Anonym (att prata) skrev 2016-02-07 14:59:43 följande:
Det är jättebra att du ordnat en samtalskontakt åt ditt barn, men jag tänker att du TS kanske också behöver en samtalskontakt, att få reda ut och ventilera dina känslor, få bra verktyg att hantera situationen? Särskilt som det verkar at det som har hänt har kommit som en stor chock, och självklart tar det tid att bearbeta, vara arg och sörja. Men just för att skydda dina barn från de obetänksamheter som kan slinka ur när man själv är i affekt så tänker jag att en samtalskontakt skulle kunna vara ett sånt ställe där du pyser ut. Har du vänner och familj som du får stöd av?
Angående boendet verkar det som mannen inte tänkt igenom detta alls. Går han att resonera med? För då kan ni ju spåna olika alternativ. Tex att när bebisen kommer (och han flyttar ihop med sin nya, för det måste han ju för att vara en bra förälder/partner) kanske de stroa barnen kan bo hos dig men vara varannan helg hos honom? Då blir inte heller tidigare morgnar och längre dagar på vardagarna ett problem.
Att manen med sin nya flyttar till din stad är kanske inte troligt om mannens nya med barn har sitt nätverk i den andra staden. Så även om det vore idealt för dina barn, så kanske dte inte är särskilt realistiskt, och då kan det ju vara bättre att bara släppa att försöka få mannen att genomföra något sådant.
Sedan behöver ju mannen lägga upp en plan på hur han ska introducera era barn med hans nya med barn. Du har alldeles rätt i att de behöver arbeta för att bli del av en ny familj. Det sker liksom inte av sig självt. Där kan även du vara till hjälp genom att inte öppet prata om pappan och hans nya på ett negativt sätt, utan snarare uppmuntra dem att lära känna den nya. Sen ser ju så klart dina barn att du är ledsen, då kan du säga:" Jag är ledsen att det tog slut mellan er pappa och mig. Men jag och er pappa älskar er och kommer alltid älska er precis lika mycket som förut."
Sen måste jag säga att det är främst din man som gjort fel här, och du vet inte om han lovat guld och gröna skogar till den nya och ljugit om att er relation är slut innan den var det. Så det behöver inte alls vara som jag får uppfattningen av det du skriver att hon har "förfört" och lurat din man.
Hon visste att han var upptagen dom hade träffats för 2 år sen första gången men hon ville inte förstöra ett förhållande men den här gången gick det bra. ( om jag ska tro dom, dom kan ju ha träffats under tiden). Han hade en fet förlovningsring på sig.
Tyvärr har jag inte många kompisar. Jag går nånstans och pratar. Inte för att jag sörjer han. Isåfall att man saknar sitt liv som vi hade ihop. Men jag måste prata om min ensamhet som jag har svårt med och att mina barn inte bor hos mig på heltid.
Jag tror ju mest att det kommer att sluta med att barnen bor på heltid hos mig och varannanhelg hos pappa. Han kan ju inte vara så oansvarig så han inte hjälper till med en liten bebis. Tyvärr kommer mina barn bli lidande.
Det är hans nya som tjatar på han att han måste ta sina barn varannan vecka, det är väl för att hon har dåligt samvete mot vad hon gjort mot mina barn. Hoppas jag så hon har nån empati.
Jag har tjatat på barnen ända sen det tog slut att mamma och pappa älskar er även om vi bor på olika håll. För att dom inte ska tro att det är deras fel.
Det som är svårt är att jag vill ha kontroll jag vill hela tiden veta att mina barn har det bra och det vet jag inte när dom är hos han. Det är ju nåt jag måste lära mig tyvärr.
Det jag lider av är att jag har fått kämpa för att få barn och han har sen tagit hälften av deras uppväxt ifrån mig.
