Hur hittade ni tillbaka från det sexlösa?

För oss vände det när vi började experimentera med våra lustar.
Vi började våga prova nya vägar, till en början testade vi allt möjligt för att se vad vi gillade.
Vi skrev små mininoveller med olika scenarior, mycket rollspel, som den andra fick läsa och säga om hen gillade, bara att prata om det kunde göra oss upphetsade och en del av dom testade vi.
Sen fann vi våra favoriter och då tog det fart på allvar, då började vi leka i sängkammaren, sex blev vårt nöjesfält som dessutom var helt gratis.
Kort sagt när vi övergav vanlig in och ut- sex till förmån för erotik och lust och släppte på gamla föreställningar om hur sex ska vara och bara koncentrerade oss på det som gav oss njutning och sket i resten. 

Hittade tillbaka genom kommunikation och handling...
...frågan är mer varför det intima dör ut eller lever på sparlåga tycker jag.

Hur ni skall hitta tillbaka kan bara du och ni svara på...ni känner er relation bäst och när och varför det intima försvann/upphörde att existera.

Om ni har barn och familj skulle jag gissa och tro att det kan vara en orsak/anledning till att det började bli mindre och mindre!?...men det kan ju finnas många andra orsaker/anledningar givetvis.

Det ena ger det andra lite...åt båda håll!

Vad tror du att du kan göra/bidra med för att NI skall hitta tillbaka? Ta tag i dig själv och visa vad du vill och önskar kan vara en del av det. Ta hand om dig själv. Prioritera annorlunda i vardagen. Se möjligheterna och inte hindren. Låt inte trötthet ta över...intimitet behöver inte vara jobbigt, finns ju olika sätt att vara intim.

Framför allt! Prata om det, ta upp det och få igång en dialog utan frustration eller anklagelser.

Hade precis tänkt slänga upp en tråd i samma ämne, men denna tråd var ju så lik att jag lika gärna kan skriva i den.

Min pojkvän och jag har samma problem, väldigt sällan sex och när vi väl har det är det oftast av dålig kvalitet. Vi har iallafall pratat om det och båda identifierat det som att det är ett problem vi behöver jobba på och antagligen gå och prata med någon med.

Så min fråga är egentligen, har ni några bra tips på parterapeuter/sexologer/sexkurser eller vad fan som helst som kan hjälpa?! :) Vad är i er erfarenhet det bästa? Har ni blivit hjälpta på något sätt och vad var det som blev en aha-upplevelse eller vändpunkt för er?

Har aldrig upplevt ett så dåligt sexliv som jag har nu, främst för att han knappt har någon sexuell aptit medan jag är mycket mer sexuellt nyfiken och experimentell. Så det här är verkligen något jag vill ta tag i, känner mig helt tom inombords annars. Och man tappar ju nån slags intimitet och samhörighet med varandra.

Kursen gudomlig njutning, som paret Rhebinder anordnar är väldigt bra. Fokuserar på lust, erotik, kärlek - praktiskt och teoretiskt. Läs mer på https//gudomlignjutning.wordpress.com

Ja jag kollade upp den lite, verkar ju väldigt bra! Föreslog den för sambon, men han sa mest "Va, ska man sitta och prata öppet inför alla då?", och sen "VA, är alla nakna också?! Är inte det lite konstigt?" Haha! Visar så tydligt på hur olika vi är. Jag tycker det verkar väldigt spännande och är inte alls nervös inför tanken av att vara naken bland en massa människor som är där för samma sak. Han är livrädd :D Men ändå smått intresserad.

Hur gick det för er när ni kom på att ni skulle gå den, var båda lika positivt inställda?

Det var jag som föreslog kursen, mannen var intresserad. Kan säga att man Inte sitter och berättar om sitt sexliv för de andra. Man är snarare en lyssnande deltagare som får verktyg och redskap. Men man får exempelvis muntliga övningar där man pratar med sin partner om olika sätt man visar kärlek till varandra, bekräftelseövningar men även praktiska övningar. Vad de andra pratar om och gör märker man inte så mycket av, man är ju där för att fokusera på sin partner!

Paret Rhebinder är väldigt bra på att skapa en avslappnad stämning och de har gjort den här kursen många gånger förut. Kanske 80 gånger nu. Det känns bra att det är ett riktigt par som håller i kursen.

Alla diskussioner och intima aktiviteter görs med din partner, gränsen bestämmer man själv. Att man är naken är något man släpper väldigt fort, min man sade att det var mycket enklare än vad han trott. Att ha lite kläder på sig är ju ofta mer erotiserande än att se andra personer nakna.

Ä det så att någon känner sig helt obekväm med att vara naken så får man behålla kläderna på. Men det var det inte någon som valde det när jag var där.

Det här med nakenhet är faktiskt inte en stor grej. Man är där för är att utveckla sitt kärleksliv med sin egen partner. Man sitter nära sin partner men med avstånd från de andra. Vid de flesta övningar är man vänd mot sin partner. Man skapar en bubbla tillsammans som gör att man stänger ute vad de andra säger och gör.

Men givetvis händer det att någon av männen fått stånd pga denna intimitet med sin partner, vilket man ser när övningen är slut. Men det har ju med dem att göra, deras samspel.

Kul att höra om dina erfarenheter av parkursen! Blir mer och mer nyfiken på den, just att skapa utrymme för att få vara intima och bara vara totalt närvarande med varandra är nog jättenyttigt att öva på. I vardagen sitter man ju mest med sina laptops hela tiden.. Och jag tror inte sambon ska vara helt omöjlig att få med på en sån grej. Han blev mest fascinerad över att jag var så pass öppen och att jag inte alls tyckte det är konstigt att vara med på något sånt.

Var det väldigt blandade typer av människor och åldrar i gruppen när ni gick den? Gick ni i nån slags terapi tillsammans som par innan också, för att få utlopp för själva pratandet, eller räckte det med kursen som var lite mer "hands on"? Hur pass regelbundet har ert sexliv blivit efter den? :)

Jag har skrivit lite ovan att vi gick ca två år i vanlig parterapi först för att lösa upp knutar som låg och störde i relationen rent allmänt. Där lade vi en bra grund. Vi pratade dock inte jättemycket om sexlivet där, kändes för intimt att prata detaljer.

Vi hade ett fantastiskt sexliv första fyra åren, med mycket experimenterande och då vi pratade mycket om sex. Men när vi flyttade ihop blev det sämre och sämre. Främst min man som backade vilket skapade massa dåligt självförtroende hos mig mm mm. Vill inte dra alla detaljer här.

När vi började på parterapin hade vi låst oss så mycket att vi knappt såg och pratade med varandra längre. Så vi behövde den basen att stå på före parkursen vi gick.

De andra i kursen var mellan 30-55 år, alla var måna om att gå framåt i relationen. Vissa hade varit ihop många år, andra var mer nya i sina relationer. Vi pratade faktiskt inget om vad folk jobbade med och så.

Det jag tyckte var skönt med kursen är det som du säger, att man verkligen ägnar ordentlig tid åt relationen. Man lämnar det vardagliga några dagar så man verkligen får en chans att börja utvecklas tillsammans igen som kärlekspar. Övningarna handlade alla om att vara närvarande med varandra, på olika plan. Att medvetandegöra för sig själv och varandra vad man tycker om. (inte bara på ett sexuellt plan). Vi fick också lära oss en del om hur man kan påverka lusten genom att andas rätt mm.

Vi har absolut tagit med vissa verktyg med hem som vi gillade. Framför allt närvaro- och andningsövningar har varit till god hjälp. För tidigare kunde vi bestämma att imorgon ska vi ha tid för sex så och då men vi hade ändå svårt att få igång stämningen. Nu vet vi hur vi kan göra för att få kroppen varm och mer mottaglig för varandra så man släpper förväntningar och andra tankar som stör.