Hur gick det för era barn som inte hade hade kompisar med sig från fsk till skola?

Här hamnade sonen i andra klasser än de han gick på fsk med, han fick nya kompisar snabbt så det var inga problem. Ser man på lillasyster som går på fsk nu är de jämfört med sonen ett väldigt tight tjejgäng där även vi föräldrar har en god kontakt, så var det inte på sonens fsk. Vet inte om det påverkar. Sonen är väldigt framåt medan dottern är blyg så hon hade definitivt inte tagit för sig av nya vänner på samma sätt som sonen.

Vi flyttade när sonen skulle börja skolan och han kände ingen i sin nya klass. Det var inga problem, han fick snabbt nya vänner. Till nya klassen kom barn från många olika förskolor så det var inget gäng som flyttades upp.

Nu går sonen i ettan och pratar ofta om att han saknar sina dagiskompisar (vilka han fortfarande träffar då och då). Han kallar dem för sina riktiga kompisar och skolkompisarna för de nya kompisarna.

Det gick utmärkt! Min dotter är vän med i princip alla i sin klass och hon började där i ettan utan att känna någon.

Satsa på den förskola ni tycker är bäst, ska ju lägga en viktig grund under ditt barns första år.

Tusen tack för era svar! Är fortfarande lite orolig eftersom det verkar som att alla de andra går i lokala förskolan och att klasserna bara fortsätter upp i skolan då stället vi bor på är så pass litet. Har dock inte bestämt oss för om vi ska bo här för evigt så av den anledningen tänker jag nog som någon av er skrev att satsa på en förskola som känns rätt. Svårt det här! Men bra med input för att tänka vidare så tack igen till er som delat erfarenheter.

Dottern började med kompisar från förskolan, det var superbra. Sonen hade ingen med sig från förskolan, han har inte hittat någon att vara kompis med ännu och har det betydligt tråkigare i skolan. Han går i ettan nu. Många barn kände varandra från tidigare, så även föräldrarna kände varandra. 

Jag skulle inte välja en förskola som inte kändes bra, men det är ju så himla svårt att veta vad som funkar bara efter att ha besökt stället ett par gånger och pratat med andra föräldrar. Mat och utevistelse är ju sånt han kan få hemma, men kompisar i närområdet och upp i skolan kan ni ju inte tillhandahålla.

Hade jag svarat för 10 år sedan hade jag sagt att ni skulle ta förskolan ni tyckte verkade bäst,  nu skulle jag själv tänka att kompisar i närområdet och att känna klasskompisarnas föräldrar och barnen från början är viktigast. Om inte denena förskolan är förfärlig!