Pappan kräver att vi ska ha vårt barn två veckor var åt gången, pga hans nya arbete. Hjälp mig att tänka klart!

Varför är det alltid då pappan ska ha barnet sånt här är så omöjligt? Pappan skulle ha tänkt igenom det här skriver allihop men det här är ju verklighet för många andra och där fungerar det utmärkt. På vilket sätt skulle barnet ta skada av att vara hos pappan i två veckor?

Jag tycker pappan har en poäng. Min sambo har två barn sedan tidigare. När vi träffades hade han bara barnen fre-sön varnnan helg eftersom han då jobbade borta. Sedan blev det varannan vecka och under somrarna är det två veckor i taget och det fungerade mycket bättre för då hann barnen landa på samma ställe och varava ner och inte bara bo i en resväska.. 
Överväg och testa om det inte fungerar är det ju bara att ändra tillbaka igen

Bra att du tagit kontakt med familjerätten, men det är oroväckande när de utifrån ett samtal tar så tydligt ställning för den ena parten. Risken är stor att han känner av det och inte ser poängen att ens försöka prata och komma överens. De ska vara neutrala i alla fall tills att de har hört båda sidor, inte innan de ens talat med honom anklaga honom för att använda barnen som slagträ och ta parti.

Hej!

Jag och mitt ex har en fyraåring tillsammans.

Hittills har vi haft två olika typer av umgängesschema:

Den första tiden hade vi 2-2-3, men sedan ville pappan ändra detta till varannan vecka (7-7), då han tyckte att 2-2-3 blev för rörigt, så då gjorde vi så och det fungerade bra för vårt barn (även om 2-2-3 var mer optimal ur barnets synvinkel, men, men).

Nu till problemet:

Pappan har sagt upp sig från sitt arbete (han har arbetat för denna firma i 7 år), för att istället ta ett arbete som innebär att han arbetar borta i två hela veckor i sträck, för att sedan vara ledig i lika många veckor i sträck. Han jobbar alltså 2 veckor, är sedan ledig 2 veckor, jobbar 2, ledig 2, osv, osv, osv.

Nu menar han på att det blir orättvist mot honom om jag får ha vårt barn i hela två veckor i sträck (dvs när han jobbar). Då tycker han att han också ska få ha barnet två veckor i sträck (när han är ledig). Personligen tycker jag att det blir för lång tid att vara ifrån barnet (både för pappan och för mig - men framförallt för barnet!).

Hur hade ni tänkt i denna situation?

Bra att du tagit kontakt med familjerätten, men det är oroväckande när de utifrån ett samtal tar så tydligt ställning för den ena parten. Risken är stor att han känner av det och inte ser poängen att ens försöka prata och komma överens. De ska vara neutrala i alla fall tills att de har hört båda sidor, inte innan de ens talat med honom anklaga honom för att använda barnen som slagträ och ta parti.

Imorse, klockan 05:15(!!!), får jag ett samtal av en man (läs mitt ex) som fullkomligt skriker och gormar och lever fan i andra luren. Jag hann knappt uppfatta vad han sa eller vad han ville. Hans samtal väckte dessutom både sambo och vår lilla bebis, så jag fick fullt upp med annat.

Ungefär 30 minuter senare får jag ett sms där han skriver att VI kan fara åt helvete, att jag är en störd människa som drar in myndigheter utan att ha talat med honom först och att min sambo; "som är så jävla bra", kan ta över papparollen. Han skrev även att om jag kontaktar honom igen, eller ser till att någon annan kontaktar honom å mina vägnar, så kommer han att elda ner vårt hus "så att ni kan brinna i helvetet där ni hör hemma".

Till dig som frågade hur jag kan vara så säker på att han byter jobb för att jävlas med mig och som även skrev att han verkar mån om relationen med sin son: jag känner den mannen, jag har levt under samma tak som honom under en längre period och vet hur han fungerar. Att du ens kan ifrågasätta?

Jag har skrivit precis hur allt ligger till - varför skulle jag förvränga sanningen på ett anonymt forum, när syftet med tråden är att hjälpa mig att tänka klart på situationen?

Går ni alltid runt och tänker att folk är falska och ljuger?

Det som står skriver här i alla mina inlägg, är det som är - det finns ingen annan sida av myntet. Tyvärr!

Tyvärr så blir det ofta onyanserat och svårt att ge råd i en tråd på FL. Man har bara dina inlägg och syn på saken. Självklart så finns det vissa fall som bara har en sida på myntet men i de allra allra flesta fall så finns det två. Att människor här vrider och vänder för att kunna ge råd är inte konstigt. Självklart utgår man från att han vill ha vårdnaden om ert barn och att han är mån om sin son. 

Det finns säkert en hel del som har hänt mellan er som inte framgår här. Det är inte så konstigt. Med tanke på hur du väljer att skriva ditt inlägg och slår taggarna ut så hoppas jag att du har någon i din närhet som du kan prata med på ett konstruktivt sätt. Jag tror att du behöver det. För oavsett vad du anser om din exman och vad du har för erfarenheter av honom så kommer han alltid att vara far till din son. 

Jag hoppas innerligt att det löser sig för hela familjen. 

Ok, jag hade inte uppfattat det som om att du hade ensam vårdnad med tanke på att han har sonen 50%. Då borde det kanske inte bli så stor tvist i rätten om det behöver gå så långt...

Tråkigt när det blir på det här viset vid separationer. Tyvärr så finns det de som tappar huvudet helt...Han verkar ju behöva hjälp!  Att gå så långt som till att hota er är ju fullkomligt fruktansvärt! Om ni upplever det så illa kanske du även ska ta och polisanmäla det? 

Ta hand om er och lycka till!