Gravid vid 42 års ålder. Behålla eller ta bort?

Åh vad härligt ????jag fick barn vid 21 och vid 40 och fyller nu 43 och funderar på en liten till????så fantastiskt att få barn när man är äldre, man är klokare och man håller sig ung längre ????

GRATTIS! har inte läst hela tråden, men mitt råd är BEHÅLL:)

Jag blev gravid helt oplanerat vid 40 års ålder och har idag en gobulle på 7 månader.....som är så söt och go att jag nästan döööör av lycka:)

Åldern ser jag inte som ett problem alls, vi skaffar barn mycket senare nu än vad som kanske var vanlig förr.. Och klart man är orolig, själv skulle jag precis fylla 35 år nör vår lille skrutt kom och jag känner mig inte gammal alls;) Vi planerar fler barn dom kommande åren om allt går som vi vill:)
Var väldigt nervös under graviditeten men gjorde ett KUB-ultraljud som gjorde att vi lugnade ner oss lite, men allt gick över förväntan, hela graviditeten trots all oro!

Lycka till med vilket beslut ni än tar, åldern är bara en siffra;)

De är antagligen sista chansen? Ta den och njut :) hemskt mycket grattis!

Om ni vill ha barn så tycker jag absolut du ska behålla det. Jag bor i Stockholm och det är ingen som skulle reagera på man som 42-åring skaffar barn. Det jag menar med det är att ert barn, om ni väljer att behålla det, kommer att ha kompisar med jämgamla föräldrar. Så jag tycker det är din knopp och kropp som ska leda dig här. Inte en siffra i ett pass.

Hur känner du för ett barn? Hur mår du rent psykiskt och fysiskt. Och förresten tänk alla "gubbar" som fått barn i 50-60-årsåldern. Är du orolig för ev. fosterskador så finns ju alltid möjligheten att göra fostervattensprov eller moderkaksprov, eller det riskfria (men inte riktigt lika tillbörlitliga) Nipt-testet.

Att ha barn är fantastiskt, men det är bara du som kan känna efter om du är redo för det.

Lycka till med beslutet!

Behåll - om du vill. Förr i tiden fick "folk" barn som äldre. Känns som allt fikus ligger idag på att skaffa barn ung och samtidigt plugga och göra karriär... Fokusera på dig, och din mans känslor och tankar. Och även om du känner dig äldre (och kan dö ifrån barnet), så finns ju två syskon!

42 är ingen jätteålder biologiskt sett. Visst ökar risken för ohälsa med åldern men genomsnittlig ålder för en kvinna är en bit över åttio; för att dö ifrån ett minderårigt barn i ålderskrämpor ska man få det i sjuttioårsåldern. Risken för Downs syndrom (eller för spontan abort för den delen) är statistiskt högre än för trettioåringen; kan du ändå tänka dig abort finns ju möjligheten med sannolikhetstestning (KUB) eller moderkaks-/fostervattensprov för just detta (viss ökad missfallsrisk vid de senare så det är ju en avvägning att göra). Själv gjorde jag KUB när jag fick mitt yngre barn vid 40 men övervägde inte de invasiva proverna. Å andra sidan beräknades en försumbar risk vid KUB.
Jag tänkte inte ens i de banorna du gör. Å andra sidan var min mormor 43 när min mamma föddes och levde till nittio och mitt perspektiv är väl påverkat av det. Dessutom är det vanligt där jag bor att få barn efter fyrtio.

Något högre hälsorisker finns på befolkningsnivå för 40+ precis som det finns för dem som får barn under 20, men så väldigt mycket högre är de inte. Tycker du bör ställa dig samma frågor inför barn som om du varit tio eller tjugo år yngre. Vill jag ha barn? Är jag beredd att ta de olägenheter barn innebär? Vill du ha ett bekvämt status quo kanske barn inte är idealiskt. Själv hade jag inte övervägt abort i den sits du beskriver men det är ju som du skriver dit/ert eget val.

Grattis! Fick nyss mitt fjärde barn vid 45 år fyllda. Trean var också en överraskningsbebis och kom när jag tänkte att jag absolut var färdig med barn (hade redan två underbara som började bli självgående). Idag är jag så tacksam för överraskningen. 

Kör på, säger jag! När man är lite äldre njuter man på ett helt annat sätt av bebistiden, klyschigt men sant. Inte lika mycket annat som pockar på plus att man inser att livet är ändligt och att inget känns viktigare än att snusa på en mjölkskorvig liten panna.

Lycka till!

Vi lever verkligen i olika världar! I mitt gäng har alla fått barn när de varit närmre eller över 40 år.  Så inga barnbarn på gång här inte :)

Vissa har gjort moderkaksprov eller fostervatten prov andra det nya Nipt testet (för att inte riskera missfall osv).

Själv fick jag mitt första barn som 38 åring och mitt andra som 40 åring. Nu är jag en ganska så trött 41 årig småbarnsmamma, och jag kan säga att jag är så glad att jag gjort det här nu och inte för 20 år sen. Jag känner inte att jag har missat någonting. Och nu i efterhand känns alla de där lediga dagarna i soffan med en hel säsong av någon tv-serie som ganska tomma. (Även om en sovmorgon eller två inte hade suttit helt fel.. haha!)
Efter att vi har fått våra små har vi rest både långresor och kortare week-ends. (Hittills har vi alltid haft med oss barnen för att de varit så små) Vi har mer middagar hemma än på krogen nuförtiden, men eftersom hela vårt umgånge har småbarn så ses vi helt enkelt hemma hos varandra.

Om du bestämmer dig för att bli mamma så säger jag det som du såklart redan vet. Du kommer aldrig någonsin att ångra dig.
Jag har gjort väldigt mycket kul i mitt liv, men det här slår allt. :)

Jag tror att jag fick första barn då snittet ligger, men jag upplever att jag är yngst mamma i föräldragrupp, förskolan, skolan. De flesta verkar helt enkelt fått sina barn runt 40 års åldern. Bor i en större stad men trodde ändå att de flesta andra föräldrar med jämngamla barn skulle vara i min ålder.

Försöker bara säga att skulle du bo här skulle det inte vara någon som reagerade över åldern.

Lycka till och grattis!

Grattis!

Jag hade absolut behållit, du är knappast ensam att få barn i den åldern idag.

Grattis!

Självklart kan du behålla barnet! Jag var själv 41 år när jag fick mina yngsta barn ( tvillingar) , de var inte mina första barn dock. Men jag har många väninnor som skaffat barn som 40 åringar av olika skäl.
Och ja det finns risker...
Min syssling var 23 år när hon fick ett barn med Downs
En granne som var 27 år förlorade sin bebis när hon var bara 8 månader i någon otroligt ovanlig kromosom sjukdom 
En annan förlorade sin tonåring osv.
Min poäng... det finns risker överallt igenom hela livet. Du riskerar också att bli galet hjälplöst förälskad i ett nytt liv; ert barn.

Du kommer få bra svar och stöd från MVC och en sak till, du kommer inte vara den enda äldre föräldern i barnets liv, skola och omgivning.
Det är absolut inte så ovanligt som många verkar tror...och det var inte ens ovanligt när vi på 60 talet var små. Min kompis mamma var 43 år när han föddes år 1964 .
PM;a mig gärna om du vill fråga frågor utanför tråden :)

En kompis till mig var nästan i exakt samma situation. Hon hade precis fyllt 40 år, hennes man hade tre tonåringar sedan tidigare. Hon valde att behålla och deras son är 10 år idag. De ångrar inte det för en sekund. Sonen mår bra och är helt frisk. Men han låg fel så han förlöstes med kejsarsnitt, jag vet inte om det har med min kompis ålder att göra.

Jag tror inte riskerna är så stora, vi har bra sjukvård i Sverige. Vill du ha barnet tycker jag absolut att du ska behålla det, du kommer ångra dig annars. Det här är trots allt sista chansen.

Min granne fick tvillingar vid 46 år, helt friska och allt fungerade bra. Klart du kan få barn vid 42. Kusinen var 43 och fick barn, gick bra även där.

Hej Anonym(helt overkligt)
Läste tråden från 2016 och undrar ju förstås hur det blev för er. Är själv 42 år och tidigt gravid och i valet och kvalet hur Vi ska göra.