Vill jobba men kroppen säger stop! Någon mer som vill klaga över att dom vill men inte kan....

Samma här... Vecka 26 och foglossning sen drygt 2 månader tillbaka. Första barnet. Blev idag sjukskriven i 2 veckor men sen får vi se vad som händer efter det. Är så sjukt trött på att inte ens kunna komma ut sängen utan att det gör ont.

Är det någon kiropraktor där du bor som jobbar med gravida? Om du inte har gått till någon så kan det faktiskt hjälpa att gå till en som kan knäcka upp lite låsningar, ge akupunktur och ev. hjälpa att dra ut spända muskler.

Inte kul att få ont varje gång man ändrar position, bara det att vända sig i sängen är ont och jobbigt. Måste hjålpa till att lyfta benet med armarna. tycker det är så komiskt alltihop. 

Det jag är orolig för är hur min läkare kommer att hantera detta och min chef. Usch och FY!!!!

Jag har fått tid hos en sjukgymnast nu som steg 1, så får vi ta det där ifrån.

Vet inte alls om dom har någon special inriktad kiropraktor här :/

Vad tror du din chef kommer säga?

Läkaren borde ju gå på kiropraktorns linje tycker man ju, men de kanske rent av kan kräva att du även måste gå till en sjukgymnast?

Det låter jobbigt att inte kunna så mycket som man vill!

Själv har jag motsatt problem... Jobbar på kontor och har inte alls ett betungande jobb rent fysiskt. Dock har jag jättesvårt att fokusera (sedan ungefär vecka 20). Det är som att jag har kolasås i hjärnan. 

Är i vecka 28 nu... ska jobba till vecka 38 är det tänkt. Suck! 

Starkt jobbat! Kommer det gå för dig tror du? Att jobba så pass länge menar jag.. :)

Med första barnet jobbade jag till två veckor innan BF. Sonen kom en vecka senare. Hade dock ett lugnare tempo på det jobbet jag hade då (inom forskning). Klurigare, men långsammare. 

Nu är arbetsbelastningen högre (kommunikationsavdelning) och jag börjar ångra mig att jag sagt till min chef att jag kan jobba så länge. Men det är bara att bita ihop. Kommer knappast kunna få havandeskapspenning för seg hjärna, haha. 

det är ju inte kul att vara seg i hjärnan....haha....har själv problem att komma ihåg saker...känns som ammetåke...vet inte vad det heter på svenska.. 

Den fysioterapeiuten som är specialiserad på gravida och bäckenproblem är själv sjukskriven...har vairt det hela denna graviditeten, så vet inte när hon kommer tillbaka. Sen är det många fysioterapeuter som inte vågar jobba med gravida pga. att dom inte har satt sig in i hur dom ska jobba med dom.
Jag tror att min läkare kommer att gå med på det, min kiropraktor sa att min läkare bara kunde ringa henne. min chef däremot kommer inte tycka att det är kul alls. känns som om jag lämnar massa och så är det ingen som kan ta över det.
usch... bara jobbigt att tänka på det faktiskt, får ont i kroppen av bara att tänka på det.

Fast vet du? Det är inte ditt ansvar! Jag förstår att mm känner en viss plikt gentemot jobbet men din chef får helt enkelt acceptera läget och lära upp någon annan.

Du behöver ta det lugnt och inte stressa, därmed också försöka koppla bort jobbet.

Som sagt, starkt jobbat!

Men skulle det inte funka får du trycka på en sjukskrivning, måste ju kunna finnas något att sjukskriva sig för även om man har ett ganska "lugnt" arbete...

Jag sa direkt till min chef att jag kommer söka graviditetspenning, har ett fysiskt slitsamt jobb så insåg direkt att det inte skulle funka. Önskar att jag kunde jobba längre än såhär men suck...

Jag har vart sjukskriven sen typ v 23 inte roligt alls men kroppen säger ifrån. Är nu i v 36+1 och längtar så tills den här bebin kommer ut och jag kan slippa all värk!

Man blir lätt knäpp av att vara hemma så länge och inte kunna göra så mycket då värken och tröttheten sätter stopp.

Har haft foglossning sen typ v 10 och stopp i en njure pga graviditeten sen v22. Mycket alvedon blir det!

Tycker dock att akupunktur hjälper mot foglossningen min barnmorska gör det på mig 1 gång i veckan ?

Arbetar också i förskola. Är i v. 29, och har varit sjukskriven för gravidarium hyperemesis sedan början av oktober. Kräks och mår illa konstant. Fruktansvärt!

I mitt fall var det en kollega som tyckte jag absolut skulle försöka bli sjukskriven. Så blev det också, en månad i taget. Efter nyår ansåg läkaren att risken var stor att det hela inte skulle gå över, så jag skulle nog komma att få dras med det resten av graviditeten. Märker fortfarande ingen skillnad, så det blir nog på det viset. Läkaren menade även att kroppen inte skulle klara av arbetet som krävs med barn i åldern 1-4, varav 9/18 var hyfsat nyinskolade 1-åringar. Blev så ledsen eftersom jag trivs jättebra på min arbetsplats, och vill verkligen jobba!

Chefen har tagit det bra (blev lite förvånad över det). Ringt och mailat emellanåt och menat att jag inte ska oroa mig. Kollegorna fixar det, har han sagt. Arbetskamraterna och föräldrarna har även de varit fantastiska. De förstår verkligen situationen, och är hur goa som helst.

Jag förstår absolut alla som tycker det är jobbigt att inte orka arbeta. Kände och känner ju själv så. Jag var så envis med att fortsätta arbeta trots att jag spydde på arbetsplatsen flera ggr/dag. Tillslut "tvingade" som sagt en kollega mig att söka upp läkare.

Det värsta är nog att man är ju inte sjuk....men kroppen taklar inte situationen man är i med både graviditet och jobb. Jag känner ett stort ansvar över min barngrupp som jag har, tror inte det är någon som tvivlar på min vilja, men jag är faktiskt inte den enda som är sjukskriven just nu.

Jag jobbar oxå på en förskola och ville så gärna jobba länge men som med er andra sa kroppen ifrån. Det gick inte vara aktiv och göra det man skulle och man kunde ju inte sitta i soffan och läsa sagor hela dagarna.

Jag fick graviditetspenning och är nu hemma. Psykiskt jättetrist men fysiskt jätteskönt.

Tänkte att nu när jag får vara hemma har jag tid att gå och ta en fika någon gång samt fixa allt inför bebins ankomst (städa allt, köpa det sista etc) men inte ens det går. Har ont, blir andfådd och det känns tungt (är i vecka 34). Gör en liten sak om dagen.

Ligger antingen i sängen eller soffan. Är så avundsjuk på dem som typ hjular till förlossningen och mått så bra under hela sin graviditet. Min graviditet har inte varit dans på rosor, krämporna byts ut. Alltid något.

Nu har jag sån hemsk hosta efter att ha drabbats av influensa A, (smittades 3 dagar innan jag skulle sluta på jobbet, legat inne) att jag kissar på mig. Hostar konstant, ont i magen, spricka i revbenet, huvudvärk, ingen sömn. Receptbelagd hostmedicin hjälper inte. Så nu går man med en "blöja" för säkerhetsskull.

Viljan finns men fysiken säger stopp.

Snart över.

Blev fulltids sjuksriven, en månad i taget. min läkare menade att jag nog inte kom till att bli bättre. Men har varit på besök idag på jobbet och så...imorgon har vi karneval, och mitt team har ansvar för samlingen. Ska innom imorgon också bara för att se.

Min chef tog det bra, bättre än förväntat. 

Mina dagar är mycket i soffan/ sängen , spesiellt efter kl 12, då är kroppen stort sett helt körd. bläääää.... någon bra serie folk vill rekomendera?