Hon lämnar mig och flyttar med våran 2 åring

Jag har sedan många år tillbaks levt i en djup depression och med en något mildare typ av shizofreni. För ett år sedan var jag otrogen och min sambo gav då upp hoppet totalt.

Nu ett år senare börjar separationen närma sig med stormsteg. Vi har försökt på många olika sätt men hon känner att oavsett vad känner hon annorlunda emot mig och tror inte på något sätt att det går att lösa. En stor anledning till att det tagit så lång tid är att det är svårt att hitta lägenhet där vi bor samt att jag försökte tag mitt liv med en överdos vilket skrämde henna till att stanna med mig längre (inte vad jag försökte uppnå, det var ett faktiskt försök och inte ett skrik på hjälp).

Det som skrämmer mig mest just nu är att hon inom ett halvår är klar med sina studier och planerar då att flytta till en stad där hon kan fortsätta sina studer, vilket innebär minst 4 timmars resa en väg för att jag skall kunna träffa min dotter.

Vi pratar mycket och är i stora drag inte osams, jag förstår att hon måste lämna mig och gör allt jag kan för att hon skall förstå att jag respekterar hennes beslut, men att jag samtidigt inte vet hur jag skall klara av att leva med konsekvenserna av mitt handlande.

Min dotter är det första och enda som någonsin fått mig att känna mening, och jag vill hålla mig vid liv för att kunna ha en relation med henne. Samtidigt vet jag inte hur jag skall klara av tiden vi är ifrån varandra, då jag redan nu är i ett väldigt dåligt tillstånd mentalt.