Vågar inte ta kontakt med killar

Har vissa tjejer en naturlig egenskap som gör att dom lätt kan ta kontakt med killar? Kan vissa tjej avundas den egenskapen. Eller är det bara coolt

Hej!

Kul att du börjar tänka annorlunda, är själv en lugn, snygg  och snäll kille som är rätt trött på att ta initiativ hela tiden. Snart blir jag bara en kall robot och ser numera skrivandet till tjejer som jobbansökan i princip.

Detta inte för att jag vill vara känslokall, utan mer för att verkligheten helt enkelt ser ut som den gör, där vi killar måste göra massutskick medan ni tjejer bara kan välja och vraka.

Skulle fler tjejer ta inititativ tror jag både tjejer och killar skulle vinna i längden. Vi vill också känna oss utvalda.

Fast ni måste sluta tro att ALLA kvinnor kan välja och vraka. TS skriver ju själv att det inte händer så ofta. Tror aldrig det har hänt mig i verkliga livet och fick verkligen inte så många meddelanden på dejtingsajter heller. Ofta inte några.

Jag är en tjej som är van vid att killar tar kontakt med mig. Det har väl inte hänt så ofta det heller, men de gånger de har hänt så har det aldrig varit jag som tagit första kontakten. Men nu är det så att jag själv är intresserad av att lära mig att ta första steget istället för att spendera resten av livet som en panelhöna som bara väntar på att bli utvald. Jag vill välja själv. Jag vill åtminstone kunna få modet att gå fram till någon kille jag är attraherad av och visa det istället för att hoppas att han skall se mig och att han skall agera.

Men jag är väldigt blyg och nervös. Jag har ingen aning om vad jag skall säga, göra eller agera. Det blir ett nervöst "Hej!" eller ett krystat "Hur är läget?" som svar på det får jag ett hej tillbaks och ett det är bra, själv då? På det svarar jag bra men så blir det inget mer. Antagligen blir jag röd som en tomat i ansiktet och det ser ut som jag håller på att börja gråta.

Det finns en speciell kille på gymmet jag är väldigt intresserad av. Jag vet egentligen inget om honom, annat än att jag har hört att han är singel, vad han heter och att han ser bra ut. Vi kan prata litegrann när vi ät på gymmet samtidigt men det är väldigt ytligt. Han verkar artig, lugn och snäll och av någon anledning räcker det till att jag har byggt upp en hel fantasivärld i skallen om hur fin han är.

Han måste tro att jag är helskum då jag beter mig så stelt och konstigt. Jag tror även att han är åtminstone lite intresserad av mig då han tittar mycket fast ganska diskret. Inget stirrande eller så, men jag märker liksom hur han ofta tittar uppskattande på min figur.

Men jag vågar inte göra något. hur gör man? "Hej vill du ta en fika med mig efter träningen?" det skulle låta helknäppt, och jag vet inte hur jag skall göra. Dessutom om han skulle säga ja så hade jag vart jättenervös och gjort ett dåligt intryck. Jag har svårt att vara social och slappna av med folk jag inte känner väldigt väl. Jag har social fobi, och är väldigt introvert, inte så att jag mår dåligt av att vara bland folk, men när jag måste prata med folk jag inte känner är det jättejobbigt. 

Ni behöver inte fika om du tycker det är jobbigt. I nuläget ska vi ju tom hålla social distans . Om ni ses kan ni hitta på nåt annat som att ses utomhus.  Du kan lämna en lapp till honom där du skriver: vill du fika och ditt namn och nummer. Då är det upp till honom om han vill höra av sig du vet trots allt inte ens om han är singel.

Tror du att kvinnor får mer meddelanden på dejsajter och att män raggar mer på er iRL, än tvärtom?

Jag fick många bra tips, tusen tack! Ja fantasiföreställningar skulle jag vinna ett VM i om det fanns som sport. Jag kan måla upp väldigt detaljrikt om en kille, hur fin han är, hur perfekt, hans personlighet, hur han ser ut naken osv. efter att han har vart artig och sagt "-hej". Bara ett leende från en kille kan jag tolka in hur mycket som helst i. Men det blir inte så pinsamt då jag aldrig vågar ta kontakt utöver ett stelt "-Hej!" ändå.Men det är så svårt. Jag blir som helt blockerad jag kan säga helskumma saker och låta helt knäpp. Varför måste allt vara så svårt? Jag skulle vilja kunna säga såhär: "-Jag tycker du är jättesöt. Jag vill lära känna dig"" och han skulle svara "-Jag älskar dig redan!" kyssa mig och jag skulle tappa all nervositet och bara kunna visa hur fantastisk jag är. Men jag tror att jag hade blivit rent fysiskt sjuk av att ens försöka. Det hade blivit "-Jag tycker du är jättesöt...", sedan hade jag kräkts på hans skor eller svimmat.

Vet inte hur gammal du är men när vi blir äldre brukar vi växa ifrån såna fantasiföreställningar. Inget fel i att fantisera och drömma, tvärtom det är nyttigt så länge vi inte missar verkligheten.
Det är ingen fara med att vara blyg det finns en del killar och män som föredrar blyga tjejer. Alla killar vill inte ha framfusiga tjejer.  Finns tjejer som föredrar blyga killar också. Med tiden brukar vi bli tryggare i oss själva och vågar vara mer framåt. Ingen brådska med nåt var bara dig själv så går det bra.

Jag är en tjej som är van vid att killar tar kontakt med mig. Det har väl inte hänt så ofta det heller, men de gånger de har hänt så har det aldrig varit jag som tagit första kontakten. Men nu är det så att jag själv är intresserad av att lära mig att ta första steget istället för att spendera resten av livet som en panelhöna som bara väntar på att bli utvald. Jag vill välja själv. 

Säkert. Sen är det nog vanligare att tjejer är vana att killarna tar kontakt, så då behöver inte tjejerna.
Som min syster.
Hon vågar inte heller ta kontakt med killar. Det behöver hon inte.

Hej!

Kul att du börjar tänka annorlunda, är själv en lugn, snygg  och snäll kille som är rätt trött på att ta initiativ hela tiden. Snart blir jag bara en kall robot och ser numera skrivandet till tjejer som jobbansökan i princip.

Detta inte för att jag vill vara känslokall, utan mer för att verkligheten helt enkelt ser ut som den gör, där vi killar måste göra massutskick medan ni tjejer bara kan välja och vraka.

Skulle fler tjejer ta inititativ tror jag både tjejer och killar skulle vinna i längden. Vi vill också känna oss utvalda.

Jag är en tjej som är van vid att killar tar kontakt med mig. Det har väl inte hänt så ofta det heller, men de gånger de har hänt så har det aldrig varit jag som tagit första kontakten. Men nu är det så att jag själv är intresserad av att lära mig att ta första steget istället för att spendera resten av livet som en panelhöna som bara väntar på att bli utvald. Jag vill välja själv. Jag vill åtminstone kunna få modet att gå fram till någon kille jag är attraherad av och visa det istället för att hoppas att han skall se mig och att han skall agera.

Men jag är väldigt blyg och nervös.