Min tjej är tillsammans med en polis, med känslor.

Jag har lite samma men inte av samma anledning... Alltså min partner tycker mitt jobb är så tråkigt så han är helt ointresserad av det hela om jag försöker berätta. han lyssnar pliktskyldigast men ställer aldrig en fråga. Kan inte ens komma ihåg mitt schema. Menar inte i detalj men jag jobbar var tredje helg, att minnas det känns inte som omöjligt i mina ögon... Eller om jag berättar för honom söndag kväll hur min vecka kommer bli så kommer han inte ihåg 5 min senare hur jag jobbar dagen efter. Han är helt enkelt inte intresserad :-P 

Men jag vet om att han inte kan hjälpa det. Han kan inte fejka intresse om han inte tycker det är intressant.  

Jag försöker däremot fråga honom, även om jag inte fattar hälften så tycker jag det är viktigt att han får prata av sig, precis som jag tvingar honom att lyssna på mig ibland. Han skulle däremot klara sig utan att prata om sin dag också han släpper jobbet när han går hem och tänker inte på det!

Först och främst - stort tack för att du gör en otroligt viktig insats för vårt samhälle!  Jag hoppas verkligen att ni snart får bättre arbetsvillkor och betydligt högre lön för det förtjänar ni verkligen.

För att svara på din fråga - nej, jag har inga problem med att lyssna på hemskheter som en partner eller vänner upplever i sitt arbete. Jag har varit med om en del själv och kanske är det därför. Det enda jag inte riktigt klarar av är när barn far illa men jag kan tänka mig att det är just då man behöver som mest stöd.

Min mamma var akutsjuksköterska och mycket tuff som person men pappa har berättat att de gånger det gällde barn kunde hon vara helt förkrossad när hon kom hem och då tröstade han henne förstås. Jag skulle göra samma sak eftersom det är en viktig del av att leva tillsammans.  

Samtidigt ska jag erkänna att jag var på väg att inleda något med en polis och backade ur från början eftersom jag antagligen inte skulle klara av oron. Jag har förlorat flera nära anhöriga och vågar inte kära ner mig i en man som har ett riskfyllt arbete. I det avseendet förstår jag henne men nu är ni tillsammans och då måste hon kunna vara ett stöd för dig.   

Nu har du säkert redan fått det rådet i tråden men det enda sättet att lösa problemet är att förklara hur du känner på ett sätt som inte är anklagande. Ofta när människor har svårt att lyssna på svåra saker är det för att de tror att det förväntas något av dem så förklara också att du bara behöver ventilera. Det hon gör nu är inte ok, det måste förstås vara ett utbyte i en relation.   
 

Tycker det är en självklarhet att man engagerar sig i sin partners liv och stöttar honom / henne efter bästa förmåga. Arbetet är ju en stor del av livet då man tillbringar så mycket tid där.

Min sambo jobbar som narkos- och intensivvårds läkare och har ibland ett stort behov av att ventilera (inom sekretessens ramar). Inte helt lätt för mig då jag är lite hypokondriskt lagd men självfallet lyssnar och stöttar jag så mycket jag bara kan. På samma sätt som han lyssnar på mina utläggningar om problem i personalgruppen jag ansvarar för.

Olustigt ibland när ens partner upplever hemskheter på jobb men det vore ack så mycket värre med en partner som bara sitter av timmarna och är oengagerad / missnöjd yrkesmässigt. Ruskigheter och långa / konstiga arbetstider är lättare att förhålla sig till än gnäll och bitterhet.

Hej TS! 

upplever du samma känsla idag eller lyckades ni hitta en väg? 

om du inte sett tunna blå linjen så rekommenderar jag det. Efter denna serie blev det väldigt påtagligt hur viktigt det är att ha någon som kanske inte förstår men som finns där., därav hittade jag denna tråd. 

samtidigt har jag själv växt upp med 2 föräldrar som är poliser och jobb relaterade saker kommer upp vid middagsbordet men aldrig några riktigt traumatiska. Pappa brukar dock dra till med några skräckhistorier om vad han gjorde på jobbet när jag blir lite väl gnällig om livet. 

 

Poliser är tillsammans med poliser. Det finns en anledning.

Poliser är tillsammans med poliser. Det finns en anledning.

Alla är olika...det är fel att lägga uppgiften på att en partner skall vara Kurator och höra på hemskheter.
Sök riktig samtalsterapi och bearbeta det som sker på jobb där och ägna samtalet med frugan om ljusare saker eller iaf saker ni tillsammans tycker om att prata om.

Jad ser upp till Poliser högt, ni gör verkligen ett gott jobb!

Kan delvis känna igen de, har också en blåljus sambo så vi förstår varandra rätt väl. Det jag kan störa mig på är att hon hela tiden ska trumfa något som jag berättar om som har hänt under vårat pass. 

Men vänta lite nu... Utan att FÅ säga ett knyst? Hon har väl inte sagt att du inte får prata?!

Hon vet inte vad hon ska svara eller fråga om, påstår hon. Du får ta reda på om hon vill lära sig att vara ett bättre samtalsstöd. I så fall kan du hjälpa henne.

Om hon tar fram mobilen mitt i ert samtal måste du säga ifrån. Min kille gjorde det några gånger i början av vårt förhållande, men han insåg direkt hur nonchalant han framstod, när jag reagerade.

Ge henne en chans att upptäcka att hon faktiskt ignorerar ett viktigt behov hos dig, innan det är för sent att reparera.

Att lyssna på varandra hör till när man är ett par. Det kallas RESPEKT. Tycker du ska prata med din sambo om att du behöver ventilera ditt jobb. Man finns för varandra. Annars är det början till slutet när ens partner förminskar en
genom att inte finnas när man behövs.