Du som lever med en man som har barn sedan tidigare som han inte umgås med eller har barnet/barnen lite. Vilka är anledningarna? Köper du hans förklaring? (Menar förstås där det inte är uppenbart som att hans ex flyttat med barnen 50 mil bort osv.)
ESS Nu har du totalt missförstått mej, han åker med den nya kvinnan och hennes dotter inte med våra utan dom och struntar han i vet att dom är vuxna men tycker du man beeter sig så mot sina egna??? Han reser även för lånade pengar o den nya kvinnan tror han har god ekonomi men det han har är lån, lån o åter lån...
Det är märkligt det där.
Det är ingen som skulle komma på tanken att dumpa en hund eller en häst på någon som inte själv tar på sig ansvaret att ta hand om den, men barn ska man tydligen som förälder ha rätt att dumpa i knät på vem som helst.
Bry dig inte om Ess. Hon hänger i varena styvfamiljstråd. Det är uppenbart att hon fullkomligt avskyr sina bonusbarn. Hon har sagt i en tråd att om hennes man lämnade henne med bonusbarnet skulle hon dumpa ungen på soc's trappa direkt. Vänlig människa det där.
Till dig (Vet) vill jag säga grattis till barnbarnet. Din son kommer säkert bli en bättre pappa än sin egen pappa. Bara för att barnen är vuxna betyder inte det att man ska sluta engagera sig i dem.
Klart man inte behöver ta över föräldrarollen, men att uttrycka sig som hon gjorde om barn är inte ok. Om min sambo hade dragit och lämnat mig med bonusbarnen hade jag inte kört dem direkt till soc. Jag hade försökt trösta dem, ta kontakt med BUP osv. Om jag inte skulle kunna ta hand om barnen hade jag tagit kontakt med soc senare. Det hade inte varit min första tanke.
Tycker hela tråden blivit en pajkastning både hit och dit.....
Tycker hela tråden blivit en pajkastning både hit och dit.....
Motfråga på det.
Om man som förälder försöker få igång relationen och det vixna/nästan vuxna barnet inte ger ngn respons - vems är ansvaret för relationen då? Föräldern som försöker och har försökt länge, eller "barnet" som inte ger respons?
Här tror jag att man som förälder till truliga tonårs barn inte får ge upp. Mina kämpade i två år mot alla odds nästan. Tonåring som tog droger (därför va hon hemskt känslokall) och så en mamma som bara var glad och verkligen inte hjälpte till utan bara sket i allt. Men han hörde av sig. Bjöd hit henne på alla kalas. Hon kom på syskonens och ett av mina, men inte hans. Ett av åren fyllde han jämt.
Han fick till slut prata med henne på ett fik och där öppnade det upp sig och nu är det faktiskt helt okej igen. Men OJ vad han fick kämpa och han gav aldrig upp. Hade han gjort det hade dom nog aldrig haft kontakt. Så i tonåren tror jag många föräldrar och barn bryter kontakten och det beror nog ofta på att föräldern inte kämpar. Tonåringar är väldigt jobbiga och har ju alltid rätt...
Ja. Men just i detta fallet var det snarare unga vuxna/vuxna barn. Och jag undrar hur länge det bara/mestadels är förälderns ansvar att relationen fungerar? När de flyttat hemifrån? När de fått barn själva? När barnen närmar sig 40?
I diskussionen lät det som om TS ansåg att det alltid är förälderns ansvar att få relationen att fungera. Och jag håller ju inte med om det utan undrar som sagt om det gäller även vuxna barn.
Jag har inte läst tråden alls, bara ts.
Jag kan bara säga såhär att jag tycker faktiskt det är underligt att man som "ny" kvinna tycker det är okej att dejta en man som inte bryr sig om sitt barn. För mig är det väldigt tydligt att en sån person som inte är tillräckligt omtänksam och familjer och whatever. Skulle aldrig dejta en man som inte bryr sig om sina barn. Om det inte finns en VÄLDIGT bra förklaring, typ att man har nåt funktionshinder/sjukdom eller annat som omöjliggör att man har hand om sitt barn.
Har barn med en man som är helt ointresserad av sitt barn och flyttat 200 mil från sina barn utan någon som helst anledning och ägnar sig åt helt andra saker än att bry sig det minsta om sina barn. Tycker det är en vidrig sak att göra, inte bry sig om sitt barn!!
Jag har inte läst tråden alls, bara ts.
Jag kan bara säga såhär att jag tycker faktiskt det är underligt att man som "ny" kvinna tycker det är okej att dejta en man som inte bryr sig om sitt barn. För mig är det väldigt tydligt att en sån person som inte är tillräckligt omtänksam och familjer och whatever. Skulle aldrig dejta en man som inte bryr sig om sina barn. Om det inte finns en VÄLDIGT bra förklaring, typ att man har nåt funktionshinder/sjukdom eller annat som omöjliggör att man har hand om sitt barn.
Har barn med en man som är helt ointresserad av sitt barn och flyttat 200 mil från sina barn utan någon som helst anledning och ägnar sig åt helt andra saker än att bry sig det minsta om sina barn. Tycker det är en vidrig sak att göra, inte bry sig om sitt barn!!
[quote=76147058][quote-nick]Ess skrev 2015-12-22 23:04:36 följande:[/quote-nick]
Jag ser inga likheter alls. En bra förälder kan va en usel partner, och en bra partner kan va en usel förälder.
Då ser vi olika på det. Jag skulle aldrig sätta mig i den sitsen pga att jag aldrig skulle lita på en sån person. Sett det med egna ögon så jag går på min erfarenhet. Tur att vi tänker olika ;)