Gravid och vill inte vara i närheten av sambon alls..stöd önskas!
Hej på er!
Jag är gravid i v 9 med första barnet. Jag och min sambo har inte varit tillsammans särskilt länge, men graviditeten var planerad och efterlängtad. Fortfarande är det lite svårt att förstå att ett litet liv faktiskt växer där inne, och de senaste två veckorna har jag börjat må riktigt dåligt..kraftigt illamående och dödstrött mest hela tiden. Utöver detta känner jag mig lite låg/deppig och har andra "krämpor" sedan tidigare som blivit värre nu.
Men, till det som känns allra mest jobbigt...jag vill inte överhuvudtaget vara i närheten av min sambo! Jag vill mest vara ensam hemma och är fruktansvärt irriterad på allting han gör eller inte gör, stör mig på hans närvaro och gud förbjude om han försöker "klänga" på mig! Jag blir äcklad av hans lukt och tycker mest det känns som att han "kladdar" på mig när han bara försöker vara ömsint och kramas eller gosa. Jag går också och har riktig ångest över om han verkligen är mannen jag vill ha barn med..alla kärlekskänslor är som bortblåsta och jag ser bara hans fel och brister och vilka problem dessa kommer att bli när bebisen har kommit, de blinkar som röda lyktor rakt i ansiktet på mig mest hela tiden
Att ha sex är inte ens att tänka på, lusten finns av förklarliga skäl (+ underlivssmärtor) inte överhuvudtaget och han har inte ens försökt utan respekterar detta..men ändå går jag och oroar mig över det, tänker att jag "borde" ställa upp osv, fastän jag blir vansinnig på mig själv att jag ens tänker så..är gravid med vårt gemensamma barn och mår inte alls bra någonstans, förstår inte ens varför jag skulle ha skuldkänslor för att han inte får sex!
Suck, väldigt långt inlägg..behövde nog mest ventilera mig och fråga om någon känner igen sig? Lider verkligen av detta och är rädd för hur det ska påverka relationen..och rädd för mig själv också som känner såhär, det är fruktansvärt. Om nu någon ens har orkat läsa skulle jag bli såå glad för era erfarenheter och tankar!