Pedagoger lugna mig!
Om tre veckor börjar våran 17 månaders gamla tjej på förskolan, mitt mammahjärta börjar redan nu att få panik och jag ser alla möjliga hemska scenarion utspela sig.
Är utbildad barnskötare och har arbetat en del inom förskolan där jag sett och fått uppleva väldigt mycket hemska och jobbiga saker vilket fick mig att helt byta yrke.
Nu när mitt eget barn skall in på förskolan mår jag riktigt dåligt över det jag sett och tänker att min dotter kommer vara med om samma saker, det handlar inte om sexuella övergrepp men däremot bristande kunskap och empati hos personalen, ett engagemang som är lika med noll och även mobbning av vuxna mot barnen.
Vår dotter pratar inte ännu så jag kommer ju inte kunna få bra svar på hur dagen varit mer än att jag kommer försöka läsa henne så gott det går men med alla dessa faser humör så vet jag inte om jag kommer misstolka heller.
Så nu är min fråga till er pedagoger, tar ni hand om våra barn på bästa sett? Försöker ni verkligen att se alla barn och hur tar ni hand om dessa småttingar på bästa sett?
Jag vill inte att hon skall behöva vandra runt frusen helt själv på utegården och även kunna försvinna innan en pedagog upptäcker att hon är borta. Vill inte heller komma till förskolan o hämta henne där en pedagog sitter med henne i knät och telefonen i handen.