En 8-åring med beslutsångest vid klädval

Min bonusdotter har sedan några år tillbaka börjat få extremt svårt att ta beslut/välja om saker och ting. Jag skulle anse att det är mer än vad andra barn har. I vissa fall har det blivit att hon börjat gråta då hon blir stressad av att behöva välja fast att hon kan ha fått en mycket "enkel" fråga som vad hon vill äta till middag, eller om hon vill äta ditten eller dattan. Och vi pressar verkligen inte henne! Man har då bara ställt en vanlig fråga. Hon säger själv att hon inte förstår varför det ska vara så svårt att välja så hon känner själv hon har svårt med detta.

För att underlätta för henne så håller vi henne utanför beslut eller situationer där hon "tvingas" ta ett beslut. Vi lagar den mat vi planerat, vi gör det vi vuxna hittat på under helgen, vi hjälper till att planera kläder till skolan på kvällen innan. osv.

Det som nu är själva "problemet" är detta med kläder. Sedan hon började i skolan och började själv att välja kläder så har jag alltid (oftast) behövt hjälpa henne i vägledningen med kläderna men jag ber henne försöka själv och då uppmuntrar jag hennes val. Men nu i två dagar i rad så har jag sett att typ allt i hennes garderob är nedrivet och det ligger ännu fler tröjor på hennes stol och trots detta så hade hon redan valt kläder kvällen innan. Hon har alltså ändrat sig på morgonen, ett antal gånger. Det blir som att hon måste välja "rätt" varje dag? Jag har sagt att det gör inget, ibland har vi vuxna det så också. Med vi har hela och rena kläder på oss, de är inte fula och vill man ändra sig så är det bara att byta och göra om imorgon.

Hos oss så har hon fina kläder (nyskick från de vanliga klädkedjorna) som hon gillar. Hon har det hon behöver samt att man kan hitta någon fin topp eller så ibland som hon kan få om hon skött sitt rum osv. Men hos sin andra förälder så är typ allt urtvättat, rivigt, trasigt, för litet samt att de sällan får något nytt. Sist fick hon själv ta ett presentkort som hon fått av oss för att kunna köpa något extra som inte är nödvändigt. Det fick hon ta för att köpa strumpor och trosor hem till sig hos mamman. (Och pengar har mamman, hon prioriterar bara sig själv och djuren före).

Sen nu har hon även börjat med att ha samma saker i 3-4 dagar eller tills man säger åt henne att hon måste byta nu. Hon kan sedan få för sig att bara sluta använda saker tvärt för hon inte "gillar" det längre, fast att det är nytt och passar. Så jag rensar garderoberna med jämna mellanrum och säljer av och så kan man hellre köpa nytt. Och då har hon sagt att hon visst vill ha vissa plagg och ska använda dem men sen ligger de ändå helt orörda i ytterligare några månader.

Så nu har jag begränsat garderoben till några enstaka plagg per sort, hon bor ju halvtid v/v. Så typ 2 linnen, 3 toppar, 2 tjocktröjor, 2 jeans, 1 par mjukisar. Sen annars så har jag lagt undan kläder vart efter att jag tvättat, annars så ligger det ju vikt och tvättat dagen efter och då tar hon samma tröja igen. Så nu får hon använda sina "sällan plagg" och se att det inte alls är så farligt och sen så fyller jag på igen, just för att hela garderoben ska bli använd. För hon har verkligen inget som är fult.

Och när vi pratar sällan plagg så är det inget grönt, prickigt eller randigt utan det kan vara en fin vit trekvarts ärms tunika från H&M med ett par svarta leggings med lackdetaljer på knäna och sen en snedskuren kofta/cardigan i viskos. Fortfarande kanske finare än vad vissa andra i skolan har med då från och med en viss vecka så duger det inte längre.

Sen angående olika skick hos de båda hemmen så vet jag att det är som skilda världar. De vill ha med sig saker dit, hos oss önskar de sig kläder i julklapp/födelsedagspresent som de kan ta dit. Så jag tänker också att hennes favoriter här vill hon passa på att använda så mycket hon kan innan hon åker hem igen.

Förlåt för en virrig förklaring! Vi vill ju bara kunna hjälpa henne. Se vill man ju kunna prata med henne om detta utan att förvärra något. Nu vet jag ju inte hur andra föräldrar har det med sina barns kläder. Alla barn kanske är så här? Givetvis få har de också favoriter som de vill ha på sig tills de faller i sär och man får tjata om att tvätta eller kanske gömma undan och muta och hota! haha! Men det är just denna ångest, att vara 8 år gammal och behöva ha klädångest känns inte helt 100, det är liksom bara kläder för att slippa gå naken...?..

Så det enklaste är kanske att bara låta henne "hålla på" och sen inse att allt annat inte kommer att användas så mycket och sen i framtiden bara köpa det som hon absolut behöver? Vill ju inte att det ska bli att hon sen ska smuggla ut kläder eller så. Då är det bättre att hon verkligen får känna att hon inte gör något fel och hoppas på att det är nått som blir lättare med åren och som inte utvecklas till något i beslutsångest-form.