Min 6 åriga dotter ljuger mycket

Jag tänker att man bör skilja på om hon NEKAR, som i detta fallet, och om hon skulle dra hela historier som är påhittade självmant.

Förstår du hur jag tänker?

Barn kan ju neka (ljuga) för att undvika straff/konsekvenser, eller för att de skäms och vet att de gjort fel. Eller för att få beröm för sånt de inte gjort. Och det är ju garanterat vanligt, tror jag iaf.

Jag skulle tycka att det var värre om hon ljög ihop hela historier bara sådär.

Hade förövrigt en lärarinna som menade att det tyder på intelligens att kunna ljuga. Små barn som ljuger har liksom klurat ut att de inte MÅSTE vara ärliga. Och lagt ihop ett plus ett för att kunna ta sig ur en situation. "Om jag säger A så händer C istället för B, som hade hänt om jag talat sanning."

Jag hade kanske personligen försökt visa nån film eller läsa nån bok där huvudpersonen råkar illa ut/mår dåligt pga att han eller hon ljugit/blivit ljugen för. Och sett om hon förstått/känt medlidande. Och kanske på så vis ändrat sig.

Lycka till

Jag tänker även att det är viktigt att visa att ärlighet alltid lönar sig, för att få henne att våga tala sanning. Och så att hon känner att hon alltid vill/vågar komma till dig om något hänt.

Så när hon erkänner något, prata om vad som var fel (om hon gjort nåt dumt) men straffa inte ärlighet. Förklara att det var fel, men att du är glad att hon erkände. Och låt henne komma lindrigare undan då hon är ärlig än då hon ljuger.

Bra skrivet!

Jag tror att det är viktigt att inte fånga barnen i lögner. Istället för att fråga om det var hon som spred ut fröna i trappan (för det vet du ju) så konstaterar du bara att det finns frön i trapphuset och att ni nu ska hjälpas åt att städa upp dem.

Om det är mindre "allvarliga" saker, uppenbara lögner som inte är så betydelsefulla, så kan du ge dig in i leken istället: fortsätt på historien och spinn en fantasifull saga som är så overklig att den inte längre är en lögn utan bara en underbar historia. Säger hon att det inte var hon som åt upp kakorna så säger du att det måste ha varit flocken med dinosaurier som du såg dra förbi köket tidigare... 

Berätta sedelärande sagor där hjälten är den som vågar berätta sanningen gärna efter att ha ljugit själv. Kejsarens nya kläder, eller den om George Washington och körsbärsträdet...  

Och lev själv som du lär och visa det för henne. Säg att du inte vill lova att ni ska på bio för om något kommer emellan så vill du inte sitta där och känna att du har ljugit. Säg att du ger ditt ord och att du är en som säger vad du menar och menar vad du säger. Var bara en bra förebild... Och hoppa över det där med vita lögner ett tag tills ni kommit ur den här fasen.

Man kan absolut inte, rakt på, avgöra en persons intelligensnivå genom att bara se till graden av hans/hennes lögner. Det beror på hur lögnerna är uppbyggda, och på vilket sätt de sas. är paketerade på, bl.a., för att kunna få en hint om utifall personen som ljuger är intelligent (IQ-mässigt) eller inte. Men, om en IQ-mässigt intelligent person använder sin intelligens till att producera lögner så tyder det med stor sannolikhet även på låg EQ, och denna kombination är verkligen inte att leka med. ...

Med vänlig hälsning,

Pentra