Jag har en dotter på 4,5 år som knappt har någon kontakt alls med sin pappa, och har knappt aldrig haft. Jag träffade en ny när hon var 3 och han har en dotter i nästan samma ålder.
Min fråga och fundering är, hur är eran nya partner mot ditt barn? Behandlar han barnet som sitt eget eller är det skillnad på hans barn och ditt, (om han har barn). Hittar han på saker med ditt barn själv? Tar ansvar för barnet osv? Eller är det ditt barn, ditt ansvar?
Min sambo tar mina barn som sina egna och tar lika stort ansvar som jag i föräldrarrollen. Jag har även varit mkt sjuk i min kroniska sjukdom och då har han gjort det mesta. Han säger att han älskar mig och barnen lika mkt som sin egna mamma och att vårt framtida barn inte kommer göra någon skillnad men tycker ändå att det är skönt att det kommer vara 10 och 8 år emellan "mina" och "vårt" gemensamma eftersom relationen till barnen kommer ligga på olika nivåer och då märks det inte om det skulle bli någon skillnad så. Han är nämligen lite orolig över det men jag är säker på att han aldrig skulle göra skillnad. Din fråga är ju lite knepigare. Min sambo har ju inte något eget att jämnföra med. Men för din dotters skull som inte har någon pappa så hoppas jag verkligen att din nya står och ställer upp som en pappa för henne också.
Mitt ex tog aldrig min son alls, det var mitt barn och mitt ansvar. Då var sonen 2-6 år
Men min nya är det som att en hel ny värld öppnats! Han tycker att det är helt självklart att hämta på fritids om han slutar tidigare eller att han lika gärna som jag kan ta ledigt vid lov och vara hemma/hitta på saker med sonen. Han uttrycker att han saknar och längtar efter honom när han varit några dagar hos sin pappa (har varannan vecka med en jättebra pappa). Sambon tar konflikter och han är jättemysig, sonen vill alltid krama honom också till kvällen och gärna prata en stund bara de två.
Jag som är helt ovan att dela på sonen på mina veckor har ställts inför nya situationer! Men det är helt underbart <3
Hoppas att din kille bryr sig om din unge! Och gör han inte det på en gång, räkna inte med att det kommer med tiden. Det har jag tyvärr aldrig hört talas om:/
Han bryr sig och tar ansvar. Mer intresserad över hur andra har det och hur ni gör. Såklart finns det vissa dagar som jag känner att han gärna får hjälpa till mer..