Min man har gjort vår son till en man.
För att göra det förståeligt så sätter jag ett påhittat efternamn på min man. Låt oss säga stt han heter "Berg" i efternamn.
Jag och min man fick för 14 år sedan en son. När pojken kom till världen blev min man väldigt glad. "En pojke!!!!" skrek han när pojken kom ut. Jag tror han blev överglad att det just var en pojke. "Jag ska lära dig att bli en riktig soldat min son" var det han sa när min man tog honom i sin famn.
Åren har gott pch min man har varit väldigt noga med uppfostrad av vår son. Vi har även två döttrar, men det känns som att hans hårda fokus är att uppfostra vår son rätt. Han vill göra vår son till en riktig "Berg" och lära honom nyttiga saker i livet. Vår son hyser oerhört stor respekt till sin pappa. Han kallar inte ens honom för pappa, utan han säger "far". Vår son har blivit väldigt manlig, han vet vad som är manligt och vad som är kvinnligt. Det känns som att min son kommer från 1800-talet.
Jag vet inte, men något känns inte rätt. Jag vill exempelvis att min son ska veta att homosexuella är okej, att han får bli homosexuell om han vill, att han får gilla rosa färg, att han får dansa balett om han vill osv. Jag vill att han ska se livet mer ur ett feministiskt perspektiv.
Eller jag vet inte, överdriver jag?