Orkar inte med familjen

Tja, råder väl delade meningar. Jag saknar kåthet. Att känna mig åtrådd. Knulla. Finns såklart annat som diffar oxå, men jag tror att detta gör att allt det andra får mindre relevans. Typ.

Det är ju en teori, men nja. Jag får ju rätt mkt av det där v barnen. Och jag har ju en kk också sedan nått halvår som ger mig det jag saknar i den vägen.

Synd att du känner ånger. Jag är glad för de år vi haft och hade inte önskat ngn annan mamma till mina barn.

Låter underbart! Inga dåliga samveten mot kidsen?

Inte längre. De har accepterat att det är som det är. Visst kan man bittra ihop över att man inte kan ge dem en kärnfamilj, men de mår bra och är väldigt trygga och det är huvudsaken.

Trist läge!

Hur gamla är barnen? Har ni verkligen inga vänner, grannar eller familjemedlemmar som skulle kunna vara barnvakt någon gång lite då och då?

Barn kräver all tid och fokus. Men denna tid är heller inte så lång, Max några år tills de är mer självgående.

Går barnen på dagis? Egentligen är ju inte tiden med barnen så lång på dagarna. I vårt fall hämtas barnen vid fyra, vid sju så sover de. Efter sju har jag och frugan egentid där vi vissa dagar äter god middag, badar bubbelbad, slappar med glass vid tv eller går och lägger oss tidigt. Sexuellt blir det ju endast kvällstid numera eftersom ungarna är morgonpigga. Men så är ju läget. Kvalitetssex får vi helt enkelt vänta med tills barnen blir äldre. Men den tiden kommer.

Sedan,finns det moment med barnen du tycker om att göra? Bada dem, läsa bok, måla?

Kan de underhålla sig själva?

Jag hade som inställning att det gällde att överleva dessa år men det hjälper ju verkligen om man får in bra rutiner och ägnar varandra tid när tillfället ges än att roa sig allt för mycket på egen hand.

Det är en tuff tid samtidigt som tiden med barnen berikar en så enormt mycket

Gammal tråd men känner igen mig. Har fler än två barn, jag vill egentligen leva varannanveckasliv. Visst är det egoistiskt men det hade varit bättre, iaf för mig och barnen. Orkar inte med att ta det steget, min partner skulle göra det till ett elände, hon vill att allt ska verka perfekt utåt och då funkar ju inte en separation. Känns som att det är lika bra att lämna allt och somna in.

O hur kul tror du att du blir att leva tillsammans med när du innerst inne känner så? Absolut kan man klistra på en fasad o bara låta tiden gå, men det lyser alltid igenom.

Jag har själv denna vägen vandrat... Har aldrig upplevt sån känsla av lättnad som den dagen då exet istället till slut fick nog o gjorde slag i saken, det var som en slags pånyttfödelse...

Nu några år senare, efter allt tjafs med socialen och tingsrätt för att reda ut vart barnen skulle bo, så känner jag åter igen livslust...

Jag tänker mig mer att somna in för gott. Alltså inte att någon ska tvingas leva ihop med mig.

Läs min sista rad igen.

Det är fint att du känner livslust igen.

Lika bra att lämna in?
Tänk på dina barn för fan.

Så känner många, även mammor men är liksom en känsla som inte får kännas vid av mammor så vi känner inte den.
Män har mer lyxig tillvaro, de frågar sig more or less alltid "vad vill jag, vad tycker jag " medans kvinnor alltid tänker "vad blir bäst för oss (familjen), vad vill vi"
Män tänker oftast i singular och kvinnor i plural.
Personligen tror jag lösingen är att kvinnor tänker mer i singular snarare än män ska inkl. familjetänket och också bränna ut sig själva.

Barn tar energi, det är grejen med de små batteripaketerna.
Jag har en deal med min man. 
OBS, inte för normal svensso men det ska ju fungerar i et förhållande och sen dör man.... Så skit samma vad folk tkr, och männen tkr oftast som oss...

Dealen:
Var 4:e helg är jag fri från barnen och mannen fre-söndag. Och samma deal med honom. Det gör vi utrymme för i vår relation och skulle det vara läger för barnen någon helg och sånt så löser vi alltid det. Herregud vi är vuxna människor. Det ger utrymme med en hel helg, på riktigt. 
När jag har barnen själva kan jag åka till mina föräldrar med dem så blir det också även ett rolig grej för dem men även jag kan vara ensam me dem. 
Jag återhämtar mig på annat sätt. Har råd med hotellägenhet med det eller åker iväg till vänner och kör en weekend. De har inte samma deal med sina män och tror de skulle önska det. Är inte skitdyrt heller, rätt billigt faktiskt. Gäller vara smart med cashen.
Jag går upp för mycket i barnen och blir bara mamma. Tappar hela min persona. Det är inte sunt.