• Rappakalja

    Det är inte fel på oss!

    Nej, det är inget som helst fel på oss styv-/bonusföräldrar som anser att barnen är föräldrarnas ansvar.

    Det är inget fel på oss som inte skulle sakna bonusbarnet om vi aldrig träffade dem igen.

    Det är inget fel på oss som hellre ägnar vår tid till roligare saker när bonus är här.

    Det är inget fel på oss som ser bonusbarnet som en människa vi inte behöver göra annat mot än att vara trevliga och uppföra oss väl emot.

    Vi har bara en annan prioritering i livet mot er som ger er hän med liv och lust och tar en föräldraroll fullt ut.

    Varför är det en nagel i ögat på er som tycker att det är fel på oss? Är det för att ni innerst inne önskar att ni sagt ifrån från början istället för att ställa upp och ta ett föräldraansvar ni nu har tröttnat på? Eller är ni av den åsikten att er partner inte duger till rollen själva och tar för givet att alla andras partners är likadana?
    Eller vad? Jag är genuint intresserad.

    Barnperspektivet köper jag inte. Barn far inte illa av att ha två föräldrar som älskar dem högt även om de inte bor ihop. De far inte illa av att mammas/pappas nya partner inte tar föräldraansvar så länge mammas/pappas partner uppför sig väl mot dem.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-12-31 10:42
    Jag måste väl tillägga att med fara illa så menar jag att de inte lider mer av skilsmässan än de som har en partner som tar en föräldraroll. En skilsmässa är sällan något barn önskar och givetvis är det jobbigt för dem.

  • Svar på tråden Det är inte fel på oss!
  • Anonym (.....)
    ungbrunett skrev 2016-01-07 22:23:23 följande:

    Bestämma över barnet hur? Jag bestämmer hur jag vill att mitt hem ska se ut och hur stämningen ska vara och hur man uppför sig. Bor barnet här så kommer barnet hamna under samma regler som alla andra. Hade jag haft barn hade de haft samma regler. Det handlar inte om att bestämma över barnet utan att bestämma över situationen, hemmet och livet. Jag har inget diktatorsbehov, men jag kommer säga nej om barnet ber om att få småäta innan maten eller om barnet beter sig dåligt mot mig eller någon annan, och så vidare. 


    I din situation tycker jag absolut inte att du har rätt att säga åt barnet att inte småäta innan maten. Det hör till uppfostran och är något Du inte har med att göra alls, sånt ska enbart pappan sköta!

    Om barnet däremot hoppar i en soffa som Du har köpt, som alltså är bara din så har du rätt att säga till, men är det pappans soffa så är det upp till honom att bestämma över den saken!

    Observera att detta är inte applicerbart i de flesta (?) bonusfamiljer där alla lever tillsammans som en familj, men i ditt, barnets och barnets pappas hem är det ju inte så. Då får man rätta sig efter de val man (du) har gjort!
  • Ess
    Anonym (.....) skrev 2016-01-08 06:17:44 följande:
    I din situation tycker jag absolut inte att du har rätt att säga åt barnet att inte småäta innan maten. Det hör till uppfostran och är något Du inte har med att göra alls, sånt ska enbart pappan sköta!

    Om barnet däremot hoppar i en soffa som Du har köpt, som alltså är bara din så har du rätt att säga till, men är det pappans soffa så är det upp till honom att bestämma över den saken!

    Observera att detta är inte applicerbart i de flesta (?) bonusfamiljer där alla lever tillsammans som en familj, men i ditt, barnets och barnets pappas hem är det ju inte så. Då får man rätta sig efter de val man (du) har gjort!
    Småätandet håller jag med dig om, det hade jag struntat i. Men att hoppa i soffan är ett störande och irriterande beteende oavsett vems soffa det är, så det hade jag sagt ifrån om. Det är en sak jag även sagt åt ett gästande barn om inte föräldrarna gjort det själva.
  • Anonym (.....)
    Ess skrev 2016-01-08 08:56:02 följande:
    Småätandet håller jag med dig om, det hade jag struntat i. Men att hoppa i soffan är ett störande och irriterande beteende oavsett vems soffa det är, så det hade jag sagt ifrån om. Det är en sak jag även sagt åt ett gästande barn om inte föräldrarna gjort det själva.
    Sant!

    Hon kan säga något i stil med "det är störande när du hoppar i soffan, var snäll och gör inte det när jag är hemma".
  • Hadraniel
    Anonym (.....) skrev 2016-01-08 09:13:48 följande:
    Sant!

    Hon kan säga något i stil med "det är störande när du hoppar i soffan, var snäll och gör inte det när jag är hemma".
    Så hade du delat lägenhet med en vän eller inneboende som har barn så anser du också att du inte hade haft rätt att säga till att "Sådär får man inte göra!" lite mer på skarpen till barnet utan att du bara får vädja snällt till välviljan hos barnet?
  • Anonym (.....)
    Hadraniel skrev 2016-01-08 09:25:40 följande:
    Så hade du delat lägenhet med en vän eller inneboende som har barn så anser du också att du inte hade haft rätt att säga till att "Sådär får man inte göra!" lite mer på skarpen till barnet utan att du bara får vädja snällt till välviljan hos barnet?
    Man får väl hoppas på att barnet är så pass väluppfostrat att det lyssnar när man ber den låta bli att hoppa i soffan helt enkelt. Mina och min sambos barn lyssnar på oss vuxna!
  • Hadraniel
    Anonym (.....) skrev 2016-01-08 10:09:48 följande:
    Man får väl hoppas på att barnet är så pass väluppfostrat att det lyssnar när man ber den låta bli att hoppa i soffan helt enkelt. Mina och min sambos barn lyssnar på oss vuxna!
    Men om barnet inte lyssnar när du ber snällt så får du inte säga till mer skarpt eftersom du inte är barnets förälder? Det tycker jag man får göra i sitt eget hem oavsett vems barn det är och oavsett vilken relation man har till varandra. Så alltså anser jag inte som du att man måste ha ansvaret för barnet för att få göra en sådan sak.
  • Rappakalja

    Ang att inte få säga till barn i ens eget hem vara för att det inte är ens egna. Jo, det får man.

    Mina brorsbarn är här ibland och de är mer vilda än tama om de tillåts vara det Är de här för att jag ska vara barnvakt tror jag inte någon anser att jag inte ska få säga till, men även om deras föräldrar är med så säger jag till om de inte gör det själva. Nu gör de det om de ser, det gör de ju dock inte alltid, de kan vara på toa, vara i köket och barnen i vardagsrummet etc och då säger jag till om de 'klättrar på väggarna'.

    Samma med bonus. Pappan och jag har regler som vi gemensamt bestämt. Han har dock inte alltid ork att tjata och säga till, särskilt inte när bonus som sagt har för vana att vråla rakt ut vid tillsägelse. Ibland ser han ju inte heller, han är ju inte klistrad vid bonus non stop. Då säger jag ifrån för jag har sagt redan från början att det inte är acceptabelt. Hade min man ansett det vara ok så hade han inte fått flytta in här.

    Har han ändrat sig nu och anser att våra regler är fel, ja då får han leta egen lgh och så är vi särbos eller så skiljer vi oss.
    I ens eget hem gäller de regler man har satt upp, för alla.

  • Anonym (.....)
    Hadraniel skrev 2016-01-08 10:20:47 följande:
    Men om barnet inte lyssnar när du ber snällt så får du inte säga till mer skarpt eftersom du inte är barnets förälder? Det tycker jag man får göra i sitt eget hem oavsett vems barn det är och oavsett vilken relation man har till varandra. Så alltså anser jag inte som du att man måste ha ansvaret för barnet för att få göra en sådan sak.
    Jag har inte med ett enda ord nämnt att man inte får säga till skarpt, däremot är det väl vanligt folkvett att säga till lugnt och fint till att börja med?

    Eller tycker du att man ALLTID ska säga till skarpt när man ber om något? Man kanske alltid ska säga till på skarpen direkt från början när det gäller vidriga bonusungar som man ju tyvärr måste tvingas leva med eftersom dom kommer på köpet med den man VALT och älskar?!
  • Hadraniel
    Anonym (.....) skrev 2016-01-08 11:10:27 följande:
    Jag har inte med ett enda ord nämnt att man inte får säga till skarpt, däremot är det väl vanligt folkvett att säga till lugnt och fint till att börja med?

    Eller tycker du att man ALLTID ska säga till skarpt när man ber om något? Man kanske alltid ska säga till på skarpen direkt från början när det gäller vidriga bonusungar som man ju tyvärr måste tvingas leva med eftersom dom kommer på köpet med den man VALT och älskar?!
    Utifrån det du skrev tidigare så fick jag intrycket att du inte tyckte man fick säga till på skarpen alls om man inte tog ett föräldraransvar för barnet såvida det inte gäller specifikt möbler man själv äger och köpt eller liknande då du skrev bland annat:
    Anonym (.....) skrev 2016-01-08 09:13:48 följande:
    Sant!

    Hon kan säga något i stil med "det är störande när du hoppar i soffan, var snäll och gör inte det när jag är hemma".
    samt
    Anonym (.....) skrev 2016-01-08 06:17:44 följande:
    Om barnet däremot hoppar i en soffa som Du har köpt, som alltså är bara din så har du rätt att säga till, men är det pappans soffa så är det upp till honom att bestämma över den saken!

    Detta tolkade jag som att du inte tyckte att man fick säga till på skarpen generellt gällande uppförande i det gemensamma hemmet om man inte tog föräldaransvaret gällande allt annat med barnet också.

    Sedan ska man väl såklart alltid börja med att be snällt när man rättar barn, men det gäller ju då oavsett vad för relation man har till barnet?
  • ungbrunett
    Anonym (.....) skrev 2016-01-08 06:17:44 följande:
    I din situation tycker jag absolut inte att du har rätt att säga åt barnet att inte småäta innan maten. Det hör till uppfostran och är något Du inte har med att göra alls, sånt ska enbart pappan sköta!

    Om barnet däremot hoppar i en soffa som Du har köpt, som alltså är bara din så har du rätt att säga till, men är det pappans soffa så är det upp till honom att bestämma över den saken!

    Observera att detta är inte applicerbart i de flesta (?) bonusfamiljer där alla lever tillsammans som en familj, men i ditt, barnets och barnets pappas hem är det ju inte så. Då får man rätta sig efter de val man (du) har gjort!
    Anonym (.....) skrev 2016-01-08 09:13:48 följande:
    Sant!

    Hon kan säga något i stil med "det är störande när du hoppar i soffan, var snäll och gör inte det när jag är hemma".

    Om barnets beteende påverkar mig negativt kommer jag att säga till det. Tjatar barnet i min närhet, antingen till mig eller sambon, om att få äta något innan maten så kommer jag att säga ifrån. Dessutom har jag betalat för barnet mat så jag anser mig ha rätt att bestämma när barnet ska äta den. Allt som barnet gör som påverkar mig negativt anser jag mig ha rätt att säga ifrån. Oavsett om soffan är införskaffad av mig eller sambon kommer jag att säga "Hoppa inte i soffan!". Jag kommer inte att linda in det i något slags "snääälla rara lilla duu, är du så vänlig att iiinte hoppa i soffan när jaaag är här, när jag iiinte är här kan du göra vad duuu vill". Sjukt kontraproduktivt och något barnet definitivt kommer använda emot oss vid något annat tillfälle, typ genom att säga "X sa att jag får hoppa i soffan när hon inte är här!". Hur kan du på allvar tro att jag inte säger till barnet om det är något som stör mig?
  • ungbrunett
    Anonym (.....) skrev 2016-01-08 11:10:27 följande:
    Jag har inte med ett enda ord nämnt att man inte får säga till skarpt, däremot är det väl vanligt folkvett att säga till lugnt och fint till att börja med?

    Eller tycker du att man ALLTID ska säga till skarpt när man ber om något? Man kanske alltid ska säga till på skarpen direkt från början när det gäller vidriga bonusungar som man ju tyvärr måste tvingas leva med eftersom dom kommer på köpet med den man VALT och älskar?!
    Om barnet mycket väl vet att barnet inte för göra något, typ hoppa i soffan, och man sagt till varje dag innan så tycker jag absolut man kan säga till på ett annat sätt än om det är första gången.
  • ungbrunett
    Rappakalja skrev 2016-01-08 10:41:58 följande:

    I ens eget hem gäller de regler man har satt upp, för alla.


  • Anonym (.....)
    ungbrunett skrev 2016-01-08 12:40:09 följande:
    Anonym (.....) skrev 2016-01-08 09:13:48 följande:
    Sant!

    Hon kan säga något i stil med "det är störande när du hoppar i soffan, var snäll och gör inte det när jag är hemma".

    Om barnets beteende påverkar mig negativt kommer jag att säga till det. Tjatar barnet i min närhet, antingen till mig eller sambon, om att få äta något innan maten så kommer jag att säga ifrån. Dessutom har jag betalat för barnet mat så jag anser mig ha rätt att bestämma när barnet ska äta den. Allt som barnet gör som påverkar mig negativt anser jag mig ha rätt att säga ifrån. Oavsett om soffan är införskaffad av mig eller sambon kommer jag att säga "Hoppa inte i soffan!". Jag kommer inte att linda in det i något slags "snääälla rara lilla duu, är du så vänlig att iiinte hoppa i soffan när jaaag är här, när jag iiinte är här kan du göra vad duuu vill". Sjukt kontraproduktivt och något barnet definitivt kommer använda emot oss vid något annat tillfälle, typ genom att säga "X sa att jag får hoppa i soffan när hon inte är här!". Hur kan du på allvar tro att jag inte säger till barnet om det är något som stör mig?
    Jag har aldrig sagt att jag tror att du inte säger till barnet. Jag tror tvärtom att du gnäller och skriker på den där stackars ungen så mycket du bara förmår om minsta lilla.
    Jag tror din förhoppning är att ungen vantrivs så pass grovt att den stannar hos sin mamma på heltid så du slipper ungen och får ha din sambo för dig själv!

    Det är min uppfattning om dig!
  • ungbrunett
    Anonym (.....) skrev 2016-01-08 14:16:58 följande:
    Jag har aldrig sagt att jag tror att du inte säger till barnet. Jag tror tvärtom att du gnäller och skriker på den där stackars ungen så mycket du bara förmår om minsta lilla.
    Jag tror din förhoppning är att ungen vantrivs så pass grovt att den stannar hos sin mamma på heltid så du slipper ungen och får ha din sambo för dig själv!

    Det är min uppfattning om dig!
    Haha, jaadu. Jag får väl skylla mig själv som har fått dig att tro det. Tro mig, jag väljer mina strider med omsorg. Med den morsan så är ungen här för att stanna, tro mig i det också. Det gör mig ingenting så länge jag inte påtvingas en föräldraroll jag inte vill ha :) 
  • Anonym (.....)
    ungbrunett skrev 2016-01-08 14:38:32 följande:
    Haha, jaadu. Jag får väl skylla mig själv som har fått dig att tro det. Tro mig, jag väljer mina strider med omsorg. Med den morsan så är ungen här för att stanna, tro mig i det också. Det gör mig ingenting så länge jag inte påtvingas en föräldraroll jag inte vill ha :) 
    Berätta för mamman så kanske hon ser till att rädda sin unge från dig?
  • ungbrunett
    Anonym (.....) skrev 2016-01-08 14:53:49 följande:

    Berätta för mamman så kanske hon ser till att rädda sin unge från dig?


  • Anonym (Mm)

    Jag tycker inte det är fel på men jag som har mina barn på heltid uppskattar väldigt mkt att få hjälp och stöttning med mitt barn av min partner.
    Det är jobbigt att ha barn själv på heltid och för mig blir det isf mer irritation och extra jobb att HA en partner än utan om han inte ska hjälps till alls. Då är jag hellre ensam och det är tråkigt.
    Då uppskattar att min kille tänker annorlunda.

Svar på tråden Det är inte fel på oss!