HJÄLP. Konflikt med sambo/svärisar

I somras fick jag och min sambo vårt första barn. För att starta från början har det varit lite svårt med svärmor redan tidigare. Vi har varit ihop i många år, jag och min man, och när vi var yngre och vår relation var rätt stökig började hon uttrycka hur hon ogillade mig. Det kunde handla om att beskylla mig för att min sambo missade planerade möten på ex. tandläkaren, som att säga att hon enbart körde och hämtade från fester om han gjorde slut med mig. Jag tog då tag i saken, ringde upp och ifrågasatte varpå hon blev ställd. Därefter har det varit tyst och en normal stämning i ett par år. 
Nu till problemet. 
Svärföräldrarna har 3 hundar. Dessa hundarna har de inte direkt pli på (framför allt två av dessa hundar). När vi i början efter att vårt barn kom besökte dem hemma hos dem, började hundarna hoppa mot sonen för att nå honom. Antagligen i välvilja men ändå på ett lite hårdhänt sätt. Hundarna hoppade ner i hans säng (tack gode gud låg han aldrig där då. Det är ju inga knähundar direkt så sonen hade ju blivit mos annars). Hon försökte säga till ibland, men det hjälpte föga mycket. Det hann under de få besök vi var där innan detta uppstod, resultera i två skador. Den ena hunden skallade vår son i huvudet, HÅRT. Den andre rev han tvärs över hela benet. Jag som dessutom innan är hundrädd var gråtfärdig när vi åkte därifrån. 
Jag bad då min sambo att be dom stänga in hundarna i hundgården eller något annat rum när vi kommer och besöker dem så det känns tryggare, i och med deras beteenden tidigare. Nu ballar svärmor ut och menar att vi inte får besöka dem om de måste låsa in hundarna, att vi inte har respekt osv. Min sambo  som inte vill stå emellan, ber mig därför själv prata med henne. Då hon bara skrikit och lagt på när min sambo försökt förklara så skriver jag ett meddelande där jag förklarar hur situationerna som uppstått med hundarna skapat oro hos mig och att jag vill ta det säkra före det osäkra.  ( I stora drag).
Nu bryter helvetet samman. De menar att mellan raderna kan man läsa att jag anklagar dom för att inte kunna ta hand om barn, att de inte har något säkerhetstänk och att jag inte respekterar deras livsstil. Svärmor börjar därefter bombardera med meddelanden till min sambo, att jag är en hora, har han inte större krav än såhär, de vill inte ha kontakt mer oss mer. Mer trots att hon sagt upp kontakten så fortsätter påhoppen. Jag försöker återigen nå ut och skickar då ett nytt meddelande där jag säger att vill de inte låsa in hundarna när vi kommer kan de hälsa på här istället om det känns bättre och att nu får påhoppen på mig sluta samt att hon kan höra av sig om hon ändrar sig med kontakten. 
Sen har inte så mycket hänt. De vill aldrig mer träffa mig, och jag vill helt ärligt aldrig träffa dom heller. Min sambo står någonstans emellan men har valt att ta mitt parti då han säger att det är dem som blåst upp allt. Så för tillfället har vi ingen kontakt med dem. Och jag har uttryckt att jag inte vet hur det ska funka heller, då de aldrig vill träffa mig. Hur ska man kunna fira en födelsedag tillsammans om vi inte kan vara i samma rum? Ska jag gå ut då?
Situationen har gått ut över vårt förhållande (mitt o min sambos) och även om han säger att de har gjort fel menar han på att det är lite mitt fel då jag startade detta genom att be dom låsa in hundarna. Han uttrycker ofta i ilska att "men jag har ju nga föräldrar längre "och skuldbelägger mig delvis. Då han menar att det är mitt fel att det uppstod.

Jag är urtrött på att bli skuldbelagd för detta. Jag kan inte se hur jag gjort fel? Vad ska jag göra? Det har gått så långt att jag börjar tvivla på hur jag ska kunna leva med min sambo om han ständigt ska lägga skulden över att han inte har kontakt med föräldrarna på mig.