag lider med dig :( har för mig att det tog 1-2 veckor tills svaret kom. Väntade på brevet som en galning! Hoppas du berättar hur det går sen :) du kommer även få reda på könet (om ni vill). Eftersom dom håller på med kromosomer så vet dom exakt vad det blir :) vi fick en inloggningkod till Karolinska, där vi kunde se att det blev en pojk. Bor du i Stockholm förresten?

Okej, kan vara intressant att leta upp inslaget/programmet ????

Ja de va så himla viktigt att man var i vecka 10 (tror jag) med blodprovet, har med hormonnivån att göra tror jag.

Ja verkligen! Vi gjorde kub på Karolinska Huddinge. Vart gjorde du?

Fick ett papper där de stod att man kan logga in på deras hemsida för svar, testade att logga in idag, men såklart inget svar än.

Hur gammal e du? Om jag får fråga såklart

Och har du fått din bebis än??

Menade "kan vara intressant att leta upp programmet" bort med "????" Hehe

Sök på kub test på Google, kika igenom tills du kommer till åttonde länken. Där finns en DN artikel som handlar om Kub test.. Att det ska komma en säkrare metod som ger säkrare svar än kub test (eller iallafall kombinera kub test med en annan metod). Jag har iallafall blivit riktigt tveksam till Kub testet.. Hoppas du känner lite hopp! :) jag är 27, hur gammal är du? Jajemen, fick min son i december 2013. Så han fyller snart två år :) gjorde mina tester vid Odenplan.

Åå grattis långt i efterskott!

Jag är 31. Ska kolla upp de där på youtube, tack!

Trodde aldrig livet kunde stanna upp såhär , dom om tiden står stilla.

Jag sörjer redan på nått sätt.

Va du öppen mot din familj/vänner när ni gick igenom allt?

Tycker inte jag får jätte mycket förståelse, får kommentarer dom "men de kommer ju vara ett friskt barn!" Eller "men vi har inget sånt i släkten, de e klart de e friskt".

Men de är väl kanske för sånt här skrämmer folk lite och de kanske är lättast att tänka på positiv utgång.

Jag är oxå i vanliga fall den personen som folk lutar sig mot, kommer med sina bekymmer och pratar ut, och den rollen tycker jag om typ 99%. Men just nu blir de jobbigt.

önskar att folk bara kunde förstå att man inte orkar nu.

Hoppas de har kurator eller liknande som man kan få prata med efter man fått svar sen, tror jag behöver de vare sig de blir bra eller dåligt.

Tack för du orkar prata med mig här, uppskattar de jätte mycket!

Ja, jag berättade för min närmaste familj. Sen så spred det sig vidare inom släkten. Berättade även på jobbet. En kollega började gråta, så då fick jag trösta istället, hehe.

Hoppas att du tar hand om du själv och försöker att inte tänka på andras bekymmer och klagomål. Ditt välmående är viktigast nu! Jag förstår verkligen vad du går igenom, det är så jäkla tufft. Kan du inte ringa mvc och be att få kontakt med en kurator eller psykolog? Finna hjälp att få. Såklart jag lyssnar! :)

Läste artikeln. Kollade faktiskt upp NIPT test innan kub testet, men de kostar i nuläget typ 7000-8000 kr att göra. Hoppas de inför det testet i kombination med kub. Och inte lika dyrt, känns ju hemskt att de som har mindre pengar inte ska få samma möjlighet som någon med bra ekonomi

Har funderat på att ringa, men tänker att de kanske inte fanns möjlighet. Ska nog ringa dit.

Självklart inte telefontid nu.

Ok då e jag inte ensam om att ha fått konstiga kommentarer etc. Min kollega/vän väckte ur sig "men va fan vi skulle ju jobba ihop på tisdag! Jaha när kommer du tillbaka då?"

Min kille ser till att jag mår bra oxå, han är så gullig, gör allt hemma just nu även fast han går igenom samma sak. Men han är så olik mig i denna sits.han vill inte prata med sin familj eller vänner om det här, han vill berätta efter svaret.

Kommer du ihåg vad din sons vätskespalt i nacken hade för mått?

Fick du veta vad som drog ner dina resultat? Blodprov etc?

För mig va de nog mest nacken (3,6 mm) och att jag enligt mitt BMI är undernärd. Tränar mycket och är lång och smal men äter som en häst. Sen va väl säkert blodproverna knasiga.

Om det är någon tröst så var det enligt testet 4,4 mm. Då kändes det verkligen kört. Blodprovet visade inget. Man glömmer väldigt mycket av vad som hände under den perioden. Antagligen för att det var för mycket att hantera. Du verkar ha en bra man :) skönt att han axlar det som du inte orkar med nu. Äsch, vilken onödig kommentar från din kollega! Vill du prata mer privat så skriv gärna till mig här på fl! :)

Hej TS!

Jag känner igen mig i dina känslor kring att få 1:2 på kub. Jag fick det i augusti och världen rasade samman. I några dagar kunde jag inte andas tills jag efter mkp på Huddinge fick veta att mitt barn inte har några kronosomavvikelser! Jag är bara 27 år och hade inte väntat mig denna prövning och även nu i v 21 är det svårt att knyta an till barnet.

Även jag träffade den trevlige läkaren på Huddinge, vi måste ha varit hos samma.

Har du fått nåt besked än?

Hej!!

Ja de måste varit samma. Jag har fått bra svar på första analysen! Inget avvikande. Men nu väntar man ju på den fullständiga analysen . Min orolighet har lagt dig till 50%. Kommer nog må lite bättre efter vi fått det där extra ultraljudet i vecka 20+.

Har allt sett bra ut för dig annars?

Valde du att veta könet?

Förstår exakt hur du menar med att inte kunna andas, och att världen rasar samman! Jag kände mig nästan dum för jag varit glad över graviditeten .

Vad härligt att höra! Jag skulle säga att min oro la sig till 90% efter snabbanalysen, eftersom den stora misstanken var Downs.

En överläkare gjorde mitt RUL och han sa att alla stora saker i hjärtat stod rätt till, så vi valde att avstå hjärtultraljud eftersom de fel som eventuellt skulle ses då ändå inte är dödliga eller skulle leda till avbruten graviditet.

Vi tog reda på kön eftersom det är så svårt att knyta an till barnet efter all oro och det blir en liten flicka! Hur gjorde ni?

Precis din känsla över att nästan känna sig dum över att ha glatt sig åt graviditeten delar jag också! Särskilt när vi såg på kub-ul att det var ett levande barn och andades ut, för min oro hade varit MA... Och så 1 minut senare; total ångest när hon skulle mäta nackspalten. Jag såg själv med blotta ögat att den var bred.

Hur fick du reda på att de va just downs?

Jag har frågat flera ggr (ringt och frågat läkaren) vad de var som de var störst risk för men de säger att de kan ingen veta. Jag frågade oxå om mina blodprover va dåliga men de kunde inte svara på nått

Hur lång tid tog de för dig att få fullständiga analysen efter du tog provet??

Idag är de ju 1 vecka sen jag tog MKP.

Mmmm vet exakt vad du menar!!! Min kille blev så glad oxå när han fick se en liten livlig minibebis på skärmen! Sen var vi i chock. Barnmorskan hade svårt och mäta eftersom fostret låg helt knasigt, fick ställa mig och hoppa 2 ggr men de ville sig inte iaf.

Hon mätte flera ggr.

Jag begravde mitt ofödda foster i huvudet typ 40 ggr! Fy fan den känslan trodde man aldrig man skulle behöva uppleva

Vi ska få en liten grabb..om nu allt går vägen

De kommer gå bra för dig/er ska du se! Har du fått prata med någon ?? De kanske skulle hjälpa, de blir som man bygger upp en mur, de ör ett slags självförsvar tror jag.

Måste vara jätte jobbigt att känna att de ör svårt att knyta an och faktiskt glädjas

De finns möjligheter att prata med kurator genom din barnmorska.

Viktigt att du får prata ut och bearbeta de du varit med om, det är ju något jätte jobbigt!

Jag har en egen psykolog som jag tänker boka tid hos för jag måste få prata om detta med ett proffs, få lite tips osv.

<3

Egentligen finns det inget som säger att det var störst risk för Downs, men det är så mycket vanligare än trisomi 13 och 18 samt att fostret var normalstort; vid 13 eller 18 är de ofta mindre än väntat. Jag minns inte när jag fick det fullständiga svaret, men ca 1 vecka tog det. Dock ringde de med det beskedet, fast det var ett bra besked!

Jag har inte pratat med nån, har så svårt med mitt jobb just nu, kan inte ta ledigt och har en ond chef.

Vad roligt för er med en pojke! Hade du det på känn? Jag trodde att jag skulle få en pojke, så det var en överraskning med en flicka.

Har du varit sjukskriven under väntetiden?

Men fy va jobbigt med en sån chef!! Har själv haft sånna förut, nu har jag världens bästa!

Jag var sjukskriven, jag bara grät och så kan man ju inte jobba, min chef stöttade mig massor.

Ja de hade jag, jag drömde i vecka 9 att jag födde en pojke så de kändes verkligen så. Och min synska vän sa "de blir en pojke så du vet". Hehe.

Jag bryr mig verkligen inte om kön, man vill ju bara ha ett friskt barn

Prata med din barnmorska, de borde kunna ordna ngt!

Är du med i facket? Om du inte får ledigt tycker jag du ringer dom om råd! De är till för sånt.

Lider verklige med dig! Du är värd mer än så!

Fortfarande inget svar på fullständiga analysen..10 dagar sen provet idag, mår sämre för varje dag nu, mer oro. Negativiteten bygger upp sig typ.