Tänder på annan kille :(

Väldigt många trådar låter såhär, jag förstår inte en enda av dem - är det bara jag som upplever att känslor kommer och går, inte är någon stor grej i sig, att känslor inte har mer makt än vi ger dem? Jag kan, om jag vill, LÄTT tända på en annan kille, bli förälskad i en annan etc, jag kan styra mina tankar ditåt, jag kan OCKSÅ styra mina tankar åt min man, se till att mina känslor är där som de hör hemma..

När min kropp får för sig att någon annan är attraktiv så är jag medveten om att det är hormoner och kemi i min kropp, inte något jag behöver falla offer för, frestelsen att fantisera uppstår, men just där hejdar jag mig - i en viss tid står jag emot den frestelsen och sedan släpper allt. En kliché liknelse är att vi väljer vilka blommor vi sår och sedan vattnar i och sköter om, den vackraste blomman är den vi valt att sköta om - yes, så "enkelt" tycker jag det är, det är inte känslorna som styr, men viljan!:)

Det sexuella är en faktor (för många; låt oss bortse från alla asexuella där ute) i många förhållanden. Om du känner dig så pass "svältfödd på sex" att det rubbar dig, överväg att leta efter annat.

Det kanske låter hårt, men jag ser det som att ha en bil vars back inte fungerar. Ja, absolut, du kan köra framåt, men i längden blir det jobbigt

Jag förstår att detta är ett vanligt problem i förhållanden, men att "styra mina känslor" i ena eller andra riktningen känns omöjligt.

Jag kan ena stunden tänka att jag har det så fantastiskt med min pojkvän, vi pratar om att skaffa barn och allt känns fantastiskt, men så fort jag ser den här killen på jobbet så får jag såna "nykär-känslor" och jag har saknat det så mycket. Vill ha pirr i magen och saknar sex där jag faktiskt uppriktigt njuter.

Men samtidigt, att lämna efter 7 år tillsammans känns helt knäppt. Även om jag ofta tänker hur skönt det vore att vara fri ett tag, men samtidigt vill jag bilda familj. Har dessutom ingen aning om hur jag skulle kunna träffa nån ny, känner mig så ful.

Om du känner så här nu, då tror jag inte det är nån bra idé att gå vidare med att skaffa familj. Det är ju inte så troligt att det ger nån nytändning för sexlivet, tvärtom är nog troligare.

Jag tycker du ska göra det du känner för att göra. Om du tror att din kille skulle vara Ok med att du ligger m den andra killen tycker jag du ska prata m honom först. Annars inte. Det här kanske låter cyniskt men vad är alternativet? Att lida i tysthet resten av livet? För det här är knappast sista gången ön du fortsätter att förneka sina drifter. Att göra slut? Kan kanske vara nödvändigt men skulle det inte vara bättre för både dig och din pojkvän om nu slapp bryta upp? Om du berättar att du känner att du egentligen hör hemma hos honom men att du vill leva ut den här lilla flingen så kanske han går med på det?

Om man inte klarar av att förneka drifter bör man nog inte ha en monogam parrelation överhuvudtaget. De flesta lär sig förstå drifter, kontrollera sig och acceptera detta i ungdomsåren. Det kommer hända igen och igen och igen, inget konstigt med att bli attraherad av människor. Men ska man avsluta/riskera sin relation varenda gång bara för lite pirr i magen? Då bör man nog vara singel och förbli singel.

Gå absolut inte bakom ryggen på din pojkvän.

Btw, varför skulle den andre killen vilja ligga med ts? För att han är kille lr?

Upptagna tjejer /kvinnor är inte på marknaden, de borde fokusera på sin relation, så tänker jag som singelkille.

Jag har varit tillsammans med min man i 7 år. 
Vi fick barn för snart 3 år sen. Han blev riktigt sjuk så vi har varit med om en del. Vi är gifta sen i våras. Nu står vi inför om vi ska vara tillsammans eller inte då han pga svartsjuka har fått reda på att jag skrivit med en man jag träffat vi jobbet, en kund till mig, precis som för dig. Vi har inte träffats men vi har skrivit och pratat med varandra..

Mitt råd om du verkligen känner som du beskriver, skaffa inte barn med din kille. Men alla är vi olika också...

Fan så många mentaldvärgar det finns :-/

För att förtydliga; skulle aldrig gå bakom ryggen på min sambo.

Och killen på jobbet visar inget intresse mer än att han hälsar lite för glatt när vi ses, så där kommer det aldrig hända något, det är bara fantasier.

Men jag känner ibland att jag bara stannar i förhållandet för att jag vet vad jag har liksom.. Blir så ledsen på mig själv så inte bara kan vara nöjd med det jag har.

Många killar vågar inte visa intresse. Och speciellt inte om de vet att tjejen är upptagen.

Jag har känt som dig! Känslan av att sitta fast o vilja vara fri. Jag genomgår just nu en separation efter fem år tillsammans. Vi är 26&29 och jag insåg att det kommer inte bli bättre med dem tankarna. Nu är det även andra saker som ligger bakom men jag tror på att har man börjat få sådana tankar så försvi ner dem ej... :(

Håller med..

är det pga av hans svartsjuka (alltså hans fel), som gjort att du gått bakom ryggen (ditt fel) på din man? Vilken logik :)

Sådär har jag tänkt om några kvinnor på jobbet.
Det är flera attraktiva som ser glada ut när vi hälsar på varann. Några tycker jag har kollat in mig, och ett par st har det känts flirtigt med.
Så jag har tänkt lite att kanske nån av dom faktiskt är tända på mig.
Inbillning, tycker dom flesta här.

För några år sen hade jag ett annat jobb och där tyckte jag att några män kollade in mig. En som jag pratade med en gång kände jag pirr med, jag blev kåt helt enkelt.

Men jag skulle aldrig ta initiativet med nån kvinna på jobbet.
Med en man borde jag väl kunna det, men det törs jag inte.
Bättre att andra tar initiativet.
Precis som du, så fantiserar jag också om det.