Hur har du fått bilden av din partners ex?

Jag har bildat min uppfattning om henne utifrån hennes beteende.

Min nuvarande, och förhoppningsvis livslånga, partner har inte barn med något ex. Har bara hört bra om hans tidigare flickvänner. Det skänker mig trygghet att han kan vara så mogen att han ser det bra även efter att det tog slut. Jag vet inte ens om det var han eller dom som gjorde slut.

Var ihop med en kille som hade barn, dom var rätt gamla (6 och 9) redan då vi träffades. Han pratade aldrig skit om sitt ex och vi kunde fira födelsedagar och sådant tillsammans med henne. Barnen var fantastiska. Han var i övrigt en idiot och jag kan ibland berätta om honon för min sambo eftersom han var våldsam, svartsjuk och kontrollerande. Men barnen saknar jag, och de saknar mig (vet jag idag då de båda har Facebook) och deras mamma är nästintill ett helgon. Hon stod ut med så mycket skit både under tiden ihop och nu efteråt.

Via partner - att hon är blåst, lat och självgod

Via barnet - att hon är blåst och lat

Egen uppfattning - att hon är blåst, lat och självgod

Men snälla.jag frågar ju om jag missuppfattar fel..

Och undrar varför man måste ifrågasätta att ngn är anonym?

Varför detta behov av att plötsligt gå till personangrepp? Vore det inte bättre att ha en diskussion utan påhopp?

Jag trodde inte på min mans bild av sin fd. Jag trodde inte på att någon kunde eller ville skapa så många konflikter när man hade barn ihop, så jag var i början helt övertygad om att han överdrev. 

Nu efter en herrans massa år tillsammans så får jag tyvärr ge honom rätt. Maken till grälsjuk kvinna har jag aldrig stött på tidigare i hela mitt liv.

Tycker barnet att mamma är blåst och lat? Hur gammal är ungen?

Vi umgicks alla tre vid tiden för att de blev ihop. Mycket trevlig och intelligent tjej.

Sedan verkar hon haft en del inre demoner som inte märks vid ytligare bekantskaper. Detta enligt min man.

På senare tid verkar hon ha kommit över en del av dessa (sagt av gemensamma bekanta till min man). Vi har träffats då och då på större fester i samma bekantskapskrets. De verkar båda genuint glada över att den andre har blivit lycklig i en ny relation.

Men jag är ändå glad över att de inte fick några barn så jag slipper anpassa mitt liv efter hennes schema.

Min man har fått bilden av mitt ex via exet. Från början kom de jättebra överens (jag har barn med exet, och nu även med min man), de spelade dataspel ihop, chattade som vänner, pratades vid, väldigt avslappnad relation. Jag hade då en bra relation m exet, vi kunde prata om allt och det var inga problem med något. Var längesedan jag separerade från exet så inga känslor kvar som krånglade till det eller så. 
Sedan, efter ett par år, har exet börjat bli mer och mer "strange". Det kommer från hans sambo, som verkligen ogillar mig. Hon har målat upp en bild av mig som en häxa som bara vill ha pengar (jag får underhåll, barnet bor här på heltid, jag har 1573/månad, pappan träffar barnet ngn enstaka gång/år). 
Vid de få gånger pappan träffar barnet, säger han till henne att jag bara vill ha pengar, och att allt jag tänker på är pengar. Större delen av den tid hon bott hos mig (separerade nästan på en gång) har jag inte bett om något underhåll, men nu behöver jag det för hon kostar rätt mkt mer som tonåring i fritidsaktiviteter, kläder osv.

Sedan kan exet ringa till mig och vilja vara kompis, pratar om sina problem i relationen och på jobbet, för att sedan sprida ut rykten om mig på stan. Har varit allt från att jag misshandlar barnen, till att jag är psykiskt störd, att mina arbetskollegor inte tycker om mig och skrattar bakom min rygg på jobbet osv. Så min man har omvärderat honom, och det har jag med. Vet inte om det är exets sambo som ogillade att exet, jag och min man kom bra överens, men förmodligen ligger problemet där.

Så din man och ditt ex umgicks mer än ditt ex och ert barn alltså? Eller hur menar du?

Du kanske är medveten om att chatta är nått man gör över nätet? Precis som dataspelande. Och småprata kan man göra över telefonen. Prova använd hjärnan innan du drar värsta tänkbara slutsat.

Mamma m ex kan säkert svara för sig själv men jag blir så trött på att folk alltid ska plocka ut en parentes i sammanhanget och gå till attack.

Gå till attack? Du tycker inte att det var att dra värsta tänkbara slutsats? Av en vanlig fråga för att klargöra något som jag kanske inte förstod på rätt sätt drar du slutsatsen att (mamma med x) är under attack. 

Smått fantastiskt överreaktion. 

Nuvarande förhållande, mest via min mans ena svärdotter, som stått ut med ganska mycket från damen. Min man har aldrig sagt särskilt mycket. Personligen sett något tantrum hon haft på bröllop där vi båda varit gäster. Att döma av sådant som hänt i hennes liv har hon manodepressiva tendenser. Har inga starkare känslor runt henne. Barnen var vuxna när vi träffades och hon bor på annan ort. Förstått att hon har starkare känslor runt mig (eller kanske mest att den man hon fick barn med i tjugoårsåldern startade på ny kula tjugofem år senare) men det är inget de som behöver lyssna på det brukar belasta mig med.

Mitt förra förhållande: Först via mitt ex, som pratade en väldig massa skit, precis som om alla sina andra ex (ung och dum då och fattade inte att det var en varningssignal) och senare lärde jag känna tjejen själv genom deras gemensamma barn (själv hade jag inte barn med exet). Inget större fel på henne. Umgås med henne och resten av hennes familj sedan många år. I motsats till exet som inte besvärade sig med att anstränga sig att träffa sitt barn särskilt ofta när ingen annan fixade och donade runt det.

Först var det väl från mannen och barnen.

Hade ingen klar bild. Tyckte att hon verkade snäll, men med stort kontrollbehov runt barnen.

Nu 9 år senare så har så mycket skit hänt pga henne att jag inte kan gilla henne. Det är så sorgligt för jag trodde vi hade det bra och skulle fortsätta kunna umgås. Det är väldigt svårt just nu... Självklart är vi trevliga, men det är inte henne jag pratar med när vi träffar familjen (vilket oftast är hennes familj då makens bor långt borta) Jag känner mig obekväm , kan aldrig lita på henne då hon varit så falsk mot vår familj. Det går inte förklara riktigt för det är så mycket. Gillar hennes föräldrar och bror dock.

Verkat bra så många ggr där föräldrarna kommit överens för att två dagar senare har hon ändrat sig i allt så att pappan verkat hård och orättvis. Då han hållt kvar vid det dom sagt och inte vetat att hon ändrat sig helt. Det har ju så klart skadat allt vad tillit heter genom åren. Man borde lärt sig tidigare kan man tycka.

Jag är hemkt ledsen för jag hade så stora förhoppningar att vi skulle vara en sån där härlig familj som barnen skulle vara lyckliga i.

Jag har iaf aldrig pratat illa om henne till varken mina bonusbarn eller våra små gemensamma. Så dom gillar henne fortfarande trotts allt hon gjort. Det kan skära i hjärtat samtidigt som jag är stolt över mig själv som inte överfört mitt tyckande till barnen.