ni som är mammor och gjort abort- vilken metod förespråkar ni?

Har ju inget att jämföra med, har bara gjort medicinskt i v 8 och det efter två barn. Det kändes i alla fall hur enkelt som helst. Tog några värktabletter i förebyggande syfte innan och hade då mindre ont än vid vanlig mens. Blodigare var det såklart, men det avtog efter bara några timmar.

Jag har exakt samma erfarenhet, gjorde abort för två veckor sedan, jag kände bara som svag mensvärk men inget mer.

Tack för svar. Gjorde ni dem hemma eller på sjukhus? Och behöver man åka in igen för kontroll? Kolla så att aborten lyckades så att säga?

Kan man jobba som vanligt? Jag minns illamåndet. Dels pga graviditeten men också efter tabletterns. Cytocec.Är det efter slidtabletterna det börjar blöda?

Jag fick göra det på sjukhuset för jag var för långt gången för att få göra hemma, jag fick med mig en sticka som jag ska pinka på den 25e när jag vaknar, sedan ska dom ringa och fråga hur jag mår och vad testet visar.

Jag började blöda ungefär 5 min efter slidtabletterna och efter ungefär 2 timmar hade jag fått ut allt.

Man kan jobba på som vanligt förutom just den dagen.

Jag gjorde abort efter två barn. Det var medicinskt. Jag ville gärna göra den hemma, men det fanns inte ens med som alternativ i mitt landsting. Jag tvingades först till en inskrivning. Sedan återbesök för psykologsamtal - trots att jag verkligen visste att det skulle bli abort, och sedan ett TREDJE besök för att få göra själva aborten inne på kliniken. 900 spänn totalt för de tre besöken, varav två kändes totalt onödiga. Mina önskemål var inte vatten värda. Jag blir fortfarande irriterad över att jag tvingades ta upp både psykologtid och tid och plats på kliniken som någon annan nog hade behövt bättre. Jag hade mycket hellre tagit pillret och fått det hela avklarat i hemmets lugna vrå.

Jag fick göra det hemma. Ingen efterkontroll alls, jag fick med mig ett graviditetstest hem att göra efter två veckor. Om det fortfarande visade positivt eller jag upplevde några problem så sa de att jag skulle återkomma och då boka efterkontroll. Det behövdes inte. Jag hade alltså bara ett besök totalt och där gjorde de vul, gav mig första tabletten att äta på plats och gav mig ett kuvert med resten av pillren att ta hem.

Jag hade nog inte velat jobba själva abortdagen. Smärtmässigt hade det funkat, men det känns rätt ofräscht med allt blod som forsar ur en.

Jag gjorde en medicinsk abort hemma förra året, var då i vecka fem. Har ett barn sen innan. Blödde inte jättemycket och tyckte inte det gjorde jätteont heller, fast det tyckte jag visserligen inte om min tidigare förlossning heller. Blödde lite i någon vecka efter. De ringde från kvinnokliniken några gånger under dagen för att kolla läget. Efter fyra veckor skulle jag göra ett test och sen så hade jag telefontid med barnmorska.

Kunde du se när fostret kom ut så att du visste att det var ok? Hur lång tid tog själva utdrivandet? Fick du smärtstillande från kliniken eller bara ipren typ? Gjorde det ont första dagen och sedan inte mer? Mådde du illa?

För mig kändes det som ett "plopp", precis som när vattnet går vid förlossningen och jag kände hur det forsade ut blod och slem. Det syntes absolut inget synligt foster, däremot som små klumpar av levrat blod. Jag blödde ganska kraftigt i 3-4 timmar (blödde igenom en binda i halvtimmen typ) men sen avtog det plötsligt och var till och med mindre än de kraftigaste mensblödningsdagarna. Jag var lite orolig då att allt inte hade kommit ut, så barnmorskan i telefon rådde mig att ta de två extra aborttabletterna de skickar med ifall aborten inte startar på de första fyra. Men det hände inget mer, allt var klart.

Det gjorde inte alls ont efteråt och graviditetsillamåendet försvann verkligen på en gång det också.

Från kliniken fick jag med en rejäl uppsättning av två olika sorters "vanliga" smärtstillande men också morfintabletter att ta vid behov (behövdes ej).

Jag har gjort två kirurgiska aborter i v 8 har jag för mig. Första gången var jag 16 år gammal och funderade både en och två gånger om vi skulle behålla. Jag tog rätt beslut då jag själv var en stor bebis och fruktansvärt omogen. Grät som en bebis när första tabletten skulle tas då jag fick fruktansvärda värkar/sammandragningar (heter det ens så?). Sen in till sjukhuset för skrapning. Efter det var pojkvännen med på SVT 1 :D det handlade om pojkar/män som glöms bort när kvinnan gör abort då det enbart handlar om henne och hur hon mår före och efter en abort. Men pappan skjuts undan. Skit bra reportage faktiskt men jag vägrade vara med på tv :p jag var bara 16 år gammal och ville inte att folk skulle veta.

Andra aborten var också kirurgisk och jag hade inga problem alls med smärta eller så. Det gick bra och jag mådde bra efteråt.

Min kompis gjorde en medicinsk hemma och det gick bra till en början. Sen efter nån vecka fick hon hög feber och svåra smärtor så hon blev tvungen att åka in till sjukhuset och hon hade rester kvar och hade fått en infektion så hon blev inlagd och fick skrapa.

Jag såg inga klumpar, jag var lite orolig över att det skulle vara en misslyckad abort för barnmorskorna jag pratade med pratade hela tiden om att det skulle vara som klumpar. Jag blödde som vid en mens ungefär.

Ja, jag hade hört att det skulle vara klumpar stora som plommon ungefär, men det var det verkligen inte för mig.

Jag har två barn och har gjort två aborter efter dom. Första var medicinsk och jag valde att göra den på sjukhuset då jag var rädd för smärtan. Kändes som vanlig mensvärk. Fick åka hem och allt verkade okej. Sen började jag fundera på varför allt gått så lätt, ringde o fick en tid för koll. Och ja visst, det var fortf kvar rester av grav. Fick en tid för skrapning och det gick smidigt. Det blev alltså en väldigt långdragen process, tufft med två små hemma.

Vid andra tillfället valde jag direkt kirurgisk. Det gick jättebra rent tekniskt och gravillamåendet försvann direkt. Matt efter narkosen den dagen men sen som en lätt mens. Tog lång tid innan jg slutade testade positivt dock.

För mig har alltså kirurgisk varit bäst.

Jag har visserligen inga barn än, men gjorde en kirurgisk för 1,5 år sedan. Väldigt lätt och smidigt. Stoppade upp ett piller i fiffi på morgonen, men kände ingenting alls. Sen in på sjukhuset i sammanlagt 3 timmar. Hade inte ont och mådde inte dåligt. Värsta var yrseln när jag vaknade och såg att jag hade en nål i armen. Nålrädd haha.

Skulle aldrig vilja göra en medicinsk. Vill vara säker på att allt går rätt till, och den kirurgiska var trots allt väldigt lätt och behaglig.

Var i vecka 12-13.

Värt att tänka på där, appropå att det ska gå rätt till, är att det ändå är ett kirurgiskt ingrepp där man stoppar in ett instrument rakt in i livmodern. Det gör att risken för infektioner eller att något skadas i processen är större än vid en medicinsk abort som är ett framkallat missfall. Chansen är såklart extremt liten ändå, men det är aldrig ofarligt.

Jag genomgick en abort i januari. Vi har redan fyra barn och min man är steriliserad (trodde vi, tydligen kan en liten procent läka sig själ igen). Nu bor jag utomlands så vet inte om det skiljer mycket. Jag genomgick en kirurgisk abort i vecka 8 med sedation. Man får dropp i armen och sedan somnar man, du andas själv så du är inte nedsövd. Hela proceduren tog 10minuter, rekommenderar det om möjligheten finns. Kände inget alls.

Kirurgisk!!! Aldrig i livet att jag hade gjort medicinsk när det finns kirurgisk.