Överreagerar jag på dotterns förskola?!
Jag har en dotter på snart 4 år som för ca 1 år sen bytte från lilla avdelningen till den stora, trots att personalen ansåg att hon inte var redo då hon mått väldigt dåligt på dagis (var tal på att koppla in psykolog, men tillslut så kom hon ur det tack vare den underbara personalen!) Men eftersom det inte fanns plats så fick hon helt enkelt flytta över ändå. Gamla personalen ansåg dock att hon lite lätt skulle skolas in så hon inte skulle börja må dåligt igen. Det tyckte inte den nya personalen för "man gör inte så på stora avdelningen". Jag valde dock att vara med henne på dagis dom första dagarna ändå och det gick bra, hon trivdes osv. Sen dess har det vacklat mkt fram och tillbaka. Vissa dagar är hon skitglad att gå till dagis men hon har fler dagar där hon är nervös, orolig och fruktansvärt ledsen, redan hemma för hon vill inte vara på dagis. Även på dagis har hon blivit ledsen, och man har fått lämna ifrån sig ett gråtande barn. Jag har börjat fråga henne mer och mer (då hon även är lite äldre nu) om varför hon inte vill osv och det hon säger är att dom andra barnen slåss och tar hennes saker och att då brukar hon skrika och en fröken kommer. Positivt att dom hör men negativt om dom inte har ett extra öga på dom som slåss. Min dotter är inte heller någon "vilding" utan leker ofta själv, andra barn får söka upp henne då min dotter tar ingen social kontakt utan vuxens hjälp, rätt så försiktig tjej som utan problem blir en tapetblomma. Men det finns även annat som jag känner inte är ok, som tex att det nästan aldrig finns en fröken som tar emot på morgonen. Det finns en men hon är inte där varje morgon. Denna vecka har min dotter varit på dagis 3 dagar, i tisdags så tog den "snälla fröken" emot henne, i onsdags fick jag gå in med henne själv och försöka hitta något/någon att vara med vilket resulterade i att min dotter inte ville släppa mig utan blev orolig. I dag tog ett annat barn emot henne. Jag kan inte bara skicka in henne för hon skuttar inte in som en lärka och hittar något att göra eller någon att vara med utan hon behöver hjälp. En gång har jag skickat in henne i deras matsal och tänkt att fröknarna där inne ser henne och sen gått och tagit på mig skorna (superstressig morgon) och sett min dotter via fönstret att hon ställt sig mellan väggen och matvagnen med händerna i ansiktet och ingen ser henne! Ingen har ens noterat att hon kommit till dagis! Och man ser tydligt att någon kommer in till matsalen! För i helsike deras jobb att ha koll på när barnen kommer öht! Jag stövlade in, vansinnig och då kommer en fröken som jobbar nån annanstans på dagiset och frågar om jag behöver hjälp med något?! Ja min dotter står i ett hörn och är ledsen och ni ser inte henne!! Oj då...
Jag vet knappt vilka som faktiskt jobbar på min dotters avdelning då det cirkulerar fröknar överallt 2 stycken (som var otroligt bra!) har slutat, vet ej vem eller om någon ersatt dom. Nya vikarier varje dag som ALDRIG presenterar sig ut glor som kossor när man kommer på morgonen. Det finns tom dagar då jag frågat vad min dotter gjort på dagis och fått höra från fröken att "Jag vet faktiskt inte vad hon har gjort idag". Kanske jag som överdriver men med tanke på historien som varit för henne och hur hon är så vill jag att någon har koll på henne, jag vill att någon tar emot henne på morgon, är inte det en självklarhet?!
Jag vill veta vad dom förbannade jävla vikarierna heter så jag kan berätta för min dotter på morgonen att idag är den nya fröken som heter bla bla bla osv... Och ärligt talat vet jag inte hur min dotter har det rent socialt, jag vet att hon leker med andra barn men hur mkt, hur går det, tar hon kontakt för jag upplever inte att det är något som hon utvecklas bra i.
