• Anonym (songbird)

    Får jag kalla dig Mamma?

    Jag har alltid sagt att jag nog inte skulle vilja bli kallad Mamma av min bonus. Det skulle kännas fel bara, hon har ju en mamma. Och hon har första åren varit tydlig mot andra med att jag är *mitt namn*, pappas tjej. Sen började hon testa sig lite fram. Sa "fel" när hon ropade på mig ibland. Vi la ingen vikt vid det, gången därpå kallade hon mig vid namn. Men för några veckor sedan kom frågan, helt apropå ingenting: Får jag kalla dig för mamma? Jag blev väldigt ställd men kunde finna mig i situationen och ge det diplomatiska svaret. Att hennes mamma kanske skulle bli ledsen då men att hon kan kalla mig bonusmamma om hon vill. Hon blev lite besviken men sa inget mer om det. Hon älskar sin mamma så hon vill inte ersätta henne på något sätt och inte jag heller. Jag undrar bara nu så här i efterhand om jag gav rätt svar? EGENTLIGEN, om man ska se från barnet sett så borde hon väl få kalla mig vad hon vill utan tanke på att någon annan kanske blir ledsen? Om jag känns som en till mamma för henne så borde väl inte det hyschas ner? Det är ju bara bra.. Usch vad jag fick dubbla känslor inför den här frågan när den väl kom! Hur skulle ni gjort?

  • Svar på tråden Får jag kalla dig Mamma?
  • jenny99

    Min pappas sambo sa tidigt till oss barn att hon aldrig kommer bli vår mamma för vi har redan en.MEN hon gillade oss och vi fick se henne som extra vuxen.Vi syskon gillade henne och det var bra sagt.

  • Anonym (songbird)

    Ja, alltså jag kommer ju inte ta upp det igen med henne. Känns som man gör en större grej av det än vad det är då. Men vad jag lärt mig av barn och henne är att bara för att hon fått ett svar betyder inte det att frågan inte kommer igen ;)

    Skulle hon fråga igen kommer jag nog förmodligen ge något liknande svar eller som ni skrivit här. Däremot kommer jag nog inte rätta henne om hon säger fel av misstag. Att säga att vi kan vara nära vänner vet jag inte heller om det är så passande. Absolut är vi det OCKSÅ, men jag är ju trots allt en vuxen i hemmet som är med och fostrar henne. Inte bara hennes lekkamrat liksom.

  • SupersurasunkSara
    Ego Lovers skrev 2015-12-10 00:25:07 följande:

    Förklara för flickan igen att mamma är man bara när man har fött, adopterat eller har barnet för att föräldrarna inte kan ta hand om barnet så som fostermamma. Men nu har hon ju en mamma och du är inte hennes mamma men du vill gärna vara en nära vän om hon vill det och vänner är det ju bra att ha oavsett vilken ålder man är.


    En mycket bra förklaring. Man kan ju tillägga, om man tycker så, att man ändå älskar henne som en mamma gör. Om det verkar viktigt för barnet att få kalla dig mamma kan man ev gå med på att bli kallad 'mamma [namn].

    Men att vara mamma är något unikt och värdefullt för mig, jag får vara mamma till just mina barn och jag vet att det. när de var yngre, var viktigt att BARA de fick kalla mig mamma när vi hade en styvfamilj också.

    Mitt bonusbarn glömmer sig ibland och runt femårsåldern och ett bra tag framåt så var det väldigt mycket prat om att han ville att pappa skulle vara kär i mamma vilket vi tolkade som ett uttryck för att han ville ha både mamma och pappa samtidigt, (trots att han inte minns att mamma och pappa någonsin har bott ihop)  men det gick över och nu verkar han tillfreds med hur det är.
  • Brumma

    Bara läst TS.

    Jag har fått samma fråga från min bonus.

    Hon undrade om hon kunde kalla mig mamma eftersom jag var "som" en mamma. Hon var då i åttaårsåldern och jag har funnits i hennes liv sedan hon var ett.

    Jag svarade att hon får kalla mig vad hon vill. Men att hon har en mamma och att mamma kanske skulle bli ledsen. Och att jag alltid skulle vara "som" en mamma om det var vad hon ville. Oavsett vad hon kallade mig.

    För - jag anser visserligen att barn sjävla ska få välja vad de kallar sina familjemedlemmar (så länge det inte är kränkande ord). Jag anser även att barn själva skall få bestämma vad deras relationer betyder. MEN - jag tycker även det är viktigt att barn lär sig att ta hänsyn och respektera andra. Barn har inget utvecklat konsekvenstänkande utan se behöver lära sig, träna och bli påminda.

    Här får alltså min bobus själv bestämma vilken roll jag har i hennes liv och hur hon vill benan den rollen. Men hon skall vara medveten om att hennes val KAN komma att påverka ngn annan. I det här fallet hennes mamma..

    Hon valde att fortsätta kalla mig vid namn, men när hon behöver berätta mer utförligt vem jag är och vilken relation vi har (till kompisar tex) så är jag Sandra, min "extramamma". Hon har även valt, nu på senare år som tonåring, att ha mig angiven som mamma på Facebook. Tillsammans med hennes mamma såklart då :) Hon har under åren valt att fira mig på mors dag också :)

    Så TS. Jag tycker inte alls att du gjorde fel. Det blir däremot fel om du skall ta upp det igen.. OM hon däremot tar upp det igen (min bonus har faktiskt tagit upp det även som yngre) skulle jag säga att hon får göra som hon själv vill. MEN vara medveten om att det kan göra mamma ledsen..

  • Brumma
    Anonym (songbird) skrev 2015-12-10 07:36:02 följande:

    Ja, alltså jag kommer ju inte ta upp det igen med henne. Känns som man gör en större grej av det än vad det är då. Men vad jag lärt mig av barn och henne är att bara för att hon fått ett svar betyder inte det att frågan inte kommer igen ;)

    Skulle hon fråga igen kommer jag nog förmodligen ge något liknande svar eller som ni skrivit här. Däremot kommer jag nog inte rätta henne om hon säger fel av misstag. Att säga att vi kan vara nära vänner vet jag inte heller om det är så passande. Absolut är vi det OCKSÅ, men jag är ju trots allt en vuxen i hemmet som är med och fostrar henne. Inte bara hennes lekkamrat liksom.


    Du kan ju vara en extramamma men att hon kallar dig vid namn ;)
  • Anonym (Mamma1)

    Min 4åring började kalla sin bonusmamma för mamma, jag har absolut inget emot henne som person,hon är en helt underbar extra mamma till barnet, men det kändes som ett väldigt hårt slag i magen när barnet började kalla henne mamma :/

    Nu känner ju såklart inte alla som mig, men för mig kändes det verkligen som att jag inte dög till att vara mamma, att han kanske tycker bättre om henne och massa andra konstiga tankar (självklart sa jag aldrig nått sånt till barnet)

    Skrev bara ett sms till pappan att jag inte uppskattar att barnet kallar henne för mamma. Och varje gång barnet sa nått om sin andra mamma så sa jag att du har bara en mamma och en xxx (nu i efterhand känner jag mig väldigt hemsk som inte lät barnet säga vad den vill) men det var väldigt jobbigt att känna sig så ersatt :/ typ,hade jag vart död så hade det vart okej, vill ju inte missunna att ha en mamma... Men jag vill gärna vara mamma åt mitt eget barn...

  • BioBonus

    Min bonusdotter har ropat mamma nån gång när hon ropat på mig, men jag har överhuvudtaget inte gjort någon stor sak av det utan bara svarat/kommit. Jag tror inte hon kallar mig för sin mamma annars, utan det var nog bara av ren "vana".


    Men skulle hon fråga, vilket nu efter alla dessa år verkar ganska otroligt, så skulle jag väl säga att hon får kalla mig vad hon vill, men eftersom jag inte är hennes mamma så är det inte säkert att jag förstår vem hon menar, då jag är van att de som kallar mig mamma nuförtiden har mörka basröster :)

  • Anonym (--)

    Dubbelmoralen på FL är fenomenal. Här finns ett barn som vill kalla sin styvförälder för mamma (så man får utgå ifrån att hon gjort ett jävligt bra jobb) och fort som fan åker pekpinnarna fram. Ajabaja! Tänk på vad den RIKTGA mamman ska tycka/känna/må då. Nu handlar det minsann inte längre om vad barnet vill och hens känslor. Och styvmorsan ska absolut inte acceptera det. Nä hon ska göra barnet besviken för att värna om morsans känslor. Som vanligt handlad det om vad alla morsor vill. Dåligt!

  • Anonym (Mamman)

    Hade Jag flyttat ihop med en man som har barn hemma och dom hade börjat kalla mig för mamma,det skulle ha känts konstigt och inte ok.Hade förklarat att jag är inte eran mamma och kommer aldrig bli det.Jag är mamma till mina barn.Dom hade fått kalla mig för mitt namn inget annat.

  • Anonym (n)

    om mina bonusbarn skulle vilja kalla mig för mamma får de gladeligen göra det (de gör det inte). Tycker ni är hårda, ni som säger att man bara får säga mamma om man har fött eller adopterat barnet. 

    För små barn tror jag det helt enkelt är enklare att säga mamma. För lite äldre barn kan det vara ett sätt att visa hur mkt de tycker om sin bonusmamma, det är väl inget fel?  Och som nån skrev, när man får halvsyskon som säger mamma kanske det äldre barnet också vill säga mamma.

    Sen tycker jag inte att barnet behöver kalla dig mamma inför sin riktiga mamma, så att säga. Men det kanske barnet inser av sig själv?

  • Anonym (En mamma)

    Ja vilka bonusbarn har inte ställt den frågan`Väldigt många tror jag. Jag tror inte att man ska dra alltför stora växlar av det. Tror bara de tycker det är lite spännande. Min ena bonusdotter ville säga mamma till mig. Jag förklarade att jag ville att hon skulle fortsätta kalla mig för "Anki" som hon alltid gjort. Jag sa att hon redan hade en mamma, och att jag var mina barns mamma, men att jag alltid skulle vara hennes "Anki".. Svårare än så var det inte.

  • ungbrunett
    Anonym (--) skrev 2015-12-14 15:47:27 följande:

    Dubbelmoralen på FL är fenomenal. Här finns ett barn som vill kalla sin styvförälder för mamma (så man får utgå ifrån att hon gjort ett jävligt bra jobb) och fort som fan åker pekpinnarna fram. Ajabaja! Tänk på vad den RIKTGA mamman ska tycka/känna/må då. Nu handlar det minsann inte längre om vad barnet vill och hens känslor. Och styvmorsan ska absolut inte acceptera det. Nä hon ska göra barnet besviken för att värna om morsans känslor. Som vanligt handlad det om vad alla morsor vill. Dåligt!


    HAHA. Så sant ju! Allt handlar verkligen om de "stackars" morsorna.
Svar på tråden Får jag kalla dig Mamma?