Anonym (gunga)

Äldre 13 Nov 18:06

151 svar

Orimliga krav för att fytta ihop med en som har småbarn?

Hej

Jag och min kille vill flytta ihop, ja det är mest han som vill, jag är helt ok med att bo själv men nu diskuterar vi ändå saken.

Jag har dock en del krav. Mina barn är stora och klarar sig själva (två st varav den ena bara bor hemma på sommarlovet pga studier på annan ort) och jag är inte pigg på att börja om med småbarn.

Så, mina krav är:

Mitt liv ska inte påverkas negativt för att vi flyttar ihop, dvs jag ska inte få mindre fritid pga jag måste passa bonus för att killen vill göra annat. OM jag inte vill själv alltså. Jag vill bli tillfrågad och ha rätten att säga nej även om jag bara har planerat att peta ludd mellan tårna. (Jag har varit utbränd och blir lätt helt slut och då måste jag göra ingenting för att inte braka ihop igen)

Jag arbetar hemifrån och kommer INTE ta vab. Jag kan hämta från förskolan, OM jag är hemma (ibland är jag på kundbesök) inga problem, killen jobbar på byggen och kan ibland befinna sig långt härifrån och då hämtar jag bonus så hen slipper ligga kvar sjuk på förskolan. Jag kräver dock att killen genast tar sig hem snabbast möjligt så jag kan fortsätta med mitt jobb.
IBLAND kan han stanna kvar, men då om jag säger att det är ok, vissa dagar är lugna så jag kan göra visst jobb på kvällen istället då killen är hemma.

Om saker och ting måste ordnas inför umgänget så är det min killes sak att ordna det. Min bostad är större än hans så det blir här vi bor isf men bonus kommer inte kunna få eget rum direkt utan bonus säng kommer att tas fram när hen kommer hit. (De har lite rullande schema, ibland helger, ibland långhelger som är tor-mån beroende på mammans jobbschema)

Ev ändringar av umgänget behöver inte frågas om, men meddelas. Jag vill veta hur många som ska äta helt enkelt. Ändringar som påverkar 'större' saker (dejtkväll, hotellövernattningar osv) vill jag dock bli tillfrågad om förutom i akuta fall så klart.

Är det så orimliga krav? Det blev ramaskri bland vissa här som menade på att om vi ska bo ihop så måste ansvaret för bonus delas, jag anser att det absolut inte behöver delas. JAG valde att skaffa barn tidigt (i tjugoårsåldern) och jag är klar med småbarn även om jag råkar älska en person med småbarn.

Jag och killen har varit tillsammans i 5 år så jag känner bonus väl och har inga problem med hen alls, men vill som sagt inte ta en föräldraroll rakt av.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-11-14 10:36
Många förfasar sig över att det stackars barnet inte kommer att få eget rum direkt. Därför uppdaterar jag så kanske jag slipper förklara om igen Det 'stackars barnet' har inte eget rum hos sin pappa nu.

Att det inte kommer att ske direkt är pga att det rummet är oisolerat och har inget golv. Det var tänkt att bli mitt kontor men jag gjorde kotor i friggeboden istället för att inte ha så lätt att 'ska bara springa in och maila/kolla fakturor/what ever när det är meningen att jag ska vara ledig.

Bonus kommer att vara delaktig, är redan delaktig på så vis att hen har talat om hur hen vill att sängen ska se ut. Den sängen kommer hen att få ÄVEN om de inte flyttar in hit, då bygger jag den i den nya lgh som de har fått. Det är en tvåa och pappan kommer att låta barnet få rummet som sitt, men sova där när hen inte är hos honom. Ska bli kul att se min kille kava upp i ett slott/en riddarborg isf

jagärden

Äldre 15 Nov 10:29

#132

FlyttaINTEihop skrev 2015-11-13 22:50:32 följande:

Snälla, flytta INTE ihop! Tänk på det stackars barnet!

Ta ditt vuxenansvar redan nu och meddela din pojkvän att det bästa för hans barn är att ni inte flyttar ihop.

Förstå vad det barnet kommer att känna sig oönskad och oälskad. :/

Jag känner en kvinna som var precis som du, fast ännu värre. Hennes anledning till att hon inte ville ta hand om sin killes barn, var för att hon misslyckats så väldigt med sina egna. Hon ville helt enkelt inte vara en underbar mamma för ett barn som inte var hennes, när hon inte lycktas ge sina biologiska barn den kärleken och lyckan tidigare år.

Det är bara trasiga människor som beter sig så. Är man en familj så behandlar man alla i familjen lika. Ingen hierarki.

Vad grundar du ditt yttrande på? Fattar ingenting? Var är ts en skada för barnet? Tycker snarare barnets föräldrar verkar lite halv-osköna, den ena "lurar" sig till ett barn som den andre inte vill ha. Vad är det för fel på ts menar du?

jagärden

Äldre 15 Nov 10:39

#133

Anonym (Guäh) skrev 2015-11-14 20:06:03 följande:

Jag tycker på ett sätt att du har rätt.

Men å andra sidan att du är egoistisk: klart du borde ta hand om bonusen som din egen! Har ni tänkt skaffa gemensamma barn?

Tycker alla barn ska bli likvärdigt behandlade.

Okunnigt trams.

Anonym (Kio)

Äldre 15 Nov 10:51

#134

Skulle aldrig ta på mig ansvar för någon annans barn.
Anledningen är enkel, jag är inte särskilt barnkär.
De enda ungar jag känt kärlek för är mina egna, nu vuxna och utflugna.

Varför i hela världen skulle man då flytta ihop med en karl med småungar?

Anonym (Maja P)

Äldre 15 Nov 11:45

#135

AnooYoo skrev 2015-11-15 08:53:00 följande:

Exakt. Jag säger inte att jag tycker att ts aldrig någonsin ska prioritera barnet före sig själv, bara att hon inte ska göra det om hon inte vill.

Ok, jag tolkade det som du menade tvärtom och bak-å-fram eller nåt sånt...

Anonym (Maja P)

Äldre 15 Nov 11:58

#136

jagärden skrev 2015-11-15 10:17:34 följande:

Orkar inte med såna som dig. Du säger inget nytt och du läser in saker som inte finns. Du säger samma haranger som alla andra säger. Paketet? Ingå i barnets familj? Styvmor? Kan inte ta till dig barnet? Inte älska som ditt eget men? Måste måste måste? Belastning? Inte känna sig välkommet? Inte barnets mamma men? Vuxenansvar? Barnets behov?. Haha alltså det är som ett skämt, som en maskin som bara sätter igång så fort ni identifierar en "styvmorsa". Haha.

Och du själv ger ts goda råd om hur hon ska agera i situationen ser jag?

Vad är vitsen att svara i ts tråd om ditt enda syfte är att göra dej dum över dom som svarar ts. Tror du inte ts syte med tråden var att bolla tankegångar kring eventuellt samboskap med barn i bagaget?

jagärden

Äldre 15 Nov 12:44

#137

Anonym (Maja P) skrev 2015-11-15 11:58:31 följande:

Och du själv ger ts goda råd om hur hon ska agera i situationen ser jag?

Vad är vitsen att svara i ts tråd om ditt enda syfte är att göra dej dum över dom som svarar ts. Tror du inte ts syte med tråden var att bolla tankegångar kring eventuellt samboskap med barn i bagaget?

Jo, visst var det antagligen hennes avsikt. Därför blir jag så less på er som håller på sådär, det var knappast det hon eftersökte när hon ställde frågan.
Självklart ska ts följa sin magkänsla, och hålla fast vid det som hon tror på. Men hon är ju helt med på det tåget och måste bara få killen dit också. Av erfarenhet så kommer hon troligtvis börja rucka lite på sina principer, och han får ändå som han vill, om ts inte verkligen driver sina principer väldigt hårt, men då kommer hon anklagas för att vara kall och elak, oavsett hur härligt hon är med hans barn. Detta kommer hända eftersom han nu börjat söka efter andra personers åsikter om hur en "styvfamilj" ska vara (och de flesta som han pratar med kommer ha den oförstående och anklagande inställningen till ts som ni andra haft) och han kommer inte att ge sig när han väl börjat - andra "styvmorsor" har minsann tagit hand om sina mäns barn och gett männen möjlighet att "leva lite också". Hoppas för ts skull att hon orkar stå upp för detta, för hennes inställning tycker jag är väldigt sund och rätt. Men det är svårt att stå emot när ens kärlek och andra i hens närhet börjar anklaga en själv för att vara hatisk och inte se till familjen som en enhet (oavsett vems som är vems rent biologiskt).

StarWars

Äldre 15 Nov 12:48

#138

Håller med TS på alla punkter. Fler borde tänka igenom en bonusfamiljs upplägg innan man bildar en. Hur många trådar finns inte på FL om olyckliga sådana? Jag själv har lätt för att tycka om barn och skulle gärna ha en relation med en förälder, men dra mig länge för att flytta ihop. Lycka till, ts!

Jossan783

Äldre 15 Nov 13:10

#139

Har endast läst TS:

En fråga som jag tycker du skall ställa dig TS är varför du skulle vilja flytta ihop med din pojkvän. Du är nöjd som ni har det och jag tycker att det låter utmärkt att ni fortsätter att vara särbos. Vilket mervärde skulle det få för dig att flytta ihop?? Om ni flyttar ihop, som mest han vill, riskerar du att hans hobby blir en problematisk. Om inte i samband med bonus (hämtning, lämning, avlastning) så i samband med hushållsarbetet eller något annat.

(Bonusen skulle det säkert inte gå någon nöd på eftersom du verkar vara en högst förnuftig person).

Anonym (gunga) Trådstartaren

Äldre 15 Nov 13:11

#140

jagärden skrev 2015-11-15 12:44:33 följande:

Jo, visst var det antagligen hennes avsikt. Därför blir jag så less på er som håller på sådär, det var knappast det hon eftersökte när hon ställde frågan.
Självklart ska ts följa sin magkänsla, och hålla fast vid det som hon tror på. Men hon är ju helt med på det tåget och måste bara få killen dit också. Av erfarenhet så kommer hon troligtvis börja rucka lite på sina principer, och han får ändå som han vill, om ts inte verkligen driver sina principer väldigt hårt, men då kommer hon anklagas för att vara kall och elak, oavsett hur härligt hon är med hans barn. Detta kommer hända eftersom han nu börjat söka efter andra personers åsikter om hur en "styvfamilj" ska vara (och de flesta som han pratar med kommer ha den oförstående och anklagande inställningen till ts som ni andra haft) och han kommer inte att ge sig när han väl börjat - andra "styvmorsor" har minsann tagit hand om sina mäns barn och gett männen möjlighet att "leva lite också". Hoppas för ts skull att hon orkar stå upp för detta, för hennes inställning tycker jag är väldigt sund och rätt. Men det är svårt att stå emot när ens kärlek och andra i hens närhet börjar anklaga en själv för att vara hatisk och inte se till familjen som en enhet (oavsett vems som är vems rent biologiskt).

Åh jag kommer inte att rucka det allra minsta på mina principer till en början

Just för att han inte ska vänja sig vid att jag säger ja. Igår var han iväg och grejade med sin hobby och då hade jag bonus. För MAMMANS skull. Hon behövde åka till sjukhuset lite akut (hennes mamma hamnade där) och ringde för att fråga om min kille kunde ta bonus, hon visste inte hur illa däran mamman var och ville inte utsätta bonus för det. Han var ju inte hemma men jag sa att jag tar bonus. Så som sagt, de som tror att jag på något vis avskyr bonus (FÖRVÅNANSVÄRT få faktiskt!) har helt fel. Vi hittade på en egen maträtt som var skitäcklig haha. Men bonus var nöjd över sin skapelse.

Min kille verkar dock ha fattat lite mer, att oavsett hur ANDRA har inrättat sitt bonusliv så vill jag ha det som jag vill ha det. Hade han haft varannan v hade jag troligen tagit lite mer ansvar för hämtningar från förskolan osv, men nu handlar det om i snitt 8 dagar per månad varav två hämtningar och två lämningar finns med. Då får han sköta det själv förutom de ggr han jobbar långt bort, då sköter jag det, för BONUS skull, inte för killens.
Så, han har sansat sig lite, särskilt efter att jag frågade om vad han ansåg vara rimlig tid han som förälder spenderar med SITT barn och vad som är rimlig tid för mig att spendera med HANS barn.

Anonym (gunga) Trådstartaren

Äldre 15 Nov 13:15

#141

Jossan783 skrev 2015-11-15 13:10:17 följande:

Har endast läst TS:

En fråga som jag tycker du skall ställa dig TS är varför du skulle vilja flytta ihop med din pojkvän. Du är nöjd som ni har det och jag tycker att det låter utmärkt att ni fortsätter att vara särbos. Vilket mervärde skulle det få för dig att flytta ihop?? Om ni flyttar ihop, som mest han vill, riskerar du att hans hobby blir en problematisk. Om inte i samband med bonus (hämtning, lämning, avlastning) så i samband med hushållsarbetet eller något annat.

(Bonusen skulle det säkert inte gå någon nöd på eftersom du verkar vara en högst förnuftig person).

Jo, jag har ställt mig den och jag frågade även min kille om varför jag skulle flytta ihop med honom.

Han blev lite ställd men svarade; Ja det kan man ju fråga sig.
Mitt svar är: Jag älskar honom. Jag skulle tycka det vore mysigt att han alltid kom hem till mig och att alltid ha sällskap framför tv:n, i skogen och i sängen. Dessutom avskyr jag hushållsarbete så att slippa hälften av det är nästan, näääästan den största vinsten

Och ja, han tar hälften, det gör han redan nu när han är hos mig och han har jättefint städat hemma hos sig

Jag knölar ner saker i en låda om de är i vägen, han lägger dem på rätt plats direkt osv. När jag dammsuger blir det lite halvhjärtat dragandes fram och tillbaka för det mesta och mer storstädning ibland, han flyttar på allt och lyfter på det som behövs osv.

Jossan783

Äldre 15 Nov 13:30

#142

Men TS, tror du verkligen att du skulle få så mycket sällskap i skogen, framför tv:n osv? Det är jag inte helt säker på. Om man inte bor ihop tvingas man planera in sådana saker, om man bor ihop så tror man att sådant ska "ske automatiskt", resultatet tenderar ofta att bli precis tvärtom (mina erfarenheter).

Och är inte heller övertygad om att han skulle ta del i hushållsarbetet i så stor utsträckning som du hoppas på. I början kanske, men sådant tenderar också ofta att förändras i negativ riktning (sett från kvinnans synvinkel). Tänk dig noga för TS, hans hobby ringer stora varningsklockor.

Anonym (Maja P)

Äldre 15 Nov 13:30

#143

jagärden skrev 2015-11-15 12:44:33 följande:

Jo, visst var det antagligen hennes avsikt. Därför blir jag så less på er som håller på sådär, det var knappast det hon eftersökte när hon ställde frågan.
Självklart ska ts följa sin magkänsla, och hålla fast vid det som hon tror på. Men hon är ju helt med på det tåget och måste bara få killen dit också. Av erfarenhet så kommer hon troligtvis börja rucka lite på sina principer, och han får ändå som han vill, om ts inte verkligen driver sina principer väldigt hårt, men då kommer hon anklagas för att vara kall och elak, oavsett hur härligt hon är med hans barn. Detta kommer hända eftersom han nu börjat söka efter andra personers åsikter om hur en "styvfamilj" ska vara (och de flesta som han pratar med kommer ha den oförstående och anklagande inställningen till ts som ni andra haft) och han kommer inte att ge sig när han väl börjat - andra "styvmorsor" har minsann tagit hand om sina mäns barn och gett männen möjlighet att "leva lite också". Hoppas för ts skull att hon orkar stå upp för detta, för hennes inställning tycker jag är väldigt sund och rätt. Men det är svårt att stå emot när ens kärlek och andra i hens närhet börjar anklaga en själv för att vara hatisk och inte se till familjen som en enhet (oavsett vems som är vems rent biologiskt).

Vad bra att du vet vad ts eftersökte för svar. Frågan är då varför du inte gav henne facit på hur hon bör göra utan ägnade dej åt att svara nedlåtande till oss som du tyckte svarade fel?

Jag å min sida tror att ts ville ha flera synvinklar och därför startade den här tråden. Mitt inlägg ledde till en diskussion med ts, vilket förhoppningsvis gav henne någon typ av input. Hittills tror jag inte något av det du skrivit gjort det. Dina påstående om att du vet vad som kommer hända är inte särskilt konstruktiva råd. Bottnar dom månne i dina egna bittra erfarenheter?

Anonym (Maja P)

Äldre 15 Nov 13:37

#144

Anonym (gunga) skrev 2015-11-15 13:15:55 följande:

Jo, jag har ställt mig den och jag frågade även min kille om varför jag skulle flytta ihop med honom.

Han blev lite ställd men svarade; Ja det kan man ju fråga sig.
Mitt svar är: Jag älskar honom. Jag skulle tycka det vore mysigt att han alltid kom hem till mig och att alltid ha sällskap framför tv:n, i skogen och i sängen. Dessutom avskyr jag hushållsarbete så att slippa hälften av det är nästan, näääästan den största vinsten

Och ja, han tar hälften, det gör han redan nu när han är hos mig och han har jättefint städat hemma hos sig

Jag knölar ner saker i en låda om de är i vägen, han lägger dem på rätt plats direkt osv. När jag dammsuger blir det lite halvhjärtat dragandes fram och tillbaka för det mesta och mer storstädning ibland, han flyttar på allt och lyfter på det som behövs osv.

Där har du svaret på frågan. Flytta ihop. Facit på hur det kommer att gå kommer du aldrig att få. Jag tror det kommer att gå bra för er (och speciellt för bonusen som får dej på köpet). Du har ju den fördelen också att du följt dina egna barn från små till flygfärdiga och vet många av dom fällor man riskerar att hamna i.

Anonym (Go for it)

Äldre 15 Nov 13:37

#145

Anonym (gunga) skrev 2015-11-15 13:11:49 följande:

Åh jag kommer inte att rucka det allra minsta på mina principer till en början

Just för att han inte ska vänja sig vid att jag säger ja. Igår var han iväg och grejade med sin hobby och då hade jag bonus. För MAMMANS skull. Hon behövde åka till sjukhuset lite akut (hennes mamma hamnade där) och ringde för att fråga om min kille kunde ta bonus, hon visste inte hur illa däran mamman var och ville inte utsätta bonus för det. Han var ju inte hemma men jag sa att jag tar bonus. Så som sagt, de som tror att jag på något vis avskyr bonus (FÖRVÅNANSVÄRT få faktiskt!) har helt fel. Vi hittade på en egen maträtt som var skitäcklig haha. Men bonus var nöjd över sin skapelse.

Min kille verkar dock ha fattat lite mer, att oavsett hur ANDRA har inrättat sitt bonusliv så vill jag ha det som jag vill ha det. Hade han haft varannan v hade jag troligen tagit lite mer ansvar för hämtningar från förskolan osv, men nu handlar det om i snitt 8 dagar per månad varav två hämtningar och två lämningar finns med. Då får han sköta det själv förutom de ggr han jobbar långt bort, då sköter jag det, för BONUS skull, inte för killens.
Så, han har sansat sig lite, särskilt efter att jag frågade om vad han ansåg vara rimlig tid han som förälder spenderar med SITT barn och vad som är rimlig tid för mig att spendera med HANS barn.

Men om han slutar ta sin del så får de väl diskutera det?
Jag ser inte riktigt problemet.

Anonym (gunga) Trådstartaren

Äldre 15 Nov 13:49

#146

Jossan783 skrev 2015-11-15 13:30:14 följande:

Men TS, tror du verkligen att du skulle få så mycket sällskap i skogen, framför tv:n osv? Det är jag inte helt säker på. Om man inte bor ihop tvingas man planera in sådana saker, om man bor ihop så tror man att sådant ska "ske automatiskt", resultatet tenderar ofta att bli precis tvärtom (mina erfarenheter).

Och är inte heller övertygad om att han skulle ta del i hushållsarbetet i så stor utsträckning som du hoppas på. I början kanske, men sådant tenderar också ofta att förändras i negativ riktning (sett från kvinnans synvinkel). Tänk dig noga för TS, hans hobby ringer stora varningsklockor.

Jo, jag tänker noga. Jo, han gillar att gå i skogen så det gör vi ofta nu med. Vi gillar också samma sorts tv-program och brukar kolla på det med ibland. Hans hobby tar ju mest tid på helgerna, ena dagen iaf.
Ibland på kvällarna, men det kanske är 4 ggr/månad som mest så vi har många kvällar som vi kan göra saker ihop på

Jag har själv saker jag vill göra på min fritid som inte han måste vara med på och jag passar på att göra det när han ändå är borta och ibland även annars också.

Ang hushållsarbetet, gör han inte sin del så blir det inte gjort. Jag kan leva med lite damm

Han har betydligt lägre toleransnivå än jag vad gäller stök.

jagärden

Äldre 15 Nov 13:51

#147

Anonym (Maja P) skrev 2015-11-15 13:30:32 följande:

Vad bra att du vet vad ts eftersökte för svar. Frågan är då varför du inte gav henne facit på hur hon bör göra utan ägnade dej åt att svara nedlåtande till oss som du tyckte svarade fel?

Jag å min sida tror att ts ville ha flera synvinklar och därför startade den här tråden. Mitt inlägg ledde till en diskussion med ts, vilket förhoppningsvis gav henne någon typ av input. Hittills tror jag inte något av det du skrivit gjort det. Dina påstående om att du vet vad som kommer hända är inte särskilt konstruktiva råd. Bottnar dom månne i dina egna bittra erfarenheter?

Huruvida de är konstruktiva råd eller inte, vet jag inte. Är dina det? Kul att du tror att du har så mycket mer att ge än vad jag har. Jag är själv en så kallad bonusförälder och vet hur dåligt bemött man blir, oavsett om det är här inne på FL eller i verkligheten. Det är ett otacksamt uppdrag, fruktansvärt otacksamt. Jag är inte bitter, det vill jag inte säga. Vi har ett bra utbyte, jag och min "bonus". Hen tyr sig mycket till mig och vill vara med mig, pussa på mig osv. Problemet är väldigt sällan bonusbarnet, trots vad ni bittra människor gärna vill tro . Problemet är ofta dålig kommunikation mellan partner och förälder, eller att man har väldigt olika syn på uppfostran, förväntningar osv. Detta bör kommas överens om innan man flyttar ihop. Därför sa jag att ts gör bra i att stå på sig ordentligt och verkligen förklara läget för sin kille, och att killen accepterar det. Jag och min kille gick in med olika inställning och förväntningar i vår relation (där han har ett barn sedan innan) och det har lett till många bråk. Vi tycker båda att vi sagt vad som gällde i början, visste vad varandra gav sig in i osv, dock kom vi aldrig överens om något, det är vårat stora problem. Så det jag skrev var ett råd till ts, från en som är i det just nu, för att hon ska slippa konflikter i framtiden (som hon oroade sig för).
Vad du tyckte du gav ts med den vanliga harangen om vad hon enligt dig har för skyldigheter, paketdeal, stackars barnet, älska barnet osv osv, vet jag inte?

Anonym (Maja P)

Äldre 15 Nov 14:32

#148

jagärden skrev 2015-11-15 13:51:23 följande:

Huruvida de är konstruktiva råd eller inte, vet jag inte. Är dina det? Kul att du tror att du har så mycket mer att ge än vad jag har. Jag är själv en så kallad bonusförälder och vet hur dåligt bemött man blir, oavsett om det är här inne på FL eller i verkligheten. Det är ett otacksamt uppdrag, fruktansvärt otacksamt. Jag är inte bitter, det vill jag inte säga. Vi har ett bra utbyte, jag och min "bonus". Hen tyr sig mycket till mig och vill vara med mig, pussa på mig osv. Problemet är väldigt sällan bonusbarnet, trots vad ni bittra människor gärna vill tro . Problemet är ofta dålig kommunikation mellan partner och förälder, eller att man har väldigt olika syn på uppfostran, förväntningar osv. Detta bör kommas överens om innan man flyttar ihop. Därför sa jag att ts gör bra i att stå på sig ordentligt och verkligen förklara läget för sin kille, och att killen accepterar det. Jag och min kille gick in med olika inställning och förväntningar i vår relation (där han har ett barn sedan innan) och det har lett till många bråk. Vi tycker båda att vi sagt vad som gällde i början, visste vad varandra gav sig in i osv, dock kom vi aldrig överens om något, det är vårat stora problem. Så det jag skrev var ett råd till ts, från en som är i det just nu, för att hon ska slippa konflikter i framtiden (som hon oroade sig för).
Vad du tyckte du gav ts med den vanliga harangen om vad hon enligt dig har för skyldigheter, paketdeal, stackars barnet, älska barnet osv osv, vet jag inte?

Jag har inte påstått att jag har gett ts någonting. Jag har sagt att jag att jag förhoppningsvis gett henne någon typ av input, inget annat än det.

Lite kul hur du kontrar frågan med om du baserar dina påstående om hur det kommer att bli av dina egna bittra erfarenheter med att det är jag som är bitter.

Mitt första inlägg som du envisas med att haka upp dej på skrev jag för att jag tyckte att ts i trådstaten lät tämligen känslokall i sitt sätt att förhålla sej till sitt bonusbarn. Jag kände en oro för barnet. Varför skulle jag inte få kommentera det? Efter att ha följt tråden förstår jag ju att jag att det är tvärtom. Läser du fortsättning på det jag skrivit till ts, och inte bara maler om mitt första inlägg, så framgår det också tydligt att jag fattar det. Om inte jag (och flera med mej) skrivit inlägget som jag gjorde hade antagligen inte ts heller skrivit förklaringen till hur hon ser på sitt bonusbarn. Vad det gav ts? Ja du, antagligen ingenting mer än att hon fick berätta om sin relation till sitt bonusbarn. Sannolikt gav det henne lika lite som att du skrev att du vet hur det kommer att bli. Eller vad tro du?

jagärden

Äldre 15 Nov 19:25

#149

Anonym (Maja P) skrev 2015-11-15 14:32:59 följande:

Jag har inte påstått att jag har gett ts någonting. Jag har sagt att jag att jag förhoppningsvis gett henne någon typ av input, inget annat än det.

Lite kul hur du kontrar frågan med om du baserar dina påstående om hur det kommer att bli av dina egna bittra erfarenheter med att det är jag som är bitter.

Mitt första inlägg som du envisas med att haka upp dej på skrev jag för att jag tyckte att ts i trådstaten lät tämligen känslokall i sitt sätt att förhålla sej till sitt bonusbarn. Jag kände en oro för barnet. Varför skulle jag inte få kommentera det? Efter att ha följt tråden förstår jag ju att jag att det är tvärtom. Läser du fortsättning på det jag skrivit till ts, och inte bara maler om mitt första inlägg, så framgår det också tydligt att jag fattar det. Om inte jag (och flera med mej) skrivit inlägget som jag gjorde hade antagligen inte ts heller skrivit förklaringen till hur hon ser på sitt bonusbarn. Vad det gav ts? Ja du, antagligen ingenting mer än att hon fick berätta om sin relation till sitt bonusbarn. Sannolikt gav det henne lika lite som att du skrev att du vet hur det kommer att bli. Eller vad tro du?

Men alltså vad är ditt problem? Jag skrev att jag var less på att du "och flera med dig" ständigt ska utgå från att alla vill alla andras barn illa. Sluta läsa in att TS hatar hennes killes barn. Ts ska inte ens behöva förklara såna saker. Jag är inte bitter, som jag sa. Gulligt att då läser in saker i det alla säger utan att ha en aning om någonting.

Anonym (självtänk.)

Äldre 15 Nov 19:55

#150

Anonym (Kio) skrev 2015-11-15 10:51:59 följande:

Skulle aldrig ta på mig ansvar för någon annans barn.
Anledningen är enkel, jag är inte särskilt barnkär.
De enda ungar jag känt kärlek för är mina egna, nu vuxna och utflugna.

Varför i hela världen skulle man då flytta ihop med en karl med småungar?

Finns väl väldigt mycket man kan rationalisera bort.

Jag tex är inte längre blodgivare. Så andra folk får ta vid.

Jag donerar inte en spänn till välgörenhet. Så andra folk får ta vid.

Jag är numera nettobidragstagare istället för nettogivare och kommer så förbli under en tid framöver. Så andra folk får ta vid.

Jag har slutat att hjälpa folk med tjänster. Så andra folk får ta vid.

Jag har slutat kommunicera med folk på stan, andra intresserar mig inte. Gagnar det samhället? Nej, självfallet inte. Men det finns så många andra som gagnar samhället så det räcker och blir över många gånger. Sverige har för många blodgivare, så mitt blod blir överflödigt i alla fall osv.

Anonym (Maja P)

Äldre 15 Nov 21:34

#151

jagärden skrev 2015-11-15 19:25:37 följande:

Men alltså vad är ditt problem? Jag skrev att jag var less på att du "och flera med dig" ständigt ska utgå från att alla vill alla andras barn illa. Sluta läsa in att TS hatar hennes killes barn. Ts ska inte ens behöva förklara såna saker. Jag är inte bitter, som jag sa. Gulligt att då läser in saker i det alla säger utan att ha en aning om någonting.

Så nu tror jag att ts hatar sin killes barn också enligt dej! Du får mej att häpna med dina påståenden.

För övrigt tror jag att ts är kvinna nog att själv säga ifrån om det är något hon inte vill svara på eller ta illa upp av. Konstigt nog har hon inte nämnt något om det. Dock märkligt att du tar dej rätten att dirigera vad ts ska och inte ska svara på.

Avlutar härmed diskussionen med dej Tanken med tråden är ju att ts ska få bolla huruvida hon ska flytta ihop med sin kille eller inte. Du får hitta någon annan att hacka på.

Orimliga krav för att fytta ihop med en som har småbarn?

INNEHÅLL