Först mitt älskade barn och nu min man :(

Det skulle bli hjärtan och inte frågetecknen

TS så fruktansvärt, finner inte ord och kan inte föreställa mig vad du går igenom livet är helt enkelt inte rättvist. Se till att du får professionell hjälp så du kan bearbeta detta. Hoppas du kan ta dig igenom detta. Kram

Tråden ligger i Känsliga rummet, vänligen visa respekt och hänsyn.
Tjafs hör inte hemma här. Tråden har rensats på diverse OT.

/Moderator

Beklagar sorgen, kan inte ens föreställa mig vad du går igenom just nu, det skär i hjärtat.  Jag önskar jag hade något bättre att säga, men jag tänker på dig och hoppas att du tar dig igenom detta! 

Hur går det ts?

Styrkekramar!

Inte så bra... Helgerna är värst :( många ska ha fredagsmys och att höra om det gör mig helt tom. Står inte ut med tanken att aldrig mer få ha en mysig kväll med tända ljus tillsammans med min familj. Vill bara dö. Men det går nog över lite efter helgen...

En dag i taget, det kommer att kännas bättre. Det tar tid, men det kommer. Försök att göra lite saker, även om du inte klarar av att uppskatta dem fullt ut. Det hjälper dig att ta dig vidare i sorgearbetet. Du kommer inte glömma dem, men det kommer att kännas bättre.

En ide är ju att skaffa sig nya helgritualer. Helst rätt annorlunda från de förra.

Hur känns det nu efter helgen?

Vet inte om det är en bra idé, men testar- kanske du skulle må bättre om du försökte engagera dig i någon verksamhet som sysslar med utsatta människor, som soppkök -eller upphittade katter eller något annat. Många har ju verksamhet över jul för ensamma människor- men det kanske känns bättre att vara med och hjälpa till än vara gäst själv. Bara en tanke. Du måste känna efter vad du själv orkar. Tror du behöver något som kräver din närvaro och distraherar tankarna. 

Förstår att du inte orkar så mycket kontakter just nu. Men jag finns här om/när du orkar. Kram!

Nå nä inget familjeliv twitter eller Facebook hjälper.. bara fysisk kontakt med människor.

Och eftersom det finns många som behöver samma sak, så blir det nog inte svårt för dig att hitta en väg att få utlopp för detta.

Hur ser dina dagar ut? Äter du? Stirrar du in i väggen eller dammar sönder bostaden? Har du vänt på dygnet?

Har du det i din närhet?

Tänker annars att det är olika forum det går att få kontakt med andra. Jag upplever twitter som bäst på det. Men det finns säkert grupper på Facebook också, har du sökt efter det? Alltså där andra också vill ses? Finns även en sajt för anhöriga till som tagit livet av sig, det kanske går att få kontakt med någon där? Stödgrupp? Kram

Fast det gått så lång tid och jag inte vet vem du är så tänker jag på dig ibland och undrar hur du har det? Din tråd berörde mig så. Hoppas du inte tar illa upp att jag frågar.