LitetFrö skrev 2015-12-11 22:06:53 följande:
Ja, jag minns att varje dag och vecka kändes som en evighet när jag mådde som sämst. Varje minut...
Jag känner igen det där att det kunde gå lite upp och ner, ena dagen bättre och nästa sämre. Så var det innan jag blev riktigt riktigt dålig. Då fick man ju upp hoppet och kämpade på ett tag till...men som det var för mig så blev det alltså ändå sämre.
Jag blev faktiskt inlagd 2 veckor på psyk för jag var så illa skick. Fick ingen annan hjälp i tid fast jag kämpade för det. Ett jävla skämt är vad det är vad gäller beredskapen för sjukvården att hjälpa vid fl dep!! Jag tog medicin i ca 6 mån, för mig var det en stor bidragande orsak att jag kom på benen så snabbt oj tog mig ur det hela. Fat jag eg inte är förtjust i tanken på läkemedel. Men här gällde det liksom min son och jag kände att det viktigaste var så snabbt tillfrisknande som möjligt. Gick till psykolog efter 7 månader, så lång tid tog det att få prata med någon.
Medicin under begränsad period, samtalsstöd samt en egen vilja av stål att bli frisk är det som hjälpte mig!
Jag upplevde förresten också att min sambo inte var nåt vidare stöd. Det var som att han fick panik och blev handlingsförlamad på nåt sätt. Han blev liksom nästan arg på mig. Jättejobbigt när man redan mår så dåligt en människa kan må.
Ja men precis man får upp hoppet håller med dig helt!.
Oj vad hände när du blev inlagd? Eller vad gör dom då?
Ja, det känns väldigt viktigt att man får hjälp fort. Det kan gå utför väldigt snabbt. Jag läste någonstans att 15 av 100 med förlossningsdepression tar sitt liv. Det är ju fruktansvärt. Det måste varit jobbigt för dig när du hamnade på psyk? Eller var det skönt? Var det innan du fick hjälp?. Tyckte du att det hjälpte att äta medicin?
Det känns jobbigt jag skulle ju fått hjälp i onsdags sen blir hon sjuk:(. Dom skulle skicka ut en ny tid per brev. Nu är det snart jul och allt känns som detta kommer ta en evighet.. Min sambo tog upp med BVC hur jag mådde när sonen fick sin tre månaders spruta. Hon såg mycket allvarligt på det han berättade. Hon sa att vi får se Linda kanske blir sjukskriven.
Det är hemskt när man inte får stöd å hjälp av sin sambo för man behöver det verkligen. Men han håller sig lite borta för att han inte vill bli Depp.. Det förstår jag. Men han är faktiskt toppen han tar barnen hjälper mig mkt på det sättet. Men när jag vill prata om mina känslor då blir det för mycket. Så jag skrev ett brev å det kändes lättare för han.
Jag är så tacksam att du tar dig tid att skriva med mig!
Jag har fått halsfluss så nu ska jag vila lite.
Kram till dig!
