Mina barns gamla förskola revs under sommaren och de började på en nybyggd de sett växa upp. Den äldsta på 4,5 hade kvar sina fröknar och hade inga bekymmer med lämningen, den yngsta på drygt 2 år blev för första gången i sitt liv blyg, men då hade stora delar av personalstyrkan bytts med andra avdelningar. Första dagen stannade jag, så jag följde med till frukost och hon fick sitta bredvid syrran, sedan kunde jag gå. De andra dagarna följde jag med in på avdelningen så hon släppte min hand. Första stunden försökte hon gömma sig bakom mig.
Nu ett halvår senare vill hon inte gå till förskolan på morgonen och tycker vi svänger åt fel håll, öf ligger rakt fram, men väl framme seglar hon in. Första inskolningen vid dryga året gick smidigt då hon p g a omständigheter (sjukskriven personal) fick börja på syrrans gamla avdelning.
Vi kommer väl vara helt lediga 4 veckor i alla fall, sedan beror det på hur villiga de är att gå dit. Mina barn mår bra av rutiner och att träffa kompisar och vi spontanleker knappt med någon i området, då förskolan ligger i nästa bostadsområde med barn från olika områden. Nu på helgerna är äldsta hos pappan ena veckan och nästa har hon fullt upp med bonussystern, så behovet finns inte egentligen anser vi föräldrar även om hon har nämnt det.