• Anonym (Intresserad)

    du som är kontaktperson/kontaktfamilj

    - hur är det?
    - vad är bra och vad är dåligt?
    - får man tacka nej till en individ pga personkemi?
    - hur väljes individen man är kontaktperson till ut?
    - vad finns det för krav på kontaktpersonen?
    - hur blev du kontaktperson?
    - kan man sluta vara det, och isf hur?

    Är intresserad av att anmäla intresse, men är lite nervös och orolig kring hur det fungerar.
    Tips och råd välkomnas!

  • Svar på tråden du som är kontaktperson/kontaktfamilj
  • Anonym (Anna)

    Min familj har varit både kontaktfamilj (varannan helg) och familjehem. Det är fantastiskt genom att man kan hjälpa ett/flera barn att få en dräglig uppväxt! Det blir som en del av familjen givetvis, men man ska aldrig glömma att dessa barn är ärrade för livet. De är ju ofta brister i föräldraskapet som står bakom bestulet om kontaktfamilj/familjehem. Vi hade ett barn med diagnos och ett väldigt sent utvecklat barn, det var såklart krävande. Barnens mamma ringde flera gånger om dagen eftersom hon trodde att vi var vänner på riktigt och hon ville låta barnen vara här mer och mer osv vilket tog på krafterna. Det var den enda nackdelen.

    Det går till som så att familj(eller person) matchas med barnet i behov av stöd. Man träffas och umgås en stund med barnet och dess familj, därefter ska bägge parter säga sitt huruvida man ska gå vidare! Så givetvis påverkar man det.

    I grund och botten grundar det sig på att man är en vettig person med sunda värderingar. Ett plus om man har någon sorts utbildning som styrker ens kompetens men även reell kompetens räknas.

    Vi ansökte via kommunens hemsida och blev tillkallade ett möte. Vi utreddes huruvida vi var lämpade eller ej. Kollar brottsregistret och skulder oss kronofogden. Sedan gick vi en kurs som hjälpte oss hantera situationen.

    Du slutar genom att säga upp dig från uppdraget som kommunen givit dig. Kommunen säger upp dig när behovet av kontaktperson inte längre är aktuellt.

  • Anonym (fam.hem)
    Anonym (Anna) skrev 2016-02-23 10:11:57 följande:

    Min familj har varit både kontaktfamilj (varannan helg) och familjehem. Det är fantastiskt genom att man kan hjälpa ett/flera barn att få en dräglig uppväxt! Det blir som en del av familjen givetvis, men man ska aldrig glömma att dessa barn är ärrade för livet. De är ju ofta brister i föräldraskapet som står bakom bestulet om kontaktfamilj/familjehem. Vi hade ett barn med diagnos och ett väldigt sent utvecklat barn, det var såklart krävande. Barnens mamma ringde flera gånger om dagen eftersom hon trodde att vi var vänner på riktigt och hon ville låta barnen vara här mer och mer osv vilket tog på krafterna. Det var den enda nackdelen.

    Det går till som så att familj(eller person) matchas med barnet i behov av stöd. Man träffas och umgås en stund med barnet och dess familj, därefter ska bägge parter säga sitt huruvida man ska gå vidare! Så givetvis påverkar man det.

    I grund och botten grundar det sig på att man är en vettig person med sunda värderingar. Ett plus om man har någon sorts utbildning som styrker ens kompetens men även reell kompetens räknas.

    Vi ansökte via kommunens hemsida och blev tillkallade ett möte. Vi utreddes huruvida vi var lämpade eller ej. Kollar brottsregistret och skulder oss kronofogden. Sedan gick vi en kurs som hjälpte oss hantera situationen.

    Du slutar genom att säga upp dig från uppdraget som kommunen givit dig. Kommunen säger upp dig när behovet av kontaktperson inte längre är aktuellt.


    Nu är ju inte alla barn "ärrade för livet", finns många placerade barn som inte haft några problem alls och som har det mycket bra/bättre i sitt riktiga HEM än de får det i famijlehemmet. Men dessa stackars barn talas det tyst om tyvärr.
Svar på tråden du som är kontaktperson/kontaktfamilj