• Anonym (TS)

    Fler som har missbrukande föräldrar/förälder?

    Jag mår riktigt dåligt och vill inte ha det såhär.

    Jag är 27 år gammal och sjukskriven, går i terapi för att bearbeta min barndom + andra tunga saker som hänt mig.

    Min mamma är ett stort jävla problem i mitt liv. Jag älskar henne och bryr mig om henne men jag orkar inte ha kontakt med henne just nu.

    Kort bakgrund. Mina föräldrar skilde sig när jag var 2 år gammal. Kvar blev jag och mina två äldre syskon. Det var alkohol och tabletter under hela min uppväxt. Med andra ord ingen trevlig barndom direkt. Jag var en strulig tonåring som drack mycket och tog mycket tabletter. Som fjortonåring åkte jag in med ambulans tre gånger på en månad pga överdos. Fick ingen hjälp direkt.

    Hursomhelst. Idag är jag 27 år, sjukskriven och får mediciner, dock har jag inga problem idag med alkohol eller nåt annat. Har inte druckit alkohol på 7 år. Mitt problem är min mamma. Hon är vuxen, jag är vuxen, men hon är så jobbig då hon överdoserar sina mediciner. Jag har flera gånger försökt få ett LVM på henne men hon är för frisk för det trots att hon kan somna med plattan på, hon springer ute i nattlinne när det är minusgrader ute, hon ramlar i sitt hem och blöder och kan inte ta sig upp. Jag anser att hon är en fara för sig själv och för andra. Igår hände nåt som fick bägaren att rinna över.

    Sista gången jag träffade henne var på julafton. Jag åkte hem till henne efter att vi hade firat jul. Synen var hemsk. Skit och smuts överallt, tabletter överallt, fimpar överallt. Och hon var i ett uselt skick. Hon vägrade åka in till sjukhuset och jag lämnade henne för jag orkade inte.

    Jag har ringt henne varje dag för att höra hur hon mår. Att få höra att hon lever. Min största rädsla är att hitta henne död. Igår fick jag inget svar när jag ringde och jag trodde att hon låg skadad eller ännu värre död så jag ringde polisen som åkte dit. Hon var i ett uruselt skick. Blåslagen, blodig, svårt med andningen(kol), gjort ner sig, kunde inte resa sig ur sängen osv, så polisen kallade på ambulans som gav henne mediciner för andningen och dom tog prover och ville köra in henne till akuten för hon var så dålig men hon vägrar. Ambulans killen ringde upp mig och ville att jag skulle försöka övertala henne att åka in och jag pratade med henne men hon vägrade och det slutade med att jag bröt kontakten med henne. För jag orkar inte med henne mer. Jag vet inte hur jävla många gånger jag fått lov att ringa efter polis eller ambulans när hon varit i farten. Hela min uppväxt blev förstörd pga henne. Jag bröt kontakten. Vill hon leva så får hon göra det utan mig. Jag har fått nog. Det är så mycket som har hänt som inte går att skriva för det blir för mycket.

    Jag vill komma i kontakt med fler som har föräldrar som är missbrukare. Jag behöver prata med nån, få stöd eller vad som helst. Jag får inget som helst stöd från min man så jag lider i det tysta, jag håller käften om hur jag mår.

    Min mamma har tagit över 60 sömntabletter på drygt 4 dagar. Jag har fullmakt när det gäller hennes mediciner och jag har plockat ut alla tunga mediciner och förvarar dom hos mig. Ambulans personalen tyckte att det var bra, men jag undrar verkligen. Nu när jag brutit kontakten med henne, vad gör jag av hennes mediciner?

    Det bästa kanske vore om jag lämnade dom till henne. Det är hennes ansvar nu. Jag hatar hela jävla situationen. Och jag hatar att mina jävla bröder sviker mig som dom gör.

    Jag hatar att släkten på mammas sida är så förbaskat jävla svaga att dom är slavar under sina egna mediciner

    Vad gör jag nu?

    Tack till dig som orkat läsa hela skiten och sorry att det blev långt.

  • Svar på tråden Fler som har missbrukande föräldrar/förälder?
  • Drottningen70

    Du bryter kontakten med de som får dig att må dåligt och börjar gå på anhörigmöten. Terapi för att bearbeta det du varit med om tidigare är ju rätt bortkastat om du fortfarande befinner dig mitt i skiten som pågår. Tabletterna lämnar du in till apoteket för destruktion och sedan gör du en anmälan till IVO gällande den läkare som fortsätter skriva ut till en missbrukare.

    På samma sätt som en missbrukare måste välja att ta emot hjälp och att välja bort drogen för att bli frisk, måste du i egenskap av anhörig/medberoende välja bort missbrukaren ur ditt liv för att kunna tillfriskna. Några genvägar eller nåt mellanläge finns inte.

  • Anonym (TS)
    Drottningen70 skrev 2015-12-30 19:25:49 följande:

    Du bryter kontakten med de som får dig att må dåligt och börjar gå på anhörigmöten. Terapi för att bearbeta det du varit med om tidigare är ju rätt bortkastat om du fortfarande befinner dig mitt i skiten som pågår. Tabletterna lämnar du in till apoteket för destruktion och sedan gör du en anmälan till IVO gällande den läkare som fortsätter skriva ut till en missbrukare.

    På samma sätt som en missbrukare måste välja att ta emot hjälp och att välja bort drogen för att bli frisk, måste du i egenskap av anhörig/medberoende välja bort missbrukaren ur ditt liv för att kunna tillfriskna. Några genvägar eller nåt mellanläge finns inte.


    Jag har redan brutit kontakten med flera släktingar pga deras val här i livet.

    Min mamma är ensam. Hon har bara mig och jag känner mig så jävla fittig när jag "överger" henne på detta sätt. Men jag vet också att jag mår dåligt när jag är mitt i det, därför bröt jag kontakten igår när ambulansen var där för jag känner igen mönstret.

    Jag är medberoende, det vet jag. Jag tänker bara tanken att jag kanske snart kommer hitta henne död. Precis som jag hittade en annan släkting.

    Fan i helvete vad det här gör ont.

    Tack för ditt svar. Uppskattar det enormt.
  • Drottningen70
    Anonym (TS) skrev 2015-12-30 19:51:57 följande:

    Jag har redan brutit kontakten med flera släktingar pga deras val här i livet.

    Min mamma är ensam. Hon har bara mig och jag känner mig så jävla fittig när jag "överger" henne på detta sätt. Men jag vet också att jag mår dåligt när jag är mitt i det, därför bröt jag kontakten igår när ambulansen var där för jag känner igen mönstret.

    Jag är medberoende, det vet jag. Jag tänker bara tanken att jag kanske snart kommer hitta henne död. Precis som jag hittade en annan släkting.

    Fan i helvete vad det här gör ont.

    Tack för ditt svar. Uppskattar det enormt.


    Att du känner dåligt samvete för att du tar avstånd är bara ett symptom på ditt medberoende. Det måste du sätta dig över. Din mamma är den som borde må dåligt över vad hon utsatt dig för. Du måste skydda dig själv. Hitta henne död behöver du inte göra om du inte går dit.

    Ja hon kanske dör. Missbrukare gör rätt ofta det tyvärr. Det du behöver komma ihåg är att du ändå inte kan förhindra det vare sig du tittar till henne, ringer henne, eller har hand om hennes medicin. Det enda som kan hindra henne från att missbruka ihjäl sig är om hon blir nykter. Och ju mer motstånd hon får från omgivningen ju mer benägen blir hon att ta emot hjälp.
  • Anonym (Alkolist mamma)
    Anonym (TS) skrev 2015-12-30 19:51:57 följande:

    Jag har redan brutit kontakten med flera släktingar pga deras val här i livet.

    Min mamma är ensam. Hon har bara mig och jag känner mig så jävla fittig när jag "överger" henne på detta sätt. Men jag vet också att jag mår dåligt när jag är mitt i det, därför bröt jag kontakten igår när ambulansen var där för jag känner igen mönstret.

    Jag är medberoende, det vet jag. Jag tänker bara tanken att jag kanske snart kommer hitta henne död. Precis som jag hittade en annan släkting.

    Fan i helvete vad det här gör ont.

    Tack för ditt svar. Uppskattar det enormt.


    Hej! Jag förstår dig till 100%. Jag är 20 år, levt med en mamma till alkolist enda sen min födsel. Drack även hela graviditeten med mig. (Jag är helt frisk & tacka gudarna för det)

    Jag har alltid varit den som fått klara mig på egna ben, haft min älskade mormor som hjälpt mig i alla situationer. Skämmas att gå ut i stan för där satt hon på parkbänkarna. För drygt 2 år sen hamnade hon på sjukhus, igen, vilket hon gör ca 5 ggr om året pga hennes lever inte längre finns kvar säger läkarna. Jag kom dit, & läkarna sa till mig i ögonen, flicka din mamma kommer ej klara sig.... Men stark som hon var, gjorde hon det fanimej! Dock blev det ingen skillnad för henne, behandlingshem efter behandlingshem, varit på ca 15st sedan min födsel. Inget har hjälpt..

    Menmen, nör jag var liten vet jah att jag var den som vill göra saker i egna händer, fick göra ALLT som liten, städa, bära hem mamma ifrån fester, ta bort fimpar, ölburkar, hjälpa henne ta mediciner 8 år gammal.. Minns jag och pappa fick låsa och fixa alla fönster i huset för att mamma tog sig ut om nätterna när pappa jobbade. Skilde sig när jag var 6 år.

    Jag har aldrig gått till en riktigt terapeut eller liknande, för jag skäms. Jag skäms över min mamma något så sjukt. Jag har varit hos socialen och familjerätten, men aldrig kunnat öppna mig.

    Jag förstår verkligen hur du menar, jag vill göra så mycket, men man är så maktlös. Många gånger jag sagt upp kontakten, men ångrat mig efteråt för att ha tänkt att om hon dör har jag inte hunnit säga hejdå.. Det är svårt hur man ska bete sig i sånna här situationer.. Har idag flyttat 30mil ifrån henne, mår bättre än någonsin.

    Men idag sitter hon på behandlingshem igen sen 2v tillbaka.

    Jag hoppas vi kan prata, känns skönt att prata med någon som är i samma sits! Oavsett vad för missbruk.

    Kram på dig <3
  • Anonym (TS)
    Anonym (Alkolist mamma) skrev 2015-12-30 20:36:21 följande:

    Hej! Jag förstår dig till 100%. Jag är 20 år, levt med en mamma till alkolist enda sen min födsel. Drack även hela graviditeten med mig. (Jag är helt frisk & tacka gudarna för det)

    Jag har alltid varit den som fått klara mig på egna ben, haft min älskade mormor som hjälpt mig i alla situationer. Skämmas att gå ut i stan för där satt hon på parkbänkarna. För drygt 2 år sen hamnade hon på sjukhus, igen, vilket hon gör ca 5 ggr om året pga hennes lever inte längre finns kvar säger läkarna. Jag kom dit, & läkarna sa till mig i ögonen, flicka din mamma kommer ej klara sig.... Men stark som hon var, gjorde hon det fanimej! Dock blev det ingen skillnad för henne, behandlingshem efter behandlingshem, varit på ca 15st sedan min födsel. Inget har hjälpt..

    Menmen, nör jag var liten vet jah att jag var den som vill göra saker i egna händer, fick göra ALLT som liten, städa, bära hem mamma ifrån fester, ta bort fimpar, ölburkar, hjälpa henne ta mediciner 8 år gammal.. Minns jag och pappa fick låsa och fixa alla fönster i huset för att mamma tog sig ut om nätterna när pappa jobbade. Skilde sig när jag var 6 år.

    Jag har aldrig gått till en riktigt terapeut eller liknande, för jag skäms. Jag skäms över min mamma något så sjukt. Jag har varit hos socialen och familjerätten, men aldrig kunnat öppna mig.

    Jag förstår verkligen hur du menar, jag vill göra så mycket, men man är så maktlös. Många gånger jag sagt upp kontakten, men ångrat mig efteråt för att ha tänkt att om hon dör har jag inte hunnit säga hejdå.. Det är svårt hur man ska bete sig i sånna här situationer.. Har idag flyttat 30mil ifrån henne, mår bättre än någonsin.

    Men idag sitter hon på behandlingshem igen sen 2v tillbaka.

    Jag hoppas vi kan prata, känns skönt att prata med någon som är i samma sits! Oavsett vad för missbruk.

    Kram på dig <3


    Jag blir så jävla arg, varför i helvete skaffar man barn om man inte ens kan ta hand om sig själv? Det där med att plocka ihop burkar och fimpar känner jag igen. Kunde aldrig ta hem kompisar för man skämdes. Har du syskon? Så skönt att det finns fler i samma sits om du förstår mig rätt nu? Inget barn förtjänar den här skiten och ändå händer det. Jag minns att jag föredrog alkohol framför tabletter. När hon hade druckit tillräckligt somnade hon alltid och sov ruset av sig. Men tabletter var hon vaken på och yrade om saker som inte fanns och det skrämde skiten ur mig som 7 åring. Minns att jag sprang ut och gömde mig i skogen och grät för att jag tyckte hon var läskig. Fy fan jävla skit barndom.

    Tack att du skrev :) vart bor du någonstans? Jag bor i Dalarna.
  • Anonym (Alkolist mamma)
    Anonym (TS) skrev 2015-12-30 20:57:46 följande:

    Jag blir så jävla arg, varför i helvete skaffar man barn om man inte ens kan ta hand om sig själv? Det där med att plocka ihop burkar och fimpar känner jag igen. Kunde aldrig ta hem kompisar för man skämdes. Har du syskon? Så skönt att det finns fler i samma sits om du förstår mig rätt nu? Inget barn förtjänar den här skiten och ändå händer det. Jag minns att jag föredrog alkohol framför tabletter. När hon hade druckit tillräckligt somnade hon alltid och sov ruset av sig. Men tabletter var hon vaken på och yrade om saker som inte fanns och det skrämde skiten ur mig som 7 åring. Minns att jag sprang ut och gömde mig i skogen och grät för att jag tyckte hon var läskig. Fy fan jävla skit barndom.

    Tack att du skrev :) vart bor du någonstans? Jag bor i Dalarna.


    Jag är ensambarn.. Har alltid haft det svårt, haft en barndom som jag aldrig glömmer! & som jag aldrig kommer ge mina barn, det är en sak som är säker!

    Ja usch, det förstår jag. Fyfan, jag minns hur jag hade kompisar hemma ändå, jag var ju liten, jag förstod ingenting då.. Det är HELT jävla sjukt att man kan bete sig så.

    Jag bor i Östergötland :)
  • Anonym (TS)
    Drottningen70 skrev 2015-12-30 20:07:04 följande:

    Att du känner dåligt samvete för att du tar avstånd är bara ett symptom på ditt medberoende. Det måste du sätta dig över. Din mamma är den som borde må dåligt över vad hon utsatt dig för. Du måste skydda dig själv. Hitta henne död behöver du inte göra om du inte går dit.

    Ja hon kanske dör. Missbrukare gör rätt ofta det tyvärr. Det du behöver komma ihåg är att du ändå inte kan förhindra det vare sig du tittar till henne, ringer henne, eller har hand om hennes medicin. Det enda som kan hindra henne från att missbruka ihjäl sig är om hon blir nykter. Och ju mer motstånd hon får från omgivningen ju mer benägen blir hon att ta emot hjälp.


    Jag vet, du har rätt. Så många i min närhet som har dött för tidigt. Pga dåliga val. Jag kommer inte att träffa henne på ett tag. Det kanske är fel men det kändes så förbaskat respektlöst igår att polisen och ambulansen åkte dit för att försöka hjälpa mig men mest henne och hon var arg och otrevlig och vägrade ta emot deras hjälp. Det fick hela bägaren att rinna över. Hade hon åkt in hade allt kunnat vara annorlunda.
  • Anonym (TS)
    Anonym (Alkolist mamma) skrev 2015-12-30 21:13:18 följande:

    Jag är ensambarn.. Har alltid haft det svårt, haft en barndom som jag aldrig glömmer! & som jag aldrig kommer ge mina barn, det är en sak som är säker!

    Ja usch, det förstår jag. Fyfan, jag minns hur jag hade kompisar hemma ändå, jag var ju liten, jag förstod ingenting då.. Det är HELT jävla sjukt att man kan bete sig så.

    Jag bor i Östergötland :)


    Okej, det kan verkligen inte ha varit lätt :/ jag hade mina äldre syskon. Trots att mamma blev missbrukare tidigt så lyckades hon ändå skaffa 4 barn. Min äldre bror fick ta hand om mig tidigt. Usch vad jag mår dåligt när jag tänker på honom och allt han fick göra. Vad vi fick göra. Han är också missbrukare idag. Det förbannade sociala arvet. Jag har också lovat mig själv att aldrig bli som hon. Att aldrig utsätta mina barn för det jag var med om. Och hittills har jag lyckats väldigt bra :) har två barn, 4 och 7 år gamla. Jag har aldrig varit påtänd eller full framför dom. Har inte druckit på 7 år. Känner inget behov av det. Hatar alkohol och droger. Törs inte dricka en droppe. Dricker aldrig vin till maten eller nånting. Dricker ALDRIG alkohol. Har du barn?
  • Anonym (Alkolist mamma)

    [quote=76172343][quote-nick]Anonym (TS) skrev 2015-12-30 21:34:40 följande:[/quote-nick]Okej, det kan verkligen inte ha varit lätt :/ jag hade mina äldre syskon. Trots att mamma blev missbrukare tidigt så lyckades hon ändå skaffa 4 barn. Min äldre bror fick ta hand om mig tidigt. Usch vad jag mår dåligt när jag tänker på honom och allt han fick göra. Vad vi fick göra. Han är också missbrukare idag. Det förbannade sociala arvet. Jag har också lovat mig själv att aldrig bli som hon. Att aldrig utsätta mina barn för det jag var med om. Och hittills har jag lyckats väldigt bra :) har två barn, 4 och 7 år gamla. Jag har aldrig varit påtänd eller full framför dom. Har inte druckit på 7 år. Känner inget behov av det. Hatar alkohol och droger. Törs inte dricka en droppe. Dricker aldrig vin till maten eller nånting. Dricker ALDRIG alkohol. Har du barn?[/quote

    Nä usch jag förstår det, tråkigt att han tyvär gått i hennes fotspår, men tyvärr blir det faktiskt oftast så tråkigt nog.. Fyfan.

    Gud vad skönt för dig! Så härligt med barn <3 Har förmodligen bebis på g faktiskt! Slutat dricka för flera månader sen, hatar alkohol & droger. Precis som du!

  • Anonym (T)

    Men har du provat att få stöd från vården i detta TS? Verkar ju inte klokt att ansvaret för hennes mediciner ska ligga på dig. Vadå inte fått LVM, har ni verkligen varit tillräckligt tydliga om allt med henne?

Svar på tråden Fler som har missbrukande föräldrar/förälder?