Familjerådgivning

Tillägger även att flickan är mkt tydligen med att hon inte vill gå på dessa samtal. Flickan och pappan har en fantastisk relation, detta är även grunden till att pappan är boendeföräldern och inte mamman.

Det är alltså mamman som inte kan hantera situationen, inte pappan. För att förtydliga det så avslutades deras sambo relation när flickan var väldigt liten och sedan dess har det helt enkelt funkat bäst när de inte behöver kommunicera mer än nödvändigt.

Påpekar även att de vid x antal tillfället sprungit ut och in hos familjerätten utan att uppnå något alls, utan tvärt om mer bråk efter dessa möten då de följs av brutna överenskommelser och mer lögner.

Hjälp, någon med en tanke?

Jag har ingen egen erfarenhet ska jag väl först säga. Vad är syftet med de här mötena? Kan pappan gå dit en gång själv med mamman bara för att kolla läget liksom? Eftersom flickan är så gammal kan jag inte tänka mig att hon kan tvingas att gå på sådana möten, men jag vet inte. Sen är det väl iofs aldrig fel att förbättra förhållandet till sina föräldrar, det kan ju vara så att mamman verkligen vill att det ska bli bättre.

Det har inte framkommit någon information om varför dessa möten skall hållas alls, bara att de ska gå. Absolut visst kan det vara så att helt plötsligt efter 13 år kommer mamman till instinkt att relationen behöver blir bättre så en kommunikation fungerar. Tycker bara det låter märkligt med tanke på att inget någonsin funkat tidigare just pga mamman.

Det finns som sagt inga problem mellan pappa dotter. Utan problemen är mamma dotter.