Matteo1

Äldre 7 Mar 23:28

34 svar

Hur allvarligt ser ni på detta?

För att göra en historia så kort som möjlig så kan jag väl berätta att jag och exet hade varit tillsammans i ca 15 år när detta inträffade.

En gång tidigare hade jag luktat alkohol när jag hämtat min son på dagis. Han var då 2år. Jag hade inte druckit samma dag. Jag hade druckit kvällen innan. Inte borstat tänderna när jag vaknat sent på eftermiddagen och åkte och hämta honom på dagis. Jag var bakis men inte berusad.

Den andra gången det hände så hämtade jag grabben. Tog grabben ut i en fin maj dag och drack två bärs med honom på gräsmattan. Exet ringer eftersom vi bodde särbo vid den här tidpunkten att han måste infinna sig hemma och käka. Nu kommer kruxet. Vi bor gångavstånd från varandra. En t-bane hållplats mellan oss. Men jag går upp till bilen och sätter ungen i bilen och kör ner till hennes bostad på två starköl(50cl, 5,3%).

När jag kommer hem till henne så frågar hon mig om jag druckit. Jag erkänner för henne att det har jag gjort. Tar den tredje starkölen jag har i fick och sätter mig ner i hennes soffa. Hon börjar skrika åt mig att dra därifrån och jag lackar och skriker att man minsan ska ta och nacka den här jävla ungen och henne. Satte på mig skorna och stack därifrån.

Hade ångest som fan för jag visste att jag strulat till det ordentligt. Hörde av mig på morgonen följande dag till henne. Fick inge svar förrens några dagar senare då hon satt på skyddat boende. Sedans dess var har vi varit separerade efter 15 års förhållande. I sommar är det två år nu.

Jag vet att jag betett mig som ett jävla ansvarlöst svin så det behöver ni inte nämna. Jag vill bara veta eller ska vi säga vilken grad ni ser på detta fall hur allvarligt det är?

Matteo1

Äldre 8 Mar 22:33

#21

Jag träffar min son varannan helg. Och bara hemma hos mina föräldrar eftersom jag inte får vara med honom själv som ni förstått.

Det kändes ok när man söp och droga mycket men inte nu när man skärt ner på drickan och slutat knarka. Nu känns det för knappt.

Naturligtvis vet jag att exet behöver mycket tid på sig att se att jag sköter mig och är stabil för att det ske en förändring. Det kan ju röra sig om ett bra tag.

Jag är bipolär och har haft problem med min psykiska hälsa tidigare men är nu stabil. Ha

Matteo1

Äldre 8 Mar 22:44

#22

Jag har en kontakt person på den avdelning som skriver ut min medicin. Men jag går inte i terapi för mitt missbruk. Jag känner mig stark och motiverad att inte knarka mer med tanke på grabben så något återfall kommer jag inte få ifråga om droger.

Men den stora boven är alkoholen som jag erkänner att jag är svag för. Kanske borde man söka någon form av terapi, vård för den.

Mammamedmera

Äldre 9 Mar 12:26

#23

Matteo1 skrev 2016-03-08 22:44:43 följande:

Jag har en kontakt person på den avdelning som skriver ut min medicin. Men jag går inte i terapi för mitt missbruk. Jag känner mig stark och motiverad att inte knarka mer med tanke på grabben så något återfall kommer jag inte få ifråga om droger.

Men den stora boven är alkoholen som jag erkänner att jag är svag för. Kanske borde man söka någon form av terapi, vård för den.

Ja, du bör absolut söka hjälp för alkoholmissbruket också!

Fiona M

Äldre 9 Mar 12:35

#24

Får du hjälp med din psykiska hälsa då?
Och varför söker du inte hjälp för alkoholproblemen också?

Mickan76

Äldre 9 Mar 16:46

#25

Oerhört allvarligt.

Matteo1

Äldre 9 Mar 16:57

#26

Fiona M skrev 2016-03-09 12:35:09 följande:

Får du hjälp med din psykiska hälsa då?
Och varför söker du inte hjälp för alkoholproblemen också?

Jag får hjälp med min psykiska hälsa och är nöjd med den medicineringen jag får idag. Men det har varit en lång väg att vandra.

Alkoholen har jag kontroll på just nu men det kan svänga rätt vad det är. Det är verkligen min akilléshäl. Har ni några förslag på bra ställen man kan vända sig till? Jag vill inte vända mig till anonyma alkoholister eftersom det verkar mer vara som en sorts sekt av något slag men det kanske bara är något jag fått för mig.

mammalovis

Äldre 9 Mar 19:34

#27

Matteo1 skrev 2016-03-07 23:44:18 följande:

Jag ångrar mig naturligtvis med hela mitt hjärta. Detta hände för två år sedan och man har väl lärt sig att hata sig själv mer och mer.

Jag är lite liberal av mig. Har strulat lite hit och dit genom åren men jag har aldrig varit kriminell. Men lite av en strulputte. Men man lär sig av misstagen och jag uppskattar svaren eftersom jag aldrig riktigt fått begrepp på hur allvarligt detta handlande var utan bra utifrån mig själv och exet.

Så skriv vad ni känner om detta handlande bara. Det får mig att utvecklas som människa och att inte göra sådana här dumma handlingar igen. Jag är inget barn. Jag är 38 år idag men har alltid varit lite av en vilding.

Jag har en bra relation med min son idag men skulle vilja träffa honom lite oftare. Och jag vet att ni skriver att jag ska vara glad som får träffa honom något alls. Men jag har faktiskt ändrat mig och jag skulle väl inte kalla det mognat men tagit lärdom av mina misstag.

Jag hoppas att du vet att ordet kriminell betyder "som gör olagliga handlingar". Så med tanke på din liberala syn är det lagligt att köra bil med två starköl i kroppen när det var gångavstånd eller du kunde tagit tunnelbanan en station? Det var ju inte precis en nödsituation, även om det inte vore lagligt då heller.

Nä, för mig hade du bränt dina broar och jag hade krävt skyddat umgänge med tanke på dina alkoholproblem, missbruk av narkotika och bipolära sjukdom som gör att du känns som en krutdurk som när som helst kan smälla. Du har visat att ditt omdöme brister i förhållande till ditt barn.

Sedan är det jättebra att du har skärpt till dig och förstått dina felhandlingar, men just att suget efter alkohol kvarstår gör ju att du inte är tillförlitlig. Det räcker ju med att du börjar känna dig för frisk, slutar ta dina tabletter och helt plötsligt får ett nytt skov. Så visst är det möjligt att umgänget kan utökas, men att ta bort skyddet för barnet/din säkerhet att inte göra fel är ju mycket dumt. Jag antar att dina föräldrar inte övervakar varje sekund.

Jag har levt med min dotters pappa som har ändrat sin medicinering på eget bevåg, dels minskat eller plockat bort helt när han börjat känna sig frisk eller pengarna inte räckt att hämta ut ny medicin. Det har lett till ett flertal katastrofer då jag fått sticka direkt (även från jobb) för att hämta min dotter när han fått panikångestattacker och ska skära sig mm. Både han och dottern har skrikit som stuckna grisar. Då soc vägrade att kräva ut nya journaler så vet jag inte om att farmors kommentar om att han är bipolär stämmer, men det skulle inte förvåna mig, då han går både uppåt och neråt. Nu är det ju lättare då hon är 5 år och kan berätta mer samt att jag tror att han varit stabilare. Sedan blir ju konflikterna färre när värsta trotsåldern är över.

Jag hoppas att du även frivilligt valt att ha alkolås på bilen. Det fick en tidigare pojkvän ha efter att han krockat rattfull i kombination med obligatoriska aa-möten, provtagning mm. Det som hände blev hans räddning. Hur han mår idag 10-15 år senare vet jag inte. Jag hade inte ens en susning om att han drack då han var jätterestriktiv med alkohol, så jag var totallurad.

Tom Araya

Äldre 9 Mar 21:13

#28

Jag ser väldigt allvarligt på det du gjorde och det är kombinationen av allt ihop som främst gör det graverande fast enbart det att du körde med alkohol i blodet och barn i bilen i sig är allvarligt.

Matteo1

Äldre 12 Mar 13:38

#29

mammalovis skrev 2016-03-09 19:34:42 följande:

Jag hoppas att du vet att ordet kriminell betyder "som gör olagliga handlingar". Så med tanke på din liberala syn är det lagligt att köra bil med två starköl i kroppen när det var gångavstånd eller du kunde tagit tunnelbanan en station? Det var ju inte precis en nödsituation, även om det inte vore lagligt då heller.

Nä, för mig hade du bränt dina broar och jag hade krävt skyddat umgänge med tanke på dina alkoholproblem, missbruk av narkotika och bipolära sjukdom som gör att du känns som en krutdurk som när som helst kan smälla. Du har visat att ditt omdöme brister i förhållande till ditt barn.

Sedan är det jättebra att du har skärpt till dig och förstått dina felhandlingar, men just att suget efter alkohol kvarstår gör ju att du inte är tillförlitlig. Det räcker ju med att du börjar känna dig för frisk, slutar ta dina tabletter och helt plötsligt får ett nytt skov. Så visst är det möjligt att umgänget kan utökas, men att ta bort skyddet för barnet/din säkerhet att inte göra fel är ju mycket dumt. Jag antar att dina föräldrar inte övervakar varje sekund.

Jag har levt med min dotters pappa som har ändrat sin medicinering på eget bevåg, dels minskat eller plockat bort helt när han börjat känna sig frisk eller pengarna inte räckt att hämta ut ny medicin. Det har lett till ett flertal katastrofer då jag fått sticka direkt (även från jobb) för att hämta min dotter när han fått panikångestattacker och ska skära sig mm. Både han och dottern har skrikit som stuckna grisar. Då soc vägrade att kräva ut nya journaler så vet jag inte om att farmors kommentar om att han är bipolär stämmer, men det skulle inte förvåna mig, då han går både uppåt och neråt. Nu är det ju lättare då hon är 5 år och kan berätta mer samt att jag tror att han varit stabilare. Sedan blir ju konflikterna färre när värsta trotsåldern är över.

Jag hoppas att du även frivilligt valt att ha alkolås på bilen. Det fick en tidigare pojkvän ha efter att han krockat rattfull i kombination med obligatoriska aa-möten, provtagning mm. Det som hände blev hans räddning. Hur han mår idag 10-15 år senare vet jag inte. Jag hade inte ens en susning om att han drack då han var jätterestriktiv med alkohol, så jag var totallurad.

Du mammalovis ska ta och lära dig att behandla alla fall på samma sätt som din pappskalle till ex pojkvän som missköter sin medicin.

Jag sköter min medicin till punkt och bricka och är så gott som frisk idag ifråga om min bipolära sjukdom och naturligtvis bidrar en hel del till denna positiva utveckling att jag funnit en bra medicinering som passar mig.

Grabben är idag 3,8. Han fyller 4 i juli. När tycker ni att umgänget ska öka om allt går som planerat. När skulle jag få börja träffa honom oftare än varannan månad hemma hos mina föräldrar.

Alltså vad anser ni är en lämplig tid?

Matteo1

Äldre 12 Mar 13:40

#30

Att inte behandla alla fall lika som ditt eget menar jag naturligtvis angående bullmamman mammalovis.

Matteo1

Äldre 12 Mar 13:56

#31

Jag var lite fumlig när jag skrev inlägget ovan.

Jag träffar honom naturligtvis varannan helg och inte varannan månad och bara hemma hos mina föräldrar.

K med lilla E

Äldre 12 Mar 17:58

#32

Matteo1 skrev 2016-03-12 13:56:45 följande:

Jag var lite fumlig när jag skrev inlägget ovan.

Jag träffar honom naturligtvis varannan helg och inte varannan månad och bara hemma hos mina föräldrar.

Eller full?

Matteo1

Äldre 13 Mar 13:08

#33

K med lilla E skrev 2016-03-12 17:58:32 följande:

Eller full?

Törstig eller, Grogghagga!

tikki masala

Äldre 30 Apr 14:33

#34

Matteo1 skrev 2016-03-07 23:28:33 följande:

För att göra en historia så kort som möjlig så kan jag väl berätta att jag och exet hade varit tillsammans i ca 15 år när detta inträffade.

En gång tidigare hade jag luktat alkohol när jag hämtat min son på dagis. Han var då 2år. Jag hade inte druckit samma dag. Jag hade druckit kvällen innan. Inte borstat tänderna när jag vaknat sent på eftermiddagen och åkte och hämta honom på dagis. Jag var bakis men inte berusad.

Den andra gången det hände så hämtade jag grabben. Tog grabben ut i en fin maj dag och drack två bärs med honom på gräsmattan. Exet ringer eftersom vi bodde särbo vid den här tidpunkten att han måste infinna sig hemma och käka. Nu kommer kruxet. Vi bor gångavstånd från varandra. En t-bane hållplats mellan oss. Men jag går upp till bilen och sätter ungen i bilen och kör ner till hennes bostad på två starköl(50cl, 5,3%).

När jag kommer hem till henne så frågar hon mig om jag druckit. Jag erkänner för henne att det har jag gjort. Tar den tredje starkölen jag har i fick och sätter mig ner i hennes soffa. Hon börjar skrika åt mig att dra därifrån och jag lackar och skriker att man minsan ska ta och nacka den här jävla ungen och henne. Satte på mig skorna och stack därifrån.

Hade ångest som fan för jag visste att jag strulat till det ordentligt. Hörde av mig på morgonen följande dag till henne. Fick inge svar förrens några dagar senare då hon satt på skyddat boende. Sedans dess var har vi varit separerade efter 15 års förhållande. I sommar är det två år nu.

Jag vet att jag betett mig som ett jävla ansvarlöst svin så det behöver ni inte nämna. Jag vill bara veta eller ska vi säga vilken grad ni ser på detta fall hur allvarligt det är?

Personligen skulle jag tagit det väldigt allvarligt! För det första så sätter man sig inte i bilen och kör efter att man druckit två starköl för det andra så måste man ta med sig en starköl i fickan? för att dricka hos särbon?
För det tredje att hota ens barn och särbo till livet är ju absolut inte populärt och gravt allvarligt!

Hur allvarligt ser ni på detta?

INNEHÅLL