hur lever man tillsammans när man är så olika men endå älskar varandra?

Hade aldrig blivit ett par i 10 år, fasen det låter ju jobbigt,...

Jag skulle fråga mig om vi verkligen älskar varandra, eller om det inte är så att båda bara är rädda för att vara ensamma.

Att vara särbo kanske är ett alternativ om ekonomin tillåter två bostäder? Annars hade jag nog försökt skapa tydliga strukturer och rutiner så att vardagen ska löpa friktionsfritt även om kommunikationsförmågan är kass, men sånt borde ju ha hunnit lösas på tio år?

Kan du ge exempel på hur de konkreta problemen ser ut?

Kunde fan skapat så denna tråd på egen hand. Men det är ändå så väl. Orkar inte tillföra så mycket just nu mer än att Ja, jag förstår!!!!

jag fattar att jag är jag och han är han men varje dag önskar jag att Han kunde va så mycket mer.. (Tydligen pallar jag, för här kommer det)

Jag är Så utåt, han är Så inåt.. Hur svårt ska det va att möta på mitten?!?!?! Det är så jävla svårt ibland att älska någon så mycket samtidigt som man undrar om man verkligen hör ihop.

Hur funkar det egentligen?!?!??

Jag och min partner är otroligt olika med olika värderingar och krav och har löst det genom att vara särbo och ha en otroligt tydlig kommunikation. Vi accepterar varandras olikheter och försöker mötas " på mitten" , frågar alltid hur den andre menar om man inte förstår än att dra egna och oftast felaktiga slutsatser. Vissa hade livet varit enklare om man hade haft samma livsmönster och tankesätt men det här fungerar bra .

Jag tror att ni blandar ihop "kärlek till varandra" med "kärlek till drömmen om varandra". Det misstaget i kombination med en osund rädsla för att bli lämnad har många människor slösat väldigt mycket värdefull tid på....

Respektera varandras åsikter även om ni inte förstår varann alla gånger.

Väldigt bra tänkt, tar till mig detta!

Tack för era inlägg.

Som jag skrev i inledningen, så älskar vi varandra. Varje gång vi ser varandra så lyser vi upp och blir glada, vi saknar varandra när vi inte setts och det är han jag ringer till och vill berätta saker för när jag har något speciellt som hänt. För mig är det kärlek.

Så att ni skriver att vi blandar ihop kärlek med rädslan att vara själva, tror jag inte riktigt stämmer.

Min fråga var mer hur man löser att man är så olika.

Jag fick några bra tips som jag verkligen ska vädera, tex det där om att ha extremt tydliga riktlinjer och att fråga varandra vad man menar om man är osäker på hur man tolkar den andra.  Det var väldigt bra. Så kommer göra lite riktlinjer här hemma nu tillsammans med min sambo. 

skriv till mig om du vill, vi kan dela med oss om våra upplevelser och hur vi löser dom. Hör gärna av dig! :)

Letar gemensamma intressen. Vara accepterande vara tydlig med vad man önskar, lyssnar på varandra och det viktigaste att båda anstränger sig för att tillfredställa den andres behov.

Samhällets absolut bästa människor är de som lever med de som är annorlunda. De blir inte insnöade, de ser andra perspektiv och är öppenhjärtliga. Jag är full av beundran för dig TS. Du är ett föredömme!