Hjälp mig förskollärare!

Jag tror du får betydligt bättre, och framförallt mer relevanta, svar om du tar upp frågan direkt med personalen på ditt barns förskola. Du ska förmodligen ha ditt barn där i ytterligare 4 år så det är bara att börja jobba på relationen med dom som ska ta hand om din ögonsten varje dag.

Ja, självklart ska jag prata med dem. Jag ville bara höra mig lite för om andras tankar innan.

För det första är det ju fullt normalt med barngrupper 1-3 år eller sk syskongrupper 1-5 år. Antingen har förskolan möblemang anpassade efter barnen eller efter dem vuxna, allt har sina för- och nackdelar ...

Jag vet inte hur du hade tänkt att man skulle hindra 14-15 barn från att klättra? Lyckas ni med det hemma genom att säga till så sitter barnet snällt på golvet. På ett vis är detta ett typiskt förstaförälderssyndrom. Man är så fruktansvärt rädd för att barnet ska göra sig illa på minsta lilla och ser minsta lilla prick de får. Av egen erfarenhet har jag märkt att man är betydligt lugnare med senare barn.  Man lär sig snabbt vilka barn som är vana klättrare och vilka man knappt kan släppa med blicken. Sedan kommer både ditt och andras barn förr eller senare ramla och slå sig. Ibland kan man stå precis intill och ändå inte hinna rädda situationen. Alternativet vore ju att förskolan skulle behöva se ut som en madrasserad cell ... och det vore kanske inte så kul.

Men det bästa är ju att du pratar med förskolan om din dotter om hon är ny på att klättra eller har väldigt dålig balans. Barn utvecklas ju olika, mina barn reste sig på knä och fötter vid åtta månader, så de började nog klättra runt året, tror jag.

Ja, vi är ju förstagångsföräldrar, och visst förstår jag att hon kommer slå sig. Har pratat med personalen också som var väldigt förstående och lugnande så det känns mycket bättre. Tack för svar!

Barn lär sig otroligt mycket om sina egna kroppar av att klättra. Inte på farliga höjder såklart men av vardagligt klättrande. Vi har en skog med stockar och stenar och de små älskar det. De övar grovmotorik tills de storknar. Visst faller de ibland och några skråmor uppstår men jag har aldrig varit med om något farligt. Man lär sig av en bula i pannan och ett skrubbat knä också.