Sammandragningar och stress v. 18

Jag hade samma som du, började i vecka 16 ungefär. Det är tidigt att ha stressrelaterade sammandragningar så jag fick då färre arbetsuppgifter (har också stressigt jobb). Jag hade några veckor då jag jobbade lite mindre, jobbade hemifrån lite vilket hjälpte! Jag fortsatte sen jobba ungefär som vabligt efter några veckors halv-vilande men var noga med att inte ta på mig för många projekt osv fram tills att jag gick på mammaledighet.

Tycker absolut du ska ringa din bm och be om att få kolla så att dina sammandragningar inte påverkat livmodertappen något, då kan du också få hjälp med ev sjukskrivning också om det behövs. Prata också med din chef och se om ni kan göra nåt för att minska stressen. Stress är inte bra som gravid och sammandragningarna är kroppens sätt att säga ifrån!

Känn inte att du är till besvär för barnmorskan, de är till för dig och man måste stå på sig lite :) lycka till!

Jag skulle ringa BM nu även om det är flera veckor kvar till besöket. Hon borde ju kunna lugna eller hjälpa dig. Med tanke på att du redan varit inne i väggen skulle jag nog tipsa dig om att ta det lugnt, kanske sjukskriva dig från jobbet om det går? Har du ett tungt jobb?

Jag tycker att du ska kolla upp det. Jag hade så i min andra graviditet. Förvisso en tvillinggraviditet men jag oroade mig inte utan bara vilade. I v 20 gick slemproppen och ena det visade sig att livmodertappen öppnat sig tyst. Det blev strikt sängläge . Ena tvillingen gick inte att rädda. Andra spenderade vi flera månader med på Neo. Jag hade gbs i underlivet - en streptokock som 30 % av alla gravida har men som inte ska påverka så dom trodde inte att det berodde på det. Dock har dom inte hittat någonannan anledning till varför tappen öppnade sig. Tidigare graviditet var fullgången. Så här efteråt har jag funderat på om det inte berodde på stress. Jag får aldrig veta men jag skulle rekommendera dig att kolla upp det. Förhoppningsvis är det inget att oroa sig för.

Ja, får väl ta mig i kragen och slå en signal. Det är ju just det där med att ta på sig lagom mycket som är svårt. Det tenderar ju gärna att bli allt eller inget.

Men du upplevde i alla fall att det lugnade sig för dig när du tog det lite lugnare!?

Nja, inte tungt hela tiden. Kontorsjobb varvat med tyngre jobb. Men mest tror jag det är stressnivån, att det tenderar att vara ganska rörigt och otydligt. Jobbar mycket i tiden med Quick fix lösningar så svårt att planera ordentligt.

Oj, vad traumatiskt! Måste ha vart riktigt tufft! Ja det är väl såklart bäst att kolla med BM. Jag kan väl erkänna att jag tenderar att vara en person som drar ut på att kolla upp saker... Litar kanske inte riktigt på mig själv av någon outgrundlig anledning. Jag vet ju vad stress gjorde med mig när jag blev utbränd och borde ju förstå att det inte är bra med stress nu... Men så blir man osäker och tänker att det kanske är helt naturligt, jag har ju inte vart gravid tidigare.

Ja det lugnade ner sig betydligt! Första veckan jag jobbade mindre sov jag hur mycket som helst, så jag tror min kropp var riktigt slutkörd. Men jag fick vara på min vakt och inte stressa för mycket för då kom det tillbaka. Som tur var har jag en mycket bra chef som förbjöd mig att stressa så det hjälpte mycket!

Jag började känna av sammandragningar runt v 20, en del var lite regelbundna. Stressade mycket innan och drog ned på tempot och det hjälpte. Men insåg att jag inte fick gjort jobb motsvarande heltid så pratade med bms läkare och blev sjukskriven på halvtid (för risk för prematur födsel), vilket gjorde det väldigt mycket bättre. Det slutade med att jag gick 6 dagar över tiden innan sonen äntligen kom ut

Vilken skön solskenshistoria!

jag känner att det skulle vara skönt att gå ner lite i tid, men är rädd att jag ändå kommer ha samma arbetsbörda bara mindre tid att utföra jobbet på. Har inte direkt den mest varma och mysiga chef man kan tänka sig. Men samtidigt skönt att få lite tid att varva ner efter jobbet, som det ser ut nu så tar det ungefär 2-3 timmar liggandes i sängen innan det avtar lite.

Tänkte du på något speciellt sätt för att kunna hålla dig ifrån att stressa upp dig? Eller kom det naturligt när du gick ner i tid?

Om du går ned i tid har du möjlighet på ett annat vis att säga nej och minska arbetsbördan.

Jag doktorerade under min graviditet så det var mest jag själv som piskade på. För mig hjälpte det att inte stressa genom korridorerna på jobbet utan att gå lugnt, att minska mina egna förväntningar på vad jag skulle gjort mm.

Första steget för dig är nog att prata med bm (och läkare och diskutera deltidssjukskrivning) och när du har stöd av bm och läkare, prata med din chef om minskad arbetsbörda.

Jag kan tillägga att jag gick till slut två veckor över tiden och fick sättas igång med min dotter, så sammandragningarna gjorde inte att jag födde för tidigt :)

Om du inte har nån speciellt förstående chef kan en sjukskrivning på deltid från läkaren på Mvc kanske vara skönt att ha? Så behöver du själv inte argumentera för din sak utan bara säga att "jag måste, de vill sjukskriva mig".

Hur har det gått för dig med allt? Hur mår du?

Tack för att du frågar!

Jag kontaktade min BM och berättade hur jag mått och om min oro. Tyvärr fick jag inte något vidare gehör. Hon svarade väl egentligen att jag inte "borde" ha sammandragningar i den omfattningen så tidigt. Om jag upplevde problem så "kan du väl vara hemma en dag och vila lite". Hon tyckte inte att det fanns någon anledning till oro och jag kunde återkomma om jag fick ont/mycket ont.

Jag har väl känt från dag ett med henne att jag inte direkt känner något förtroende, men samtidigt vet jag ju inte hur andra BM kan vara.

Jag har försökt att ta det lugnt. Lyssna på kroppen och sitta med hörlurar på jobbet om jag vill vara ifred (sitter bredvid min stressiga chef). Det hjälper ibland men andra dagar kan det vara svårare.

Om några dagar skall jag på RUL och hoppas allt ser bra ut.

Om det blir värre eller om du fortsätter känna dig orolig, så kräv att få träffa en läkare istället. Alternativt kontakta allmänläkare på vc om bm tvärvägrar.

Jag gillar inte när folk bestämmer att man inte behöver vara orolig.