Ni som har barn,varför tror ni att vi barnlösa inte vet nåt?
Ni som har barn,varför tror ni att vi som inte har barn inte vet nåt om hur det kan vara att ha barn?
-
-
Svar på tråden Ni som har barn,varför tror ni att vi barnlösa inte vet nåt?
-
Min attityd blir kanske vass när min syster är på mig utan förståelse hela tiden med sina "det är ju bara att".. Det är ju hennes attityd som är kass. Nej, man blir inte fri från ansvar bara för att man får barn, men det beror ju lite på vad det är som krävs av en och hur ens graviditet/förlossning och tiden därefter varit. Jag hade foglossning från v 7 och har fortfarande, tom att köra bil är inte särskilt skönt för höften/skinkan iom det. Sen har hon aldrig ens tagit reda på hur jag har mått efter förlossningen. Man kan inte bara anta saker.Anonym (Vet inte) skrev 2016-01-12 08:45:21 följande:För det första har jag aldrig förutsatt hur dina morgnar ser ut. Jag poängterade bara att restiden är tämligen kort och att den går att klara det från morgon till eftermiddag. Vidare föreslog jag också att du skulle erbjuda en butik eller en liten stunds städning, men vara tydlig med att du inte kunde gå i butik efter butik. Och pappan arbetar väl inte alla veckans sju dagar? Om din attityd gentemot sin syster är som i ditt svar till mig förstår jag faktiskt att hon blir lite vrång.
Jag vill bara visa på att det finns lösningar. Man har inget frikort från ansvar för att man får barn (nej, jag säger inte att du påstår dig ha det) och att det är sjukt påfrestande att behöva ta hand om en sjuk anhörig när man kan få lite avlastning.
Pappan arbetar i veckorna, jag i regel på helgerna. Om jag kan, det är lite olika från vecka till vecka.
Jag vet att det är sjukt påfrestande, jag fick ju oxå göra det (så gott jag kunde) under min graviditet. Det har varit extra jobbigt just att inte kunna göra/hjälpa så mycket som man vill och att behöva ha stressen över pappa hängandes över en i en redan jobbig graviditet. Som sagt, jag kan avlasta med annat, allt administrativt, ringa runt och ordna med läkarbesök, hemtjänst, bostadsanpassning mm. Jag fick barn för 4 månader sedan och har åkt och hälsat på 3ggr hittills, det tycker jag är helt rimligt. Hur ofta anser du att jag borde åka dit. På min syster låter det som flera ggr/månad. Det har jag inte möjlighet till helt enkelt. Vi har en bror i samma stad. Avlastningen ska i första hand komma ifrån honom, eller nej, i första hand av hemtjänsten, sen av honom, pappas syster, osv.. Om jag knappt kan städa mitt eget hem, hur i hela friden kan någon förvänta sig att jag ska åka 11 mil och städa min pappas hem? -
Fast det är ingen som tvingar systern att ta hand om en sjuk anhörig. Det är hennes eget val.Anonym (Vet inte) skrev 2016-01-12 08:45:21 följande:
För det första har jag aldrig förutsatt hur dina morgnar ser ut. Jag poängterade bara att restiden är tämligen kort och att den går att klara det från morgon till eftermiddag. Vidare föreslog jag också att du skulle erbjuda en butik eller en liten stunds städning, men vara tydlig med att du inte kunde gå i butik efter butik. Och pappan arbetar väl inte alla veckans sju dagar? Om din attityd gentemot sin syster är som i ditt svar till mig förstår jag faktiskt att hon blir lite vrång.
Jag vill bara visa på att det finns lösningar. Man har inget frikort från ansvar för att man får barn (nej, jag säger inte att du påstår dig ha det) och att det är sjukt påfrestande att behöva ta hand om en sjuk anhörig när man kan få lite avlastning.
-
Och jag blir lite vass eftersom jag sitter i omvänd sits. En kärnfrisk släkting som förvisso har barn men ALDRIG kan ställa upp för gemensam släkting med hänvisning till barner. Däremot förväntas jag, med ledsjukdom, alltid med orden "men du har inte barn." Vi blir färgade av våra upplevelserAnonym (Blä) skrev 2016-01-12 09:06:53 följande:Min attityd blir kanske vass när min syster är på mig utan förståelse hela tiden med sina "det är ju bara att".. Det är ju hennes attityd som är kass. Nej, man blir inte fri från ansvar bara för att man får barn, men det beror ju lite på vad det är som krävs av en och hur ens graviditet/förlossning och tiden därefter varit. Jag hade foglossning från v 7 och har fortfarande, tom att köra bil är inte särskilt skönt för höften/skinkan iom det. Sen har hon aldrig ens tagit reda på hur jag har mått efter förlossningen. Man kan inte bara anta saker.
-
Jag vet, men klart hon känner sig "tvungen", det skulle jag oxå göra i hennes sits, eller om jag bodde kvar där (ev utan barn). Men till störst del är det ju hemvårdens uppgift att se till att våran pappa har det bra. Det är upp till henne att släppa det. Då vore det ju inte heller så himla jobbigt för henne att åka runt med honom och kolla saker om hon inte gjorde allt annat. Det är ju även pappa som "gör fel" i att be henne om saker hela tiden, men han förstår ju inte det riktigt.. Men nu hammade vi väldigt OT.. Sorry! Ville bara komma med ett exempel på hur vissa inte förstår och tror att "det är ju bara att"...Regnmadamen skrev 2016-01-12 10:16:25 följande:
Fast det är ingen som tvingar systern att ta hand om en sjuk anhörig. Det är hennes eget val.
-
Det är nog enbart en handfull föräldrar som säger att INGENTING blev som man hade trott och verkligen menar det bokstavligen. Däremot är det rent omöjligt att sätta sig in i exakt vad det innebär för just dig, med dina förutsättningar och din bakgrund, att bli förälder till just ditt unika barn.Anonym (jag vet) skrev 2016-01-11 21:23:08 följande:Och alla ni som säger att ingenting blev som ni hade trott, hur kommer det sig? Barn med specialbehov, ja då kan jag förstå det. Men "normala" barn då? Följande förklaringar kan jag tänka mig:
- Man var ovanligt naiv och okunnig innan.
- Man fick en unge som är mera envis än man själv.
- Man var betydligt mera blöthjärtad än man hade trott, och klarade inte av att stå emot ett gråtande barn.
- Man klarade inte av sömnbristen och stressen med ett skrikande barn och tvingades ge upp alla fina föresatser man hade.
Det innebär inte att man "inte klarar av det", att man var naiv, okunnig och hade fina föresatser, utan att det är bara helt omöjligt att förutse precis allt som föräldrarollen innebär för just dig.
Att bilden av föräldraskapet ändrades efter barnens intåg ändrades, behöver ju inte vara negativt. Att man symboliskt säger att ingenting blev som man hade trott, kan ju också betyda att det blev så långt mycket mer fantastiskt än vad man hade kunnat föreställa sig.
Och till sist... Vi är alla individer. Vi har våra olika personligheter, svagheter och styrkor. Att du lyckades förutse ditt liv som förälder gör inte dig bättre eller mer överlägsen än den föräldern som hade andra förväntningar än det som blev. -
Nu är ju inte ditt egentliga problem det att du har barn. Det i sig är sällan en godtagbar förklaring. Men när du kommer med alla dina riktiga argument, så håller jag helt och hållet med dig. Och vem åker runt och kollar på surfplattor? Man går in på internet och tar reda på vad som finns.Anonym (Blä) skrev 2016-01-12 07:33:58 följande:Eh, pappan jobbar. Jag är mammaledig.
Barnet accepterar ju inte resan. Jag skrev ju att han gnäller/gråter HELA tiden om han inte blir underhållen. Jag upplever 1.20h skrik i bilen som enormt stressande, speciellt när man lider av sömnbrist. Jag vill inte köra bil i det skicket. "åker ni på morgonen är ni lätt hemma till em igen".. Nu är ju DU en sån som inte förstår hur andra kan ha det. Du förutsätter att vi kan åka iväg på morgonen och vakna tidigt? Du vet precis hur våra nätter ser ut? Det handlade ju inte om att åka till en butik, han vill ju åka runt och titta. Jag vill/kan inte konka på bilbarnstolen och den gnälliga bebisen i den på det viset, och klä av/på hela tiden.
Jag förstår att min syster är trött, men jag KAN inte komma dit hur som helst bara. Annars hade jag väl gjort det? Jag visar god vilja, jag erbjuder mig att hjälpa till på andra sätt. Och hjälper till på andra sätt. Men jag kan inte städa/handla eller komma och skjutsa runt honom med bebisen i följ, nej. Dessutom erbjuder jag mig att hjälpa till om det verkligen krisar, som på nyårsafton när han ev behövde åka in akut. Jag sa att jag kan komma ifall hon har några viktiga nyårsplaner. Så nej, hon har inte på något sätt rätt i det här.
Där ser man.. -
Fast bebisen är ju en stor del av "problemet". Utan bebisen hade jag ju kunnat åkt. Men de dom inte haft en väldigt gnällig bebis eller varit med om ett barn som kan gallskrika 1.30h i sträck tror kanske att "det bara är" att åka iväg och göra saker..Anonym (jag vet) skrev 2016-01-12 17:16:49 följande:
Nu är ju inte ditt egentliga problem det att du har barn. Det i sig är sällan en godtagbar förklaring. Men när du kommer med alla dina riktiga argument, så håller jag helt och hållet med dig. Och vem åker runt och kollar på surfplattor? Man går in på internet och tar reda på vad som finns.
En 70-årig gubbe som ser dåligt o vill komma ut och göra något..? ;D -
Eller så, att bebisen är orsaken till dina egentliga problem. För om man har en bebis som trivs i bil, om man får sova på nätterna, och man inte har ont, och har en vagn som bilbarnstolen kan kopplas fast i, då kan man åka runt till butiker.Anonym (Blä) skrev 2016-01-12 17:31:20 följande:Fast bebisen är ju en stor del av "problemet". Utan bebisen hade jag ju kunnat åkt. Men de dom inte haft en väldigt gnällig bebis eller varit med om ett barn som kan gallskrika 1.30h i sträck tror kanske att "det bara är" att åka iväg och göra saker..
En 70-årig gubbe som ser dåligt o vill komma ut och göra något..? ;D
Jag tyckte det vara bara att åka iväg och göra saker - med tåg och barnvagn. Då skrek ungen inte, man behövde inte bära, och det gör ingenting om man somnar på ett tåg.
Jag försöker bara få fram det att "jag kan inte för jag har barn" är som gjort för att få en barnlös att bli sur. Det finns alltid bättre argument att ta till. -
Jag håller med! Och ja, det finns dom som kan göra det, min poäng är att man inte ska anta att alla kan det.. :)Anonym (jag vet) skrev 2016-01-12 18:01:48 följande:
Eller så, att bebisen är orsaken till dina egentliga problem. För om man har en bebis som trivs i bil, om man får sova på nätterna, och man inte har ont, och har en vagn som bilbarnstolen kan kopplas fast i, då kan man åka runt till butiker.
Jag tyckte det vara bara att åka iväg och göra saker - med tåg och barnvagn. Då skrek ungen inte, man behövde inte bära, och det gör ingenting om man somnar på ett tåg.
Jag försöker bara få fram det att "jag kan inte för jag har barn" är som gjort för att få en barnlös att bli sur. Det finns alltid bättre argument att ta till.
Jag har aldrig sagt så till min syster, eller till någon. Jag tycker att man som "utomstående" inte ska utgå ifrån någonting, utan fråga personen. Min syster har aldrig frågat; "Kan du komma och hjälpa pappa?" (Och sedan givetvis acceptera svaret och inte himla med ögonen). Hon har bara sagt barskt; "du borde kunna komma hit och hjälpa pappa". Men men, de flesta har förhoppningsvis mera innanför pannbenet. -
Tack!vdhdjd skrev 2016-01-09 19:44:34 följande:
Ni som har barn,varför tror ni att vi som inte har barn inte vet nåt om hur det kan vara att ha barn?
Hur ofta får man inte höra att man ska vara tyst när man inte har egna, men herregud, vissa saker kan man väl ändå få påpeka eller ifrågasätta, vi är väl fortfarande kompetenta människor som har uppfattningar om vad som t ex är lämpligt och olämpligt??
Jobbar (utbildad) även inom specialistvård för barn och ungdomar, både små och stora fysiska besvär och psykiska, nyfödda till 20åringar.. . -
Anonym (Barnfri!) skrev 2016-01-12 19:12:50 följande:
Tack!
Hur ofta får man inte höra att man ska vara tyst när man inte har egna, men herregud, vissa saker kan man väl ändå få påpeka eller ifrågasätta, vi är väl fortfarande kompetenta människor som har uppfattningar om vad som t ex är lämpligt och olämpligt??
Alla är inte det, tyvärr.. :D
Jobbar (utbildad) även inom specialistvård för barn och ungdomar, både små och stora fysiska besvär och psykiska, nyfödda till 20åringar.. .
-
Öh, restiden kanske är kort för DIG, men som personen försökt att förklara för dig så är det inte så kort för HENNE. Jag tyckte själv att resor på ca 1,5 timmar var jobbigt när jag hade en liten på några månader. Och då hade jag inte foglossning utan en liten som ville vara i famnen hela tiden. Jag kom knappt ut på några ärenden med min minsting på grund av det. Shoppa? Glöm det! Alla barn är olika krävande och allas första tid med barnet olika tung. Det är väldigt individuellt. Vad är det som är så svårt att förstå?Anonym (Vet inte) skrev 2016-01-12 08:45:21 följande:
För det första har jag aldrig förutsatt hur dina morgnar ser ut. Jag poängterade bara att restiden är tämligen kort och att den går att klara det från morgon till eftermiddag. Vidare föreslog jag också att du skulle erbjuda en butik eller en liten stunds städning, men vara tydlig med att du inte kunde gå i butik efter butik. Och pappan arbetar väl inte alla veckans sju dagar? Om din attityd gentemot sin syster är som i ditt svar till mig förstår jag faktiskt att hon blir lite vrång.
Jag vill bara visa på att det finns lösningar. Man har inget frikort från ansvar för att man får barn (nej, jag säger inte att du påstår dig ha det) och att det är sjukt påfrestande att behöva ta hand om en sjuk anhörig när man kan få lite avlastning.
Jag har också en far med speciella behov. Jag har också svårt att få det att gå ihop med att hjälpa till, särskilt sedan jag blev förälder. Det är lättare nu när barnet blivit 1,5 år, men nu är det infektioner och smittorisk istället (förskola) samt att barnet ska hållas under uppsikt eller underhållas.
Systern kan väl be om mer avlastning lite senare då det också är lättare att lämna ifrån sig barnet? Löjligt att säga upp bekantskapen för att ens syster fått barn och har fullt med sig och sitt ett tag, typ 6 mån. Det är ju en så kort tid det rör sig om. -
Men allt har ju med barnet (spädis) och att vara nyförlöst att göra? Det är visst en godtagbar förklaring.Anonym (jag vet) skrev 2016-01-12 17:16:49 följande:
Nu är ju inte ditt egentliga problem det att du har barn. Det i sig är sällan en godtagbar förklaring. Men när du kommer med alla dina riktiga argument, så håller jag helt och hållet med dig. Och vem åker runt och kollar på surfplattor? Man går in på internet och tar reda på vad som finns.
Och jo, äldre brukar vilka titta på saker innan de köper. Det är främst vår generation som anpassat vårt sätt att handla efter utbudet. Äldre föredrar för det mesta att testa, känna, titta och bedöma. Igen förutsätter du att andra gör som du kan tänka dig att göra. Sedan är det förstås bra att vara lösningsorienterad och öppen, vilket du verkar vara.