Orolig och nedstämd 6 åring.. Gärna ni som varit med om problemet också alla ni kloka mammor och pappor

Hej!
Jag tycker att ni ska söka hjälp hos bup. Runt sexårsåldern är en vanlig ålder att fundera på liv och död tror jag, men jag tycker att det du beskriver låter som i överkant. Barn kan också drabbas av depressioner. Ta din oro på allvar och hjälp ditt fina barn, som säkert är en liten tänkare, genom detta. All lycka till er!

Hej! Kanske skulle tillägga att han är världens gladaste busigaste utanför skolan! Så just i skolan är han orolig och vågar inte leka. Men annars visar han inga tecken på depression. Tycker du jag ska ta kontakt med bup iaf?

Har du frågat honom varför han inte tycker att skolan är lika rolig längre? Eller hans lärare? Det kanske har hänt något med honom eller någon annan (ex olycka) eller att någon har sagt nåt som har gjort att han tycker att det är otäckt eller otryggt.

Jag skulle nog oavsett ta kontakt med någon kunnig (kurator, bup eller liknande) för att få prata av mig och få råd. Behöver ju inte nödvändigtvis involvera ditt barn i det, utan kanske mest få lite tips om hur du kan agera för att få veta vad som händer och hur du ska kunna göra det bättre.

Lycka till :)

Hej! Tack för alla svar!

Vet att det finns mycket stökiga barn i gruppen och flera föräldrar har varit oroliga och arga och tagit kontakt med lärare och rektor. Så visst har han fått höra ord som håll käften, ska jag sparka dig i huvudet osv.. :( en del riktiga skitungar förlåt men ibland blir man både ledsen och arg.

Lärarna och fritidsfröknarna är jättegulliga och väldigt tillmötesgående och lyhörda för våran pojke. Jag märker att dom försöker stötta honom så mkt dom kan och hinner.

Jag har faktiskt ringt skolsköterska och kurator idag på morgonen för precis som du skrev kan det vara bra att få råd iaf. BUP vill att vid lindrig psykisk ohälsa att man ska ta kontakt med elevhälsan på skolan först och sen kan dom skicka vidare till bup.

Olyckor har vi haft också. Min pojke har krockat på cykel med en tonårstjej också på cykel. Hon kom i hög fart och läste i sin telefon... Smack sa det :( min pojke klara sig helt oskadd tack gode Gud men flickan fick åka ambulans. Vi fick senare veta att hon också klarat sig utan skador. Efter det vill han inte gärna cykla med risk att han ska krocka igen..Och sedan har pappan legat på sjukhus med hjärtmuskelinflammation men har återhämtat sig fullt nu. Så visst har det minst sagt varit en omtumlande hösttermin ????

VI har också en liten känslig kille, som kan vara världens snällaste och roligaste, men som också kan isolera sig och bli väldigt orolig och ledsen när han får problem.
Han gick förra året i en förskoleklass med flera starka barn, som var både utåtagerande och platskrävande. Det i kombination med en obehörig lärare som varken kunde få kontroll på gruppen eller ge vår son en meningsfull tid i klassen, fick honom att må väldigt dåligt. Resultatet blev en osäker liten kille som inte ville gå till skolan, och som drog sig undan kompisarna. 
Som tur var hade vi möjlighet att ha honom hemma några dagar varje vecka, och vi försökte istället att ta hem så många kompisar som möjligt till oss, och där hemma funkade allt perfekt. Stöttade honom mycket med positivt bemötande och massor av kärlek och trygghet. Och till slut var det året över - till lättnad för oss alla
Nu har han börjat ettan,fått flera nya klasskamrater och en ny lärare, och mår hur bra som helst
Det händer självklart "missöden" ibland, även i den nya klassen, där barnen inte är snälla mot varandra, eller där läraren missuppfattar situationer, och då märker vi att han tar det väldigt hårt, antagligen för att det han fick uppleva förra året sitter kvar, men vi hoppas att det kan bli bättre med tiden.

Hej

Jag har en tjej på 6 år som är väldigt orolig. Hon har alltid varit ängslig speciellt vid separationer. Efter ca en månad i skolan började hon klaga på magont som sedan eskalerade till illamående och kräkningar. Hennes ångest av separation från oss och oron i den nya skolan hade blivit fysiskt. Hon vägrade åka iväg någonstans, ingen fick komma till oss och om jag eller min man var borta så blev saknaden jättestor och då kom oron och ångesten. Jag ringde direkt till bup som inte kunde hjälpa mig så jag bokade en tid hos en privat barnpsykolog och köpte böcker om barn med oro och ångest.

Just runt 6 års ålder är barnen väldigt känsliga. Vissa mer än andra. Vi får kämpa varje dag att lugna henne och få henne tro på sig själv att hon klarar sig utan oss i skolan, hos kompisar etc. Vi har dialog med skolan dvs alla hennes lärare som hjälpt väldigt mycket. Vi har gjort en plan hur vi bäst kan hjälpa henne och det har visat resultat. Vi tar små steg hela tiden och det kommer många bakslag. Men det gäller att ta en dag i taget.

Nu har hennes ångest blivit lite bättre men vi har långt kvar. Vi försöker få henne att leva i nuet och inte tänka på allt jobbigt hela tiden.

Viktigt att prata med barnen om vad de känner och ge dem stöd. Uppmuntra barnen och berätta och kom inte med lösningar själv utan hitta de tillsammans med barnet.

Min tös blev ledsen och nedstämd efter ett tag i förskoleklassen. Jag beslutade mig för att ta en dag ledigt från jobbet för att se hur hon hade det i skolan. Miljön var väldigt stökig och det saknades strukturer. Jag valde då att byta skola. Hon går nu i en liten klass och har en lärare som är sträng men rättvis. Det går så otroligt mycket bättre! Klassdynamiken är bra och alla barnen är snälla mot varandra. Hon är numera än glad och lycklig liten tjej.

Vad bra att du ringt. Min etta fick kuratorskontakt i den åldern, ngt äldre kanske. 6 år är en tuff period, mycket tankar på existens, livet och döden samt att många är lite "minitonåringar". Ditt barn har ju hyfsat nyss bytt till förskoleklass samt upplevt jobbiga saker och har en jobbig skolmiljö så det är nog en del oro både i åldern men även pga det som hänt som snurrar i huvudet just nu, världen har ju blivit mer otrygg och han har precis i det märkt både i teori och praktik at vi inte är odödliga vilket är stora frågor. Jättebra om skolan kan stötta lite extra och positivt att hans fröknar bryr sig och stöttar lite extra.