• Miini93

    Någon att prata barn/familjeliv med

    Jag är en 22 årig tjej som bor i Helsingborg med min sambo/fästman.
    Jag längtar väldigt mycket efter att skaffa barn och att bilda en egen familj men  känner att jag saknar någon att prata om sådant med..

    Finns det någon här på Familjeliv som känner likadant?
    I så fall vore det supertrevligt om du hörde av dig! :)

  • Svar på tråden Någon att prata barn/familjeliv med
  • student2013

    Här är en till :) är dock 21,5 år.. min längtan har dock svalnat lite för tillfället (vill ha jobbat upp en SGI innan) så har smått lagt på hyllan så länge men pratar gärna barnsaker med mera :) 

  • isaswe

    Nu fick jag förvisso själv barn för nästan fyra månader sedan (första barnet) men kan nog tillföra något trots att vi inte har riktigt samma utgångsläge :)

  • Miini93
    student2013 skrev 2015-12-08 17:11:58 följande:

    Här är en till :) är dock 21,5 år.. min längtan har dock svalnat lite för tillfället (vill ha jobbat upp en SGI innan) så har smått lagt på hyllan så länge men pratar gärna barnsaker med mera :) 


    Det är ju bra om man väntar med att skaffa barn tills man har pluggat färdigt och/eller fått ett jobb, men ibland är det svårt att ha tålamod :P
    Har du en partner som också längtar efter barn?
  • Miini93
    isaswe skrev 2015-12-08 17:14:54 följande:

    Nu fick jag förvisso själv barn för nästan fyra månader sedan (första barnet) men kan nog tillföra något trots att vi inte har riktigt samma utgångsläge :)


    Men då kan du nog åtminstone relatera till hur jag känner! :)


    Hur gammal är du förresten?

  • SecretlyMe

    Jag är lite äldre än du, 24, men vi försöker med första barnet nu :) Vi har inte heller samma utgångsläge, vi har försökt i 20 månader och har påbörjat utredning, men det är alltid roligt att hitta andra att prata med :) Har ju en del fakta på nacken efter alla dessa försök att dela med mig av om inte annat :)

  • Miini93
    SecretlyMe skrev 2015-12-08 18:44:53 följande:

    Jag är lite äldre än du, 24, men vi försöker med första barnet nu :) Vi har inte heller samma utgångsläge, vi har försökt i 20 månader och har påbörjat utredning, men det är alltid roligt att hitta andra att prata med :) Har ju en del fakta på nacken efter alla dessa försök att dela med mig av om inte annat :)


    Vad tråkigt att det tar så lång tid för er! Hoppas ni får positiva besked när ni gjort utredningen, håller tummarna för er.

    Jag vill bara rent allmänt prata med någon om barn, behöver inte vara någon som har liknande utgångsläge som mig :)

    Om du känner för det kan du lägga till mig på facebook, sök på Jenni Ekberg.
  • student2013
    Miini93 skrev 2015-12-08 17:39:55 följande:
    Det är ju bra om man väntar med att skaffa barn tills man har pluggat färdigt och/eller fått ett jobb, men ibland är det svårt att ha tålamod :P
    Har du en partner som också längtar efter barn?
    Ja, han är 28 men vi vill ha det stabilt med jobb innan så vi har fixat det ekonomiskt först. Jag har funderingar på att börja plugga igen men har inte bestämt mig än :)
  • 201405

    Jag känner lite samma, vill inte berätta för vänner o familj att vi har börjat försöka. Kan prata lite med min storasyster men hon har inga barn än och ska vänta ett tag.

    Jag är snart 21, sambon är 25 och har precis fått mensen efter första ordentliga försöket. Känns som jag aldrig kommer bli gravid, har ändå kört oskyddat/avnrutet i ett år med några "misstag" nära äl och för min mamma vet jag att det tog över ett år åtminstone med första och att de skulle börja på utredning. Min syster trodde det var närmare två år det tog för dem. Vill inte riktigt fråga, känns lite avslöjande :p

    Ser bara gravida och bebisar överallt, många ytliga vänner och släktingar som är gravida eller precis fått barn och då känns det ännu mer som jag aldrig kommer bli gravid :/ Vet att det är dumt att tänka så efrer bara ett försök men vet inte vad jag ska göra åt det..

    Nästa äl är antagligen på julafton så hoppas det för med sig tur! :D

  • SecretlyMe
    Miini93 skrev 2015-12-08 19:03:00 följande:

    Vad tråkigt att det tar så lång tid för er! Hoppas ni får positiva besked när ni gjort utredningen, håller tummarna för er.

    Jag vill bara rent allmänt prata med någon om barn, behöver inte vara någon som har liknande utgångsläge som mig :)

    Om du känner för det kan du lägga till mig på facebook, sök på Jenni Ekberg.


    Tack så mycket :)

    Ja det har varit kämpigt men man håller ut när det är ens högsta önskan i livet just nu.

    Jag är väldigt anonym av mig så kommer inte använda mig av Facebook, men jag finns kvar här i tråden och på privata meddelanden :)
  • SecretlyMe
    201405 skrev 2015-12-08 19:12:23 följande:

    Jag känner lite samma, vill inte berätta för vänner o familj att vi har börjat försöka. Kan prata lite med min storasyster men hon har inga barn än och ska vänta ett tag.

    Jag är snart 21, sambon är 25 och har precis fått mensen efter första ordentliga försöket. Känns som jag aldrig kommer bli gravid, har ändå kört oskyddat/avnrutet i ett år med några "misstag" nära äl och för min mamma vet jag att det tog över ett år åtminstone med första och att de skulle börja på utredning. Min syster trodde det var närmare två år det tog för dem. Vill inte riktigt fråga, känns lite avslöjande :p

    Ser bara gravida och bebisar överallt, många ytliga vänner och släktingar som är gravida eller precis fått barn och då känns det ännu mer som jag aldrig kommer bli gravid :/ Vet att det är dumt att tänka så efrer bara ett försök men vet inte vad jag ska göra åt det..

    Nästa äl är antagligen på julafton så hoppas det för med sig tur! :D


    Efter en lång tid av försök fick min mamma och ena syster veta. De har varit ett enormt stöd för mig där det dalat i känslorna. För de andra har jag valt att inte berätta, jag vet att de inte skulle förstå min längtan och den frustration vi känner.

    Vi hade oskyddat sex i 8 år men inte blivit gravida. Inga skydd eller säkra perioder. Så något är det ju som är fel för oss.

    Jag tror inte du behöver oroa dig, jag förstår dina tankar och känslor men faktum är att en graviditet verkligen är ett mirakel; för varje ägglossning har man bara 25% chans att bli gravid om båda parter är friska, men närmare 80% blir gravida inom ett år :)

    Alla i min familj har lyckats bli gravida mellan försök 1-6. Så ha is i magen, om inte annat är det roligt att "öva" i början ;)
  • student2013
    201405 skrev 2015-12-08 19:12:23 följande:

    Jag känner lite samma, vill inte berätta för vänner o familj att vi har börjat försöka. Kan prata lite med min storasyster men hon har inga barn än och ska vänta ett tag.

    Jag är snart 21, sambon är 25 och har precis fått mensen efter första ordentliga försöket. Känns som jag aldrig kommer bli gravid, har ändå kört oskyddat/avnrutet i ett år med några "misstag" nära äl och för min mamma vet jag att det tog över ett år åtminstone med första och att de skulle börja på utredning. Min syster trodde det var närmare två år det tog för dem. Vill inte riktigt fråga, känns lite avslöjande :p

    Ser bara gravida och bebisar överallt, många ytliga vänner och släktingar som är gravida eller precis fått barn och då känns det ännu mer som jag aldrig kommer bli gravid :/ Vet att det är dumt att tänka så efrer bara ett försök men vet inte vad jag ska göra åt det..

    Nästa äl är antagligen på julafton så hoppas det för med sig tur! :D


    Jag har en väldigt "öppen" familj jag har pratar med min mamma och mormor om det. Mamma och pappa försökte i sammanlagt 7 månader för 3 barn varav 1 missfall. Men fråga brukar man kunna göra för att man är nyfiken för när det är dags för en själv att börja försöka :)
  • mama

    Vi ska också skaffa barn, dock genom adoption men ja :) vi är 24 & 23, ska adoptera så fort vi kan.

  • isaswe

    Absolut förstår jag längtan efter en familj. När man träffat rätt person så vill man bli en familj "på riktigt" (om man vill ha barn dvs).

    Tycker nog snarare att det är bra att ni får längta lite. För oss gick det på andra försöket, eller ja vi skyddade oss helt enkelt inte. Jag hann liksom inte riktigt bearbeta det i början men man växer ju in i det med tiden.

    Är 30 år så lite äldre. Sambon är 27 år och dottern föddes i augusti i år :)

    Vi fick barn "sent" då vi båda pluggat och jobbat och jag har bott utomlands.


    Miini93 skrev 2015-12-08 17:42:13 följande:

    Men då kan du nog åtminstone relatera till hur jag känner! :)

    Hur gammal är du förresten?


  • 201405
    SecretlyMe skrev 2015-12-08 19:22:57 följande:

    Efter en lång tid av försök fick min mamma och ena syster veta. De har varit ett enormt stöd för mig där det dalat i känslorna. För de andra har jag valt att inte berätta, jag vet att de inte skulle förstå min längtan och den frustration vi känner.

    Vi hade oskyddat sex i 8 år men inte blivit gravida. Inga skydd eller säkra perioder. Så något är det ju som är fel för oss.

    Jag tror inte du behöver oroa dig, jag förstår dina tankar och känslor men faktum är att en graviditet verkligen är ett mirakel; för varje ägglossning har man bara 25% chans att bli gravid om båda parter är friska, men närmare 80% blir gravida inom ett år :)

    Alla i min familj har lyckats bli gravida mellan försök 1-6. Så ha is i magen, om inte annat är det roligt att "öva" i början ;)


    Kanske berättar för mamma såsmåningom men vill inte än i alla fall. Men när jag åker hem över jul så ska jag nog försöka prata mer om varför de hade svårt osv.

    Jo jag vet det, men jag har ändå känslan att det kommer ta tid för oss. Vi har ju kört oskyddat i ett år, men bara försökt undvikt dagarna runt äl men några slip ups. Hur kommer det sig att det dröjt så länge för er att ha fått hjälp? :/
  • SecretlyMe
    201405 skrev 2015-12-08 22:32:11 följande:

    Kanske berättar för mamma såsmåningom men vill inte än i alla fall. Men när jag åker hem över jul så ska jag nog försöka prata mer om varför de hade svårt osv.

    Jo jag vet det, men jag har ändå känslan att det kommer ta tid för oss. Vi har ju kört oskyddat i ett år, men bara försökt undvikt dagarna runt äl men några slip ups. Hur kommer det sig att det dröjt så länge för er att ha fått hjälp? :/


    Vi sökte inte hjälp förrän vi aktivt försökt i ett år, det är kravet vid fertilitetskliniker. Vi flyttade inte ihop förrän i april i år heller, de utreder inte par som inte bor på samma adress/i samma kommun. Dessutom är det dumt att söka hjälp när vi inte försökt bli gravida innan ;)

    Har ni försökt undvika äl verkar ni ha lyckats, inget konstigt och samtidigt bra att ni inte blivit gravida innan när ni inte varit redo. En av mina vänner körde samma sak, "dra-ut-metoden", men blev gravid på första försöket.
Svar på tråden Någon att prata barn/familjeliv med