ultraljud vid inskrivning?
Hej!
Undrar om man får göra ultraljud på inskrivning hos barnmorskan? Är i v 11 nu. Skulle vara skönt att få titta!
Hej!
Undrar om man får göra ultraljud på inskrivning hos barnmorskan? Är i v 11 nu. Skulle vara skönt att få titta!
Tack, vad snäll du är :)
Usch vad tråkigt :( MA var det jag oroade mig mest för... Men ett bultande hjärta är som sagt en fantastiskt god prognos, så det allra mesta talar för att det kommer gå bra :) Jag vet precis hur det är att oroa sig konstant och hur mycket energi det tar.
I den här graviditeten satte jag upp mål för när jag skulle känna mig lugn. "Bara jag passerar v. 12...", "När jag sett att barnet faktiskt lever efter v. 12...", "Om allt ser bra ut på RUL...". Jag blev aldrig lugnare, för allt stillade bara oron för stunden och det tog tid innan jag fattade att jag bara sköt problemet framåt. Därför tror jag att det är bra att försöka jobba med oron så snart man kan och intala sig att den faktiskt är obefogad. Så länge som inget händer ska man nog anta att allt är bra :) Oron hjälper ändå inte, utan äter bara på en. Sen är det ju mycket lättare sagt än gjort ;)
Vilken vecka är du i? Och stort grattis till graviditeten, förstås :)
Hej!
Undrar om man får göra ultraljud på inskrivning hos barnmorskan? Är i v 11 nu. Skulle vara skönt att få titta!
Jag fick göra det, sa bara när jag bokade att jag hade noll koll på mensen och ville göra kub innan det var försent. Då bokade de en bm som gör ultraljud.
Jag fick göra det, sa bara när jag bokade att jag hade noll koll på mensen och ville göra kub innan det var försent. Då bokade de en bm som gör ultraljud.
Jag vet faktiskt inte direkt. Jag hade symptom och plussade länge, trots att embryot förmodligen dog redan några dagar efter att det fäste. Mådde riktigt pyton och hulkade en del över toaletten men kräktes nog aldrig den gången. Ömma bröst. Tror inte att jag var så svullen. Jag hade definitivt fler symptom den här gången, nu har jag kräkts friskt från det att jag plussade till ungefär v. 16 ;)
Det är klart att du oroar dig för allt. Du har ju koll på läget och vet om riskerna som finns. Det betyder dock inte att det är sant ;) Ett TSH kan ju vara bra att ta, men tycker inte att du ska oroa dig jättemycket för det heller. I början av graviditeten hade jag för lågt värde så de hade stenkoll på mig, men det gick bra. Be MVC att kika på det så snart som möjligt så du kan släppa det :)
Jag är mindre orolig nu, men det är tyvärr inte "på egen hand" ;) Nu rör hon sig så mycket och är så stor att jag kan känna henne genom magen så då vet jag ju hela tiden hur det är med henne. Innan jag kände henne så mycket var jag orolig jämt, tyvärr. Det är därför jag råder andra att försöka ta tag i oron redan tidigt så man slipper lägga så mycket onödig energi på dum oro.
Det har jag definitivt känt, många gånger om. Jag och maken är ofrivilligt barnlösa sedan 3,5 år tillbaka och behövde IVF för att ens ha en chans att bli med barn. Jag inte bara trodde, utan visste att vi aldrig skulle kunna få barn. Ändå sitter jag här med enorm mage och en pigg liten bebis därinne :) Nästan varje dag under graviditeten fram tills vi gjort RUL tänkte jag precis som du. Jag kunde inte vänta barn, det var bara ett jäkla spratt. Snart skulle det gå åt pipsvängen. Vi är inte i mål än, men det är inte långt kvar. Så det är nog bara en känsla du har som inte har något som helst sanning i sig.
Härligt att du snart ska på ultraljud :D Det låter som att allt egentligen står rätt till därinne. Det är nog bara gammal oro som spökar, inget annat. När ni gör ultraljudet kommer du få se en riktig bebis den här gången, inte bara en liten böna :D
Det var det, så jag var inte alls säker på vad ultraljudet skulle visa. Rätt gött att slippa kräkas så mycket, det blir så komplicerat att lyckas få i sig tillräckligt med mat då ;)
De såg det i v. 10. Just då var det på gränsen till om jag skulle börja få behandling, men de valde att avvakta och ta nya prover kontinuerligt. Har hört att det kan vara riktigt, riktigt svårt att lyckas bli gravid när det är knas på sköldkörteln. Det har ändå gått många veckor sedan du blev gravid, det känns som att du borde ha märkt att något var fel vid det här laget om det var det (fått missfall alltså). Så oroa dig inte, det är nog bra :)
Det är fantastiskt. Det är riktigt, riktigt underbart, så du har något riktigt fint framför dig :) Det hjälper, som sagt. Dock var det oroligt innan hon började röra sig mycket dagligen, för då oroade jag mig alla dagar hon vad lugn. Missfall och svårigheter att bli gravid ställer verkligen till det :( Trist att det ska behöva vara så, men förhoppningsvis släpper oron alltmer ju längre gången du är. Magen kommer ju börja växa och knyttet börjar kännas.
Absolut ska man inte försöka tvinga sig själv att inte oroa sig, det funkar ju inte så ;) Däremot kan det hjälpa att bli medveten om varför man egentligen är orolig (att det inte är en "känsla" av att något är fel utan just oro på grund av det som hänt tidigare) och ta tillvara på de stunder man är lugn och tillfreds. När man oroar sig hela tiden hjälper det massor att få vila från den minsta lilla minut.
Det känns verkligen som ett rent mirakel, vi är så glada och tacksamma :) 1,5 år är länge nog... Plågsamt lång tid :( Jag är glad att ni slapp göra ingrepp i alla fall :) Ta en dag i taget fram till den 8:e. Plötsligt är ni där. Den här gången kommer ni som sagt att se mycket mer än tidigare, jag upplevde att det blev mycket mer verkligt att det faktiskt var ett barn därinne :)
Ok, vilken vecka är du i nu?
Det är sjukt frustrerande att det ska behöva ta sådan tid att bli med barn. Å andra sidan hade ingen av oss väntat de barn vi nu gör om det hade gått på en gång ;) Tur att din gyn fattade!
Bara så du vet lyssnar de flesta BM inte efter hjärtljud förrän kring v. 16 ;) Jag vet vad de skriver på dopplers man kan köpa hem, men jag litar inte på det. Så du kan nog vara lugn även med det. Vissa gånger jag är hos BM nu tar det tid att hitta hjärtljuden, och då är ändå bebis rejält stor vid det här laget.
Bebismagen kan vara på gång snart för dig :) Det är ju någon gång efter v. 12 som livmodern är stor nog att "krypa ovanför" blygdbenet, så det är inte lång tid kvar :D Bra att du drömmer om barnvagn och bebiskläder - fortsätt med det! Jag tror att det hjälper en att verkligen förstå att man ska bli förälder och förbereder en. Jag vågade inte drömma alls och vaknade plötsligt upp i v. 30 och hade ingen aning om nåt ;)
Tack :D Klart din lille lever rövare därinne, det tvivlar jag inte på alls. Men ja, det är magiskt att se <3 Blev helt chockad när vi gjorde UL i v. 13/14, gången innan hade det ju "bara" varit en liten böna och nu helt plötsligt var det en riktig bebis!! Vi funderar för fullt på namn och har några vi tror på, men det känns som att vi säkert kommer ändra oss när vi träffar henne ;) Det mesta är klart, men vagnen är fortfarande inte hemma (men beställd) och sängen är inte inköpt. En del smågrejer saknas också, men inget jätteviktigt. Har jättemycket förvärkar så det känns som att hon eventuellt kan komma när som helst ;) (jag går säkert över tiden istället bara för att jag är "beredd" :P )
Ts, om du inte får ul hos din bm så köp ett privat ul, det är värt vartenda öre!
Vill oxå skicka en stor kram till Cyanea som skriver fantastiskt bra om oro! Du borde få skriva en artikel till fl som alla kunde läsa.
Ts, om du inte får ul hos din bm så köp ett privat ul, det är värt vartenda öre!
Vill oxå skicka en stor kram till Cyanea som skriver fantastiskt bra om oro! Du borde få skriva en artikel till fl som alla kunde läsa.
Man vill så extremt gärna ha bekräftelse på att allt är bra, jag förstår det helt och fullt. Men jag tror tyvärr att tillverkarna av dopplern inte riktigt är så ärliga. Så oroa dig inte, och vänta med att använda den om det oroar dig att du inte hittar ljuden.
Jag var supersvullen och behövde mammabyxor redan före v. 12. Kring v. 14 började det se ut som en gravidmage och i v. 16 var det ingen som helst tvekan längre :) Så det kan hända dig riktigt snart!
Eller hur!! Chocken när man ser att något levande finns där XD Men det är så det är. Även om det inte känns och kanske inte kommer märkas på ett tag så växer ett litet barn i din mage :)
Precis, det mesta är klappat och klart. Det som inte är det får väl maken fixa i efterhand tänker jag mig ;) Fy, det låter jättebesvärligt! Vi bor tack och lov på första våningen i ett lägenhetshus med både hiss och barnvagnsförråd, så det löser sig enkelt. Men det finns bra lösningar på vagnar när man bor som ni också. En del kånkande, men kanske inte omöjligt i alla fall.
Det ska bli jättespännande att höra hur det går för dig, du måste uppdatera mig :) (Ok, måste måste du inte, men det vore jättekul om du ville ;) )Åh, men jättetack för fina ord! Det gjorde min dag :)