Få barn att sluta hoppa i sängen?

Säg som det är: Jag vill inte att ni hoppar i sängarna, sängarna kan gå sönder och jag tycker inte om stökiga sängar.

Det är inte viktigt för dem, det är viktigt för dig. Berätta det! Men 5-åringen kan du göra en jämförelse, fråga vad som är viktigt för barnet, tex hur skulle barnet känna sig om du förstörde något som barnet hade gjort (legobygge etc), det är så du känner dig när de förstör din bäddning. Fråga sedan 5-åringen hur ni ska få 2,5 åringen att sluta hoppa i sängen.

Barn gör som vi gör, om vi hotar/mutar/straffar så är det strategier som barnen lär sig.

Alternativ är bra också, om mina barn röjer för mycket så får de gå ut. Inte som ett straff utan för att det passar bättre att leka galna lekar ute, vilket jag förklarar. Oftast vill de inte avbryta sin lek inne och lugnar hellre ner sig.

Du kan ju köpa en sån där inomhus-studsmatta som alternativ om de har mycket studs i benen ????

Kanske låter som att jag inte säger till mina barn, men så är det inte. Däremot är jag tydlig med att det är mina gränser de överträder och att JAG blir arg och ledsen. Är även noga med att bemöta deras känslor när de är arga/ledsna och att kompromissa när något är viktigt för dem.

Läs gärna en bok som heter "med känsla för barns självkänsla" eller googla "en annan du" . Det sista är en blogg med massor av tips.

Lyssnar de inte så får ni ju hindra. Enklast är väl att låsa dörren. Annars vakta.

5-åringen tycker jag nog man kan ha som krav på att hen ska göra som ni säger (d v s att det är helt ok med någon konsekvens. Enklast att hen måste hjälpa till att bädad om sängen, direkt, varje gång). Den yngre är det förmodligen mest punktmarkering som gäller. Det fina med att den större tvingas hjälpa till är att hen förmodligen kommer skvallra på den mindre rätt omgående (för att bevisa sin egen oskuld)

Vissa barn gör som man säger direkt (har en sån). Vissa gör som man säger fast man får tjata lite (har en sån också). Vissa gör som man säger efter att ha testat om man verkligen blir arg, eller om konsekvensen verkligen gäller (japp har en sån också) och vissa får man bara punktmarkera och vakta. En av mina har jag vaktat mer än övriga 3 syskon tillsammans för han bara måste göra, igen och igen. Han måste testa 100 ggr där syskonen testar 1 eller max 5. Han bara är sån och man sliter sitt hår ibland. Men så är det ju. Vissa barn är enklare än andra.

...och sluta bädda. Om de hoppar "sönder" bäddningen så låt det vara så till morgonen efter. Så viktigt är det väl inte att lakanen ligger rakt, särskilt inte om du har en axelskada! 

Det skulle jag aldrig klara att sova i!!! Hatar knöliga sängkläder!

Hm. Många som säger "lås dörren". Är det verkligen en vettig familjelösning? Jag menar, det är väldigt enkelt för föräldern. Men vad lär sig barnen av det? Att föräldrarna inte litar på barnen och att hemmet de bor i är föräldrarnas. Det är bättre att försöka agera så att barnen alltid känner att de tillhör familjen och att man in en familj respekterar varandras önskemål.

Jag skulle ha lyft bort dem ur sängen, och precis som tidigare skrivit, förklarat att jag inte vill att de hoppar i min säng osv. Sedan hade jag reflekterat kring andra situationer och hur jag hanterar dem: lyssnar jag på barnen när de säger vad de vill? Eller kör jag över deras vilja? Respekterar jag deras önskemål och integritet eller bestämmer jag åt dem jämt?

Förstå mig rätt, jag menar verkligen inte att barnen ska bestämma allt i hemmet. Det är fortfarande föräldrarna som bestämmer. MEN däremot, vill jag att barnen ska respektera mig och varandra måste jag också visa respekt gentemot dem och lyssna.

Hur hanterar man då kommande situationer där barnen sedan vill låsa sina dörrar till sina rum? Vi vill t.ex inte att vårt barn låser sin dörr, hon får gärna stänga dörren och berätta för oss att hon vill vara själv. Men skulle vi låsa ut henne ur vårt rum så skulle vi inte heller kunna försvara varför hon vill låsa ut oss från hennes rum.

Jag tror varken på bestraffning eller uteslutning. Det skapar bara distans i relationerna. Det driver relationerna iväg från varandra. Om man istället har trygga relationer med bra kommunikation mellan parterna är det lättare att hantera alla relationer.

Hm, ja kanske har ni rätt. Jag vet inte. Min tanke utgår mycket från egen erfarenhet från min egen uppväxt, där vi jämt stängde dörren och uteslöt varandra. Det slutade med att vi allihop slutade prata med varandra och levde i våra egna bubblor. Det är min mardröm att mina barn ska växa upp på det här sättet.

Men det kanske har att göra med mycket annat än runt omkring bara att låsa en dörr. Samtidigt så skulle jag fortfarande inte låsa sovrumsdörren om vårt barn hoppade i vår säng utan tillåtelse utan försöka hitta andra lösningar först. Jag tycker ändå att det signalerar att man ska låsa dörren till sig för att andra är inte välkomna in dit av olika skäl. Det är så lätt för små barn att misstolka och läsa in fel saker.

Sedan får alla familjer göra som de vill och man gör det man tror att ens barn mår bäst av, självklart. Men jag vet inte om just låsa dörr är att respektera integritet? Jag tänker att om man respekterar andra så ska du inte behöva låsa dörren. Då ska det räcka med att säga "jag vill vara ifred en stund nu, så att ni vet" och att man då stänger dörren. Den som vill personen något sedan får självklart då knacka och vänta tills hen öppnar. Det tycker jag är att respektera varandra i en familj.